Växter och fåglar är beroende av många olika insekter. Blommande växter i dikeskanter, runt åkerholmar och vid åkerkanter ger både skydd och föda åt fältlevande fåglar som rapphöns och fasan, tofsvipa, buskskvätta, stenskvätta, törnskata, sånglärka och gulsparv samt övriga sparvar, finkar, trastar och lärkor. 

– Svenska Jägareförbundet har i över 50 år arbetat aktivt med olika åtgärder för att gynna biologisk mångfald. Idag, på biologiska mångfaldens dag, uppmärksammar vi detta med en fältvandring på Vreta kloster i Östergötland. Den kan ni följa på förbundets sociala medier ikväll och läsa mer om här imorgon, säger Karl-Johan Brindbergs, nationellt fältviltansvarig Svenska Jägareförbundet.

Den 22 maj är det den biologiska mångfaldsdagen. Men året om pågår insatser:

• Jägarna skapar ett mer varierat jordbrukslandskap, som erbjuder foder och skydd för viltet. Jägarna anlägger viltåkrar, häckar, remsor och kantzoner för att gynna viltet.
• Jägarna anlägger viltvatten som gynnar många arter. Våtmarker håller dessutom kvar vattnet längre i landskapet vilket kan minska övergödningen av sjöar och hav.
• Predatorkontroll på vanliga rovdjur som räv och kråkfågel hjälper vadare och småfåglar i jordbrukslandskapet att lyckas med häckningen, något som blivit svårare på grund av att de är mer exponerade för rovdjur i dagens jordbrukslandskap och/eller för att rovdjuren blivit fler, vilket sammantaget ger ett ökat predationstryck.
• Svenska Jägareförbundet leder på Naturvårdsverkets uppdrag arbetet med att förvalta alla invasiva främmande landlevande ryggradsdjur som förekommer eller upptäcks i Sverige. Dit hör mårdhunden som är ett effektivt rovdjur som bland annat livnär sig på markhäckande fåglar.
• Jägarna jobbar för ett viltanpassat skogsbruk. En god tillgång till foder (mer tall och löv) är minst lika viktigt för att motverka betesskador som älgstammens storlek. En skog med mer mångfald kan man uppnå genom ett viltanpassat skogsbruk, där man planterar tall på tallmark, inte röjer bort attraktiva födoväxter som rönn, asp, sälg och ek.
• Jägarna anlägger sluttande skogsbryn. I Sverige var det i äldre tider vanligt med halvöppna marker, glest trädbevuxna ängar och skogar, men idag är dessa en bristvara. Jägarna anlägger sluttande skogsbryn för att de gynnar viltet. Där finns både föda och skydd och gynnar samtidigt andra arter som är beroende av halvöppna miljöer. Dit hör växter och insekter som behöver ett ljust fältskikt.
• Viltkött från fältvilt är ett klimatssmart livsmedel och ska hanteras som en förstklassig råvara.

Läs mer om fältvilt och förbundets arbete för biologisk mångfald här Fältvilt (jagareforbundet.se)