En trofé behöver inte vara ett stort horn, det kan vara en penselfjäder från en morkulla, en tjädertupp man tar till konservatorn och gör ett helmontage av, hornen från pinntjuren som fälldes för unghunden eller skinnet från en grävling.

Anledningen till att man sedan vill mäta in och bedöma sin trofé kan ha flera olika orsaker. Det ger en extra dimension till minnet och är dessutom intressant och lärorikt.

Stora, kapitala handjur är viktiga på många olika sätt. Sett ur ett viltförvaltningsperspektiv är en stor trofé i många fall ett bevis på en långsiktig och lyckad förvaltning på den mark man jagar och/eller förvaltar. Framför allt gäller det klövvilt.

En kronhjort bör till exempel bli 10–12 år innan den ska fällas. Strävan är att hjorten ska uppnå kapital ålder och under många år kunnat föra sina gener vidare. En hjort som skjuts på toppen av sin livstid, eller kanske när den börjar gå i retur på grund av ålder, ger en trofé som har karaktär, en massa och volym i stängerna som man inte ser hos hjortar som skjuts för tidigt. Man får ett bevis på att man förvaltar viltet på ett förnuftigt vis, en stam i balans med en bra ålderssammansättning och könsfördelning. Det är då vi kan bedöma trofén och ge poäng, medaljen blir ett bevis på vårt arbete.

Sedan fälls naturligtvis många trofédjur av en ren slump. Kanske på en mark där djuret normalt inte har sitt hemområde, men har av någon orsak hamnat där. Ett annat exempel är att skjuta ”grannens” råbock för att man är duktig på att locka. Det är inte bara moraliskt fel utan kan också vara ett jaktbrott. Här har vi jägare ett stort ansvar att inte skjuta fler djur än marken producerar, oavsett areal.

Ett annat syfte med att bedöma troféer är att forskare använder våra uppgifter för att följa viltstammars utveckling över tid. De samlade uppgifterna kan ge en bild av hur en populationstäthet reflekteras i antalet bedömda troféer. Finns det ett samband mellan många djur och stora troféer? Vi får in grundläggande biologiska data och en faktabank som är värdefull för framtiden. Kranier från våra rovdjur ger även de viktiga data för forskningen.

Vi jägare jagar av många olika orsaker. Några för rekreationen, att komma ut i naturen. Andra för att se sin hund utvecklas. Några för att få ett klimatsmart kött i hushållet och en del jagar för man tycker det är intressant att förvalta sitt vilt och på köpet få en trofé. Inget är fel, alla är vi jägare på olika sätt.

Karl-Johan Brindbergs