Hundens uppgift är att leta upp och förfölja viltet en kortare eller längre sträcka. Detta för att få djuren i rörelse i syfte att att hjortarna ska visa sig inom håll för jägaren eller någon ur gruppen av jägare. Jämfört med hur rådjur uppför sig när de blir jagade av en hund låter dovhjorten ofta hunden få närmare kontakt under förföljandet. Och inte sällan "buktar" drev på dov tätare än de på rådjur. Med det menas att dovhjoten ofta håller sig inom ett relativt litet område när jakthundar förföljer dem.

Smyg- och vaktjakt ger rikligt med jakttillfällen samt goda möjligheter till urvalsjakt. Detta eftersom störningen på viltet är liten samt att man ofta har gott om tid att studera viltet före skott.

Ingen stor skadegörare på skog

Dovhjorten förorsakar normalt inte särskilt stora förluster i skogsbruket genom sitt bete även om det lokalt kan förekomma att enstaka träd fullständigt demolerats av någon ivrigt fejande hanhjort.

Däremot i jordbruket kan det uppstå problem såväl med betesskador på mjölkmogen säd och i form av ligg- och trampskador. Dovhjorten är, som tidigare nämnts, under större delen av året en oerhört anpassningsbar gräs-, ris- och lövbetare som väljer det som för tillfället är av bäst kvalité och kan då ibland även ses gnaga på gran- och tallbark. Speciellt tycks detta ske vintertid runt foderplatser. Men även tallens glansbark tycks vara populär då den gärna äts på liggande stammar efter en röjning eller gallring.

Viltvård

För dovhjorten är sannolikt den viktigaste viltvårdsåtgärden att behålla öppen mark. Dvs undvika att beskoga nedlagd jordbruksmark. Vall eller viltåkergrödor är naturligtvis optimalt.

I skogsmark är det, för dovhjortens skull, viktigt att gynna de växter som dovhjorten gärna äter av. Exempel på arter är ek, bok, rönn, vildapel, kastanj och oilka salix-arter. Genom att friställa dessa, för att minska konkurrensen från omgivande träd, kan produktionen av deras begärliga frukter och skott öka.

Under vintern är stödutfordring till stor hjälp för dovhjorten. På många marker viktigare än för något av våra andra klövvilt. Enilage, hö, vitkål eller rotfrukter fungerar bra. Utfodringen bör spridas ut för att komma fler djur till del.

Man bör också välja platser för utfodringen med omsorg. Givetvis ska man se till att undvika att utfodringen leder till att viltet ökar sin närvaro vid trafikerade vägar. Men man bör även, på de flesta lokaler, försvåra för t.ex lodjur att komma åt dovhjortarna vid foderplatserna. Detta gör man genom att undvika kuperade och täta markavsnitt. Allt för att hjortarna ska ha bra uppsikt när de äter.

Inventering och avskjutningsplaner

Under våren exponerar sig dovhjorten mycket i öppna marker, för att ta för sig av begärligt bete efter en tärande vinter. Med framgång kan man då inventera dovhjortsstammars storlek och sammansättning. Med ledning av detta kan man sedan sätta upp mål för avskjutning under kommande jaktsäsong. Bland annat framkommer ofta, när en dovhjortsstam analyseras, behovet av att ha en hög andel kalv i avskjutningen. Vidare brukar siffror av detta slag också peka på att det krävs en viss andel handjur i stammen för att uppnå en tillräcklig tillgång på utväxta handjur, relevanta för brunsten.