Svenska Jägareförbundets omedelbara respons på delredovisningen var ett skarpt uttalande där man ansåg att Naturvårdsverket borde veta hut.
Nu har Naturvårdsverket publicerat en artikel där man betonar samverkan och vikten av lokal och regional förvaltning. Läs artikeln här!

Delredovisningen var en uppvisning i förringande av Svenska Jägareförbundets och jägarnas insatser inom viltförvaltningen. Exempelvis försökte Naturvårdsverket undvika att nämna jägarnas bidrag inom de delar som myndigheten vill upphandla – och som har utförts under 83 år av jägarna. Webbartikeln säger något helt annat.

– Det är naturligtvis bra om Naturvårdsverket börjar komma till insikt vad detta handlar om. Det är också bra att Naturvårdsverket skriver och förtydligar, men vi behöver inte fler ord. Vi vill se ett agerande som gör att viltförvaltningen blir ännu bättre. Detta innebär att myndigheten måste inse hur viktiga jägarna är. Ju mer de kan involveras och bidra, desto bättre blir det, säger Torbjörn Larsson.

– Tyvärr verkar Naturvårdsverket inte förstå att deras delredovisning raserar förtroendet och därmed viljan att ställa upp och göra de praktiska insatser som viltförvaltningen vilar på. Utan jägarnas engagemang blir det exempelvis ingen bra viltövervakning och klövviltsförvaltning. Det är helt avgörande att det finns engagemang och intresse för att förkorta lidandet för trafikskadat vilt. Annars blir det inte över 60 000 trafikeftersök årligen, säger Torbjörn Larsson.

Han oroas av att verket föreslår obligatorisk avskjutningsrapportering.

– Hela redovisningen visar ett ringaktande av de människor som känner ett engagemang och frivilligt vill bidra till en bättre viltförvaltning. Att lägga in tvång åskådliggör också att man inte har någon önskan att jobba med människor. Istället handlar det om ett vägval där lagar, regler och styrning från myndigheten ska vara vägen framåt.

Torbjörn Larsson nämner en statlig utredning som klargjorde den kostnadseffektivitet som det innebär när staten utnyttjar ideella insatser.

– För varje satsad krona i Allmänna uppdraget får man sex kronor tillbaka. Så effektivt är det när man har en folkrörelse bakom sig. Hela den sociala dimensionen – att det handlar om människor – är bortglömd. Istället för att engagera och entusiasmera människor att bidra så fokuserar myndigheten på regelverk och tvång.

Jägareförbundet förstår att man behöver förordningar för att en myndighet ska kunna hantera dessa uppgifter, men verket går alldeles för långt.

Genom Naturvårdsverkets delredovisning kan man läsa sig till hur de vill organisera jakten och viltförvaltningen. Det handlar centralisering, detaljstyrning, ökade kostnader och tvång.

– Sett i ett internationellt perspektiv så har Sverige en utomordentligt väl fungerande viltförvaltning. Många länder blickar på vårt system och önskar att de hade något likande. Med en ökade centralisering och detaljstyrning riskerar Naturvårdsverket att rasera den svenska folkrörelsemodellen. Det tänker vi inte acceptera, säger Torbjörn Larsson.

Den nya webbartikeln nyanserar visserligen delrapportens innehåll, men förbundsordföranden lugnas inte av detta.

– Om Naturvårdsverket har insett att delredovisningen gick alldeles för långt – och att man ändrat åsikt – bör man omarbeta denna och begära att få skicka in en ny delredovisning till regeringen. Myndigheten måste visa i handling att man vill gå i rätt riktning.

– Inom kort ska Naturvårdsverket bevilja organisations- och verksamhetsbidrag ur Viltvårdsfonden. Ifall man delar ut pengar till organisationer som motverkar jakten går det inte att reparera jägarnas förtroende för myndigheten. Så allvarligt är läget. Medel som inte delas ut ska ligga kvar i fonden tills det finns ansökningar som gynnar eller utvecklar jakten och viltvården. Svårare än så är det inte, säger Torbjörn Larsson.