EU-kommission har hållit ett högt tempo i arbetet med att sänka vargens skyddsstatus. Samma dag som Bernkonventionens beslut började gälla (7 mars) meddelade EU-kommissionen att vargen ska flyttas från bilaga 4 till bilaga 5 i Art- och habitatdirektivet – från strikt skyddad till förvaltningsbar.

– Innan nedlistningen träder i kraft ska det röstas i EU-parlamentet och ministerrådet. Men upplägget verkar vara bra. Innebörden är att vargen blir förvaltningsbar i alla medlemsländer. Vill något land behålla ett högre skydd så är det möjligt, säger Mikael Samuelsson.

Vad är det för skillnad på ”strikt skyddad” och ”förvaltningsbar”?

– Den vanlige jägaren märker nog ingen större skillnad. Men de som är insatta i förvaltningen inser att det inte krävs lika mycket administration och det blir tydligt att vargen får jagas och förvaltas som annat vilt. Det i sig gör domstolarnas arbete enklare, det blir helt enkelt svårare att stoppa jakterna genom överklagningar.

– Det är också viktigt att påpeka att skyddsstatus och referensvärde är helt olika saker.
Även efter att skyddsstatusen sänkts måste Sveriges vargstam ha en gynnsam bevarandestatus. Förändringen på EU-nivå kommer därför inte att leda till färre vargar. Det kan däremot den svenska regeringens initiativ innebära.

Samtidigt som det sker förändringar på överstatlig nivå vill den svenska regeringen minska antalet vargar i landet. I början av mars meddelade regeringen att referensvärdet ska sänkas från 300 djur till 170, nästa gång värdet rapporteras till EU. Därtill har Naturvårdsverket fått uppdrag att ändra miniminivåerna för rovdjursförvaltningsområdena.

Naturvårdsverket har nyligen lämnat en rapport om hur referensvärdet kan minskas. Rapporten som är på 54 sidor kan förenklat sägas innehålla följande budskap.  Läs rapport

• Det går att sänka referensvärdet till cirka 220, men inte till 170 eftersom det är nivån för minsta livskraftiga stam.
• Det går att minska vargstammen och behålla gynnsam bevarandestatus.
• Naturvårdsverket menar att – ifall vargstammen ska minskas – bör detta ske etappvis och kombineras med åtgärder för att minska skador och eventuellt flytt av genetiskt värdefulla individer.
• Mer kontroll och utökade genetiska provtagningar av vargstammen

Det som händer runt vargen har skapat oro och spekulationer kring vad detta kommer att innebära för jakten och vargförvaltningen.

– Referensvärdet är en miniminivå. Exakt hur stor stammen ska vara bestäms inte av ett lägre referensvärde. Däremot skapar ett lägre referensvärde utrymme för att kunna hålla en mindre stam. I slutänden behöver vi hitta en förvaltningsnivå och ett regelverk som säkerställer en bra vargförvaltning, säger Mikael Samuelsson

Kommer förslagen att påverka skyddsjakten?

– Själva principen att avliva djur som ställer till problem för att skapa vettiga förutsättningar för de människor som ska leva med vargen är oerhört viktigt för att behålla en bred acceptans för vargen.

– Skyddsjakt kommer alltid att behövas. Omfattningen kan både minska och öka beroende på var vargarna finns i landet. Med en mindre vargstam kommer det däremot att krävas genetisk kontroll innan länsstyrelsen beviljar skyddsjakt. Så tiden mellan skada och beslut kommer att öka. Men principen med skyddsjakt måste naturligtvis finnas kvar och användas.

Vad händer med licensjakten på varg?

– Utrymmet för licensjakt minskar ifall stammen är lägre. Om skyddsjakten blir omfattande är det inte säkert att det blir någon licensjakt alls, eller en liten individbaserad licensjakt.

Kommer möjligheten att använda paragraf 28 för att skydda sina djur finnas kvar?

– Regeringen har varit tydlig med att den vill förbättra vargförvaltningen. Då går det inte försvåra användningen av det viktigaste och självklaraste verktyget som måste finnas i en fungerande rovdjursförvaltning.

Vad händer med löshundsjakten?

– Jag kan inte föreställa mig att det kommer ske några förändringar alls. En fungerande rovdjursförvaltningen måste ta sin utgångspunkt i att vargar ska ha bra förutsättningar för att kunna leva. Samma sak måste gälla de människor som lever nära rovdjuret. Förvaltningen måste utgå ifrån ett helhetsperspektiv.

– När vargen återkom till Sverige var staten alldeles för försiktig, då fanns ingen paragraf 28 och kraven för skyddsjakt var nästan omöjliga att uppfylla. Detta skadade förvaltningen och tilltron till statens möjligheter att hantera vargen. Sakta men säkert har förvaltningen blivit bättre i Sverige och konflikterna minskar. Regeringens mål är att förbättra, då kan man inte vidta åtgärder som leder till det motsatta.

Vad är baksidan av ett sänkt referensvärde till 170 vargar?

– Naturvårdsverket menar att det inte går att sänka till 170.  För jägarna är referensvärdet inte så viktigt. För oss är det viktigare hur många vargar som finns. Minskas vargstammen till betydligt lägre nivåer än idag behövs tillskott av nya gener. Vi inser att genetiken är viktig. Naturvårdsverket har konstaterat att det behövs flyttning av varg och skydd för de individerna om stammen ska minskas.

– Det är svårt att få förståelse för flyttning bland jägare. Men allt beror på hur staten agerar. Vi tror att det går att förstärka genetiken om det finns tillräckligt bra kompensationsåtgärder, men sådana saknas i Naturvårdsverkets rapport, säger Mikael Samuelsson.

Är förändringarna som nu sker bra för jakten?

– Både och. Att stammen minskas är något medlemmarna har velat se sedan vargstammen började öka. EU:s och regeringens initiativ är saker som vi haft på vår önskelista i över tio år. Men baksidan är att det blir fler och krångligare regler, flytt av varg och ökande kostnader för vargförvaltningen.
–  Nu behöver vi gå igenom Naturvårdsverkets rapport noga och analysera detaljerna innan vi kan säga mer, säger Mikael Samuelsson.