Foto: Göran Ekström

Mård

Mården, eller som den egentligen heter skogsmård, finns över hela landet. Den är en allätare som är mycket bra på att anpassa sig till sin omgivning. Mården kan ta förvånansvärt stora byten som skogshöns men även leva på frukt och bär.

2012-09-08

Kännetecken

Skogsmården har brun päls med gräddvit strupe. Jämfört med övriga svenska mårddjur, av liknande typ och storlek, har mården relativt stora öron.

Ekologi

Mården är ett mellanstort, skogslevande rovdjur. Små däggdjur som ekorrar, harar, fåglar, insekter och bär är viktiga inslag i födan. Under vintern äter mården också på kadaver av hjortdjur samt ägg (från skogs- och sjöfågel), som den hamstrat under sommaren. På grund av risken för predation undviker mården öppna platser. Därför är små skogslevande gnagare viktigare i dieten än de gnagare som trivs på hyggen och andra gräsmarker. Detta är speciellt uttalat under vintern.

Mården sägs ofta vara beroende av gammal skog. Det är emellertid inte trädens ålder som är det viktiga, utan den föda och det skydd den finner i gamla skogar. I intensivt skötta skogar är detta inte nödvändigtvis kopplat till de äldsta skogarna.

I studier där man jämfört områden av naturskogskaraktär (i Ryska Karelen) med områden med, för norden, vanligt brukad skog (i Finland) fann man snarare lite glesare med mård i det brukade landskapet, än tvärtom. Räven däremot, en annan vanlig generalistpredator i dessa skogsekosystem, uppvisade högre täthet i det fragmenterade landskapet som uppkommit genom modernt skogsbruk, jämfört med det mer orörda Karelen.

Foto: Kenneth Johansson

Mården parar sig i juli-augusti. Förökningstakten är låg. Första kullen föds i allmänhet då mården är 2-3 år och kullstorleken är 1-4 ungar. Mården är känslig för predation från i synnerhet räv. Detta förklarar sannolikt den ökning av antalet mårdar som observerats parallellt med minskningen av rävpopulationerna som skedde på grund av rävskabbens inträde på skandinaviska halvön under 70- och 80-talen.

Skogsmården och människan

Mårdjakten har stort rekreationsvärde för de aktiva jägarna. En del jägare väger också in viltvårdsnyttan - för till exempel skogs- och fälthöns - i att minska mängden mård. Mården anses av många också ha en så vacker päls att den bereds och bevaras. Hårstråna har tidigare använts till målarpenslar.

Jakt och Förvaltning

Jaktsätt

De huvudsakliga jaktmetoderna är fällfångst och uppspårning av mården i daglegan. Ofta används fällor som omedelbart avlivar mården om den går in i fällan. Vid spårningsjakt på mård används ofta hund. Det är ofta jaktspetsar, taxar eller terriers med intresse för rovdjur.

Utbredning

Skogsmården finns i stora delar av Europa och centrala Asien. Den förekommer i Sveriges skogar utom på Gotland.

Foto: Kenneth Johansson

När rävskabben började uppträda i Sverige ökade antalet mårdar. Speciellt i södra Sverige observerades en markant ökning. I samband med detta tog mården nya markområden i anspråk. När rävstammen återhämtade sig gick antalet mårdar åter tillbaka. Det förekommer normalt ingen inventering av mård, men en rimlig gissning är att det finns knappt 100 000 vuxna djur i Sverige på våren.