Senaste kända toppåret för orre (och även tjäder) var 2018 då både många och stora kullar förgyllde jaktmarkerna för fågeljägaren i många delar av landet. Tittar man på avskjutningstatistik verkar toppåren numera infinna sig ungefär vart 8–10 år, vilket bådar gott inför kommande jaktsäsonger.

Särskilt tydligt är de cykliska variationerna i norra Sverige där topp- och bottenåren för orre (och annat småvilt) är knutna till tillgången på predatorer som bland annat rödräv och mård, vars numerär i sin tur styrs av smågnagarnas toppar och dalar. År med gott om sork och andra arter kommer räv och mård i första hand kalasa på dessa medan år då gnagarstammarna kraschat i stället vara hänvisad till exempelvis ägg och kycklingar av markhäckande fåglar som orre.

Många olika jaktformer – ett vilt

Lite unikt med orre är att den kan jagas med många olika typer av jaktformer beroende på årstid och vilken miljö det handlar om. Jakten med stående och ibland även stötande fågelhund lyckas bäst under första delen av hösten när orren mestadels ännu betar på marken.

Senare delen av hösten kan jakt med skällande fågelhund som finsk spets och norrbottenspets vara mest lyckosamma då orren delvis övergått från bärrisdiet till att befinna sig uppe i träden. Smyg- och uppflogsjakt i lätt motvind i kända orrmarker i kanter av myrar brutna av skogsbeklädda åsar kräver både god hörsel och gott skytte men kan vara riktigt spännande och ge god utdelning år med bra föryngring. Till och med klapp-och drevjakt efter orre kan ge goda skottillfällen där miljön och biotopen är lämplig.

Därefter kommer det som för många är skogsfågeljaktens höjdpunkt – toppjakt efter orrtupp (och tjädertupp) som vanligtvis bedrivs sedan snön lagt sig. Jägaren tar sig fram med hjälp av skogsskidor genom terrängen med ett välskjutande kulvapen på ryggen på span efter betande orrtuppar. Man hittar vanligtvis orrarna vid gamla inägor, myrkanter och hyggen med inslag av björk då björkhängen är orrens stapelföda vintertid.

Jägarnas viltrapporter visar på hållbar jakt

Forskning har visat att normal svensk jakt har liten eller ingen påverkan på orrpopulationen över tid. Det som däremot tydligt framträder är att predatortrycket från bland annat räv och mård på orrkycklingar och ägg är den stora beståndsreglerande faktorn. Tack vare jägarnas rapportering av fällt vilt kan man bland annat dra slutsatsen att jakten efter orre är hållbar med de jakttider vi har idag.

Din rapportering av fällt vilt i viltdata.se bidrar därför till ändamålsenliga jakttider för bland annat orre.