Dovhjortens förekomst och härstamning

Det finns fossila fynd av arten så långt norr ut som i Danmark. Med största sannolikhet dog arten dock ut i Centraleuropa under senaste istiden för 10.000-50.000 år sedan. Men den överlevde dock åtminstone öster om medelhavet. Sen är historieskrivningen grumlig…

Romarna beskriver nämligen en hjort som förekommande söder om alperna som kan vara antingen dovhjort eller kronhjort. Äldsta kända dovhjortspopulationen i Europa är den gamla romerska och kejserliga dovhjortspopulationen i ett stort jakthägn sydväst om Rom (Castelporziano), som finns kvar än idag, men nu bedrivs ingen jakt där längre och området fungerar som naturreservat. Vad man vet säkert är dock att romarna fraktade dovhjortar på sina båtar och flyttade runt djur i sitt väldiga rike (Spanien, Frankrike och Tyskland) och ända till England. Men arten introducerades i Skandinavien först på 1200-talet (Danmark) och kom med säkerhet till Sverige först på 1570-talet. Det var den dåvarande kungen (Johan III) som fick en grupp i present och som sattes ut i ett hägn på södra Öland och släktingar till dessa djur finns kvar där än i dag.

Nu förekommer arten vild i alla världsdelar (utom Antarktis) som ett resultat av avsiktlig utplantering eller rymningar från hägn. Dovhjorten är kanske det hjortdjur som är lättast att hålla i fångenskap och det används därför i stor omfattning som köttproducerande djur. Dess närmaste nutida släkting, den Persiska dovhjorten (Dama dama mesopotamica) är idag starkt utrotningshotad och förekommer endast i mycket små populationer i Iran, Irak och Israel. Den Persiska dovhjortens utbredningsområde överlappar därför inte den Europeiska, men med största sannolikhet är dock dessa två nutida raser ett resultat av ett tidigare kontinuerligt sammanhängande utbredningsområde, som delats.