En av de metoder som används för att följa älgstammens utveckling kallas Älgobs. Det är en vetenskaplig granskad metod där jägarna räknar hur många – och vilka – älgar som de observerar under älgjaktens första veckor. Metoden har funnits under lång tid och har visat sig kunna vara en indikator på förändringar i älgstammens storlek och sammansättning.
Eftersom älgjakten i norra Sverige påbörjas i september kan man redan nu få vissa fakta om hur stammen utvecklas.
I år visar Älgobsen ett rejält hopp uppåt, vilket betyder att jägarna ser fler älgar än de senaste åren.
– Älgstammen ökar. Visserligen från en låg nivå, men trenden är tydlig, säger Peter Eriksson.

Beskedet gläder säkerligen många jägare som varit oroliga och bekymrade över den dåliga älgstammen, men samtidigt visar ökningen på något allvarligt – att älgförvaltningen håller på att gå sönder.
Orsaken kan spåras till markägarsidans – främst driven av storskogsbruket – ensidiga och hårda krav på att älgstammen ska minska. Argumenteringen har varit så tuff att många jägare tappat tilltron till systemet. De har känt sig marginaliserade och ibland överkörda.
– Älgförvaltningen ska bygga på gemensamma och välunderbyggda beslut som alla parter förstår och accepterar. Då blir systemet starkt. Om man saknar förståelse och förtroende fungerar det inte. Det är just detta vi ser nu.

Jägarna har haft en stor lojalitet mot systemet och markägarnas önskemål i många år och aktivt sänkt stammen i hela landet. När stammen minskade mer än vad som ansågs acceptabelt och kvaliteten blev sämre har jaktlagen tagit saken i egna händer och börjat fälla de älgar som man tycker ska fällas – inte den mängd som besluten ger utrymme till.
– Vi ser att jaktlagen i första hand har haft ett försiktigare uttag av kor de senaste åren vilket kan vara en orsak till att kalvarna är fler i år och att andelen kor med två kalvar ökar igen.
Men problemet med förvaltningssystemet kvarstår. Bara genom dialog och acceptans kan systemet börja att fungera igen.

– Vi har nu sett tydliga tendenser från norra Sverige. Älgjakten börjar snart i södra delarna av landet. Vi väntar spänt på resultaten därifrån. Men man måste också ha förståelse för att underlaget i Älgobsen – över hela landet – blir sämre än normalt. Ju fler som avstår att jaga desto större felmarginaler få vi.
– Det kan innebära att vi får ett resultat som pekar uppåt, men verkligheten ser annorlunda ut, säger Peter Eriksson.

Svenska Jägareförbundet menar att älgförvaltningen måste förbättras omgående. Framför allt de delar som rör samverkan mellan parterna och kvaliteten på älgstammen.
– Eftersom älgförvaltningen ska bygga på förtroende och gemensamma mål blir ensidiga och hårda argument kontraproduktivt. Vi behöver komma tillbaka till en situation där man i älgförvaltningen faktiskt försöker att komma överens och hittar gemsamma mål. Det går inte att pressa igenom en hållning som få av jägarna förstår eller ens accepterar, säger Peter Eriksson.

Fakta

Vad som krävs för att få ordning på älgförvaltningen

• Att fokus riktas mot en högre kvalitet på älgstammen
• Att parterna kommer överens om målen för älgstammen – inte att beslut tvingas igenom.
• Att avskjutningen utgår ifrån jakt på kalvar och unga djur
• Att älgförvaltningen baseras på fakta och forskning om älgar – inte utifrån fakta om skogsbruk.
• Att älgförvaltningen byggs underifrån – utifrån lokala förutsättningar
• Att det finns ett system som visar tydliga samband mellan betestryck och älgstammens storlek.