Tidöpartierna gick till val med ett löfte om att minska vargstammen. För att kunna fatta beslut i den riktningen fick Naturvårdsverket i uppdrag att utreda vad som krävs för att referensvärdet ska kunna ligga mellan 170–270 vargar, och med en särskild redovisning om vad som fordras för att ligga i den nedre delen av intervallet. Då låg referensvärdet på 300 djur.
Naturvårdsverkets rapport innehöll slutsatser från två forskare. Verket menade att det krävs ett antal åtgärder om referensvärdet ska sänkas. Ju lägre nivå det sänks till desto fler insatser behövs. Exempelvis krävs att 2–3 individer med östligt ursprung vandrar in eller flyttas varje tioårsperiod. Utökad övervakning och uppföljning på individnivå vilket innebär ökade kostnader för personal och DNA-prover med mera (om nivån ska gå ned mot 220). Naturvårdsverket påtalade också att det finns ett risktagande i att minska stammen då det kan försvåra möjligheterna för jakt på varg.

Regeringen valde redan i oktober 2024 att slå fast att referensvärdet ska vara 170 djur, vilket Naturvårdsverket rapporterade till EU i somras. Nivån 170 är problematisk för regeringen eftersom det är samma nivå som för minsta livskraftiga stam (MVP). Enligt Art- och habitatdirektivet krävs att referensvärdet (eller gynnsam bevarandestatus) är större än minsta livskraftiga stam.
Därefter har regeringen i sin höstbudget (som börjar gälla 1 januari 2026) tillfört resurser för att kunna genomföra de åtgärder som Naturvårdsverket föreslagit för att referensvärdet ska kunna sänkas.
Inför vinterns vargjakt använde länsstyrelserna det nya referensvärdet när de skulle bestämma omfattningen för jakten. De landade i att 48 vargar skulle fällas och att stammens storlek efter jakten inte skulle understiga 270 djur.

Domen

Beslutet överklagades och Förvaltningsrätten i Luleå rev upp länsstyrelsernas beslut. Motiveringen löd:
” Det huvudsakliga skälet för upphävandet är att domstolen inte funnit att länsstyrelserna kunnat uppfylla sin bevisbörda och visa att den planerade jakten inte skulle försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos vargpopulationen i Sverige.”
Rätten menar med andra ord att det saknas bevis för jakten inte skulle försvåra upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus (som EU:s Art- och habitatdirektiv kräver). De eventuella åtgärder som länsstyrelserna skulle kunna hänvisa till har inte genomförts, eftersom Naturvårdsverket först får medel till detta efter nyår. Domstolen hänvisar också till Naturvårdsverkets rapport som tar upp den tid på 1–5 år som behövs för att åtgärderna ska hunnit få effekt i vargstammen. Sammantaget går det att tolka som att domstolen menar att tempot mellan sänkt referensvärde och en minskad vargstam gått för fort och taktar inte med de åtgärder som krävs.
Förvaltningsrätten har i övrigt inte gjort någon djupare analys kring referensvärdet eller andra delar i besluten. Utan man har nöjt sig med att en av grundförutsättningarna i Jaktförordningen (att jakten inte ska försvåra upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus) inte är uppfyllt.

Överklagande

Beslut om vargjakt kan normalt överklagas till förvaltningsdomstolarna. Detta är dock inte möjligt för Svenska Jägareförbundet i detta fall då förbundet inte var part i målet inför beslut av Förvaltningsrätten.
Länsstyrelserna kan däremot överklaga besluten till Kammarrätten i Sundsvall. Det som talar emot att länsstyrelserna överklagar är att de inte kan komplettera beslutet med den fakta som Förvaltningsrätten saknar, eftersom några åtgärder inte är gjorda – ännu.
Regeringen meddelar att den står fast vid att vargstammen ska minskas. Regeringen håller på med ett svar till EU-kommissionen, vars tjänstemän ställt frågor om det sänkta referensvärdet för vargstammen. Ett inte ovanligt förfarande och som inte ska övertolkas.

Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundets långsiktiga mål med vargförvaltningen är att stammen ska vara så liten som möjligt och att jakten är enkel och effektiv. Därför har organisationen varit positiv till regeringens ambitioner om att minska stammen och sänka referensvärdet, eftersom det leder mot det långsiktiga målet.
I ett kortare perspektiv arbetar förbundet främst med att säkerställa att det finns en årlig beståndsreglerande jakt, samt med att sänka tröskeln för att få skyddsjakt beviljad. Förbundet vill bland annat att det ska räcka med en vargattack på jakthund för att skyddsjakt ska beviljas.
Just nu analyserar Svenska Jägareförbundet domen och konsekvenserna av denna. Förbundet kommer att föra dialog internt, men även med andra organisationer och politiken med ambitionen att kunna agera konstruktivt och framåtriktat när det gäller att säkerställa att vargjakt ska vara en naturlig och självklar del av vargförvaltningen framöver.