En trofé ska torka minst 30 dagar innan den kan bedömas. Det är upp till varje trofébedömare att neka till att mäta troféer som man bedömer inte vara torkade.

Horntroféer av älg, rådjur, kron, dov och mufflon. På vildsvin är det betarna och på björn, bäver, grävling, räv, varg och järv är det kraniet man mäter. De flesta trofébedömare mäter älg, rådjur, vildsvin och kranier. Kron, dov och mufflon är det färre som mäter. Ett fåtal av trofébedömarna har också utbildning i bedömning av exotiskt vilt, till exempel från Afrika.

Som medlem i Jägareförbundet betalar man 300 kronor per trofé och 150 kronor per medalj. I priset ingår ett värderingsintyg. Icke medlemmar betalar 600 kronor per trofé och 150 kronor per medalj.

För att säkerställa att alla listor över de största troféerna är korrekta ska troféer över en viss poänggräns kontrollmätas av två trofémätare utöver den som först mätte in trofén. Denna kontrollmätning ska ske i samråd med regionansvarig tjänsteman. Gränserna för kontrollmätning ses i listan nedan:

Här hittar du en lista på Svenska Jägareförbundets alla trofémätare.
På jaktmässor brukar det även finnas möjlighet att mäta troféer. Särskilda trofémätardagar brukar också arrangeras runt om i landet. Se under Nyheter.

När du ska mäta en trofé är det viktigt att trofébedömaren har alla uppgifter för att det ska bli rätt när trofén ska läggas in i trofédatabasen. Särskilt viktigt blir det om det inte är du själv som lämnar in trofén, utan kanske en jaktkamrat. De uppgifter som behövs är namn, adress, telefonnummer, art, skottdatum, skottplats, län, kommun, fälld i hägn eller inte samt om du är medlem i Jägareförbundet. För att underlätta att det blir rätt kan du ladda hem detta formulär och bifoga din trofé. Ladda hem formuläret här.

Du kan få en grov uppfattning om det är värt att mäta hornet genom att väga det. Väger trofén (korrekt kapad genom ögonhålan och med näsbenet kvar) 350 gram så räcker det ofta till medalj. Vill du mäta trofén med hel skalle får du lägga till 90 gram, det vill säga trofén ska mäta 440 gram.

Ja, oftast gör man det. Svenska råbockar är stora. Om en trofé bedöms med hel skalle så drar man ifrån 90 gram på hornvikten. I själva verket väger underdelen av skallen (utan underkäke) ofta 100-110 gram.

Egentligen så är det bara rådjur som man grovt kan skatta poängvalören genom att väga hornet. Andra viltarter måste mätas. Möjligen kan man generellt säga att för vildsvinsbetar så krävs en längd av underbetarna om minst 20 centimeter för att hålla medaljklass.

Nej, monterade fällhorn eller troféer där hornstängerna skruvats fast, kan inte blir föremål för trofébedömning.

Nej, trofén måste vara åtskild från skölden. Däremot är det OK att en trofé från älg är monterad på sköld. Inte heller bogmontage går att bedöma. Be därför konservatorn att göra en mätning innan trofén monteras.

För att troféer ska kunna jämföras med varandra krävs enhetliga metoder. När det gäller europeiska troféer används nästan alltid CIC:s bedömningsmetod, den som kallas volymmetoden. Det krävs också att hornet mäts enligt volymmetoden för att det ska bli godkänt internationellt. För att förenkla bedömningen av rådjurstroféer har CIC dock lämnat dispens för en alternativ metod, den som kallas koefficientmetoden (viktmetoden). Svenska Jägareförbundet har beslutat att i huvudsak använda sig av koefficientmetoden när det gäller rådjur. Poängen mellan de olika metoderna blir oftast ganska lika, men det kan skilja upp till 20 poäng på de riktigt stora troféerna. Det är därför en del horn mäts två gånger.

Jägareförbundet utser personer som är intresserade av trofémätning. Efter en intresseanmälan genomförs en utbildning på den eller de arter trofémätaren ska bli auktoriserad på. Först efter det får trofémätaren genomföra mätningar. Med jämna mellanrum genomförs så kallade kalibreringsövningar där trofémätare möts och diskuterar mätningar för att skapa så stor likhet som möjligt i mätningarna oavsett vem som utför mätningen. Det finns också ett grundkrav på att en trofémätare ska vara aktiv och mäta ett visst antal troféer för att bibehålla sin auktorisation. 

Svenska Jägareförbundet har ett nära samarbete med den internationella organisationen International Council for Game and Wildlife Conservation (CIC) som är den som fastställer regelverket för trofémätning för olika arter. Den databas och de listor som Jägareförbundet presenterar innehåller enbart troféer som är inmätta av Jägareförbundets trofémätare. Det finns andra organisationer som har egna trofémätare men dessa kommer aldrig in i Jägareförbundets data eller listor eftersom vi inte kan garantera att de har mätts enligt gällande regelverk.

Det finns ett antal olika organisationer som har olika modeller för trofémätning. I Europa och för europeiskt vilt är det CIC som är den organisation som styr denna verksamhet och Jägareförbundet är en medlem i CIC och har representation i deras trofégrupp. Andra organisationer är mer fokuserade på vilt från andra världsdelar. CIC har ett mer formellt samarbete med organisationerna Roland Ward för afrikansk vilt och Boone & Crockett för nordamerikanskt vilt.

Stora, kapitala handjur är viktiga på många olika sätt. Sett ur ett viltförvaltningsperspektiv är en stor trofé i många fall ett bevis på en långsiktig och lyckad förvaltning på den mark man jagar och/eller förvaltar. Framför allt gäller det klövvilt. Svenska Jägareförbundet erbjuder ett antal kurser i förvaltning av klövvilt – rådjur, dovvilt, kronvilt, vildsvin och älg.
Alla kurser hittar du här.

I Svenska Jägareförbundets tidskrift Svensk Jakt hittar du också artiklar på temat där förbundets konsulenter ger tips och råd.

Svensk Jakt 7/2024: ”Så får du stora galtar på marken”
Svensk Jakt 8/2024: ”Så får du stora bockar på marken”
Svensk Jakt 10/2024: ”Så får du stora kronhjortar på marken”
Svensk Jakt 11/2024: ”Så får du stora dovhjortar på marken”
Svensk Jakt 9/2025: ”Så får du stora älgar på marken”