Hon kommer alltid vid samma tidpunkt, för att ge dem di. För harungarna fungerar detta utmärkt. Honans mjölk är så näringsrik att ett ditillfälle per dygn räcker, trots att ungarna växer otroligt fort. Och eftersom både honan och ungarna är mycket sårbara för rovdjur, är det bra att ungarna gömmer sig. Genom att hålla sig borta undviker honan dessutom att med sina spår leda rovdjur till ungarna.

Harungarna föds efter 50 dagars dräktighet och under en sommar kan en hona föda två till tre kullar. De första ungarna föds redan i april i södra Sverige och cirka en månad senare i norr.

Honan föder sittande, så att hon kan ta tag i ungarna med tänderna och hjälpa dem ut. Hon föder dem i en liten grop i ett gömsle. Som andra däggdjursmödrar hjälper hon ungarna ur fosterhinnan, slickar dem torra och äter upp moderkakan, fosterhinnor och blod direkt efter födseln. Därefter lämnar hon dem alltså.

Harungarna föds väldigt välutvecklade. Deras ögon är öppna och de har ordentligt med päls. Redan efter någon timma har de blivit riktigt kavata och ställer sig på bakbenen, beredda att försvara sig om något oroar dem. Då står de och slår med frambenen och morrar knorrande. Till en början trycker ungarna i kullen tillsammans när honan är borta, men när de har vuxit till lite brukar de skutta runt på egen hand.

Ungarna diar i 3-4 veckor, men är bara beroende av mjölken i 10-20 dagar. Växter börjar de smaka på redan under sin första levnadsvecka. Den tredje kullens ungar kan dia upp till sex veckor.

När ungarna föds väger de runt 100 g (80-140g) och de växer snabbt, mellan 100-200g per vecka ökar deras vikt. Första kullens ungar kan redan framåt september väga lika mycket som vuxna skogsharar, runt 3 kg. Som ettåringar är hannarna generellt större än honorna, men honorna slutar att växa senare än hanarna och blir i slutändan större.

Parningssäsongen kommer igång redan i februari i Syd- och Mellansverige. Då kan man se spår av harar som följs åt två och två. Honorna utsöndrar en doft från könsorganen som avslöjar att brunsten är i annalkande, vilket leder hannarna till följa efter dem.

I och med brunsten kan hararna se ut att löpa amok, fara runt som tokar eller boxas med varandra. Ju närmare förestående parningen är, desto mer envisa blir hannarna i sitt förföljande av honorna. Ofta förföljer flera hannar samma hona. De kan boxas sinsemellan, men oftast är det honan som får nog av sin förföljare och boxar på dem. Honan är dominant över hannen, hon är större till storleken. Man kan se "tåg" med honor och hennes förföljande hannar ända in i juli månad, då säsongens sista parningar kan äga rum.

Vid en parningsomgång kan honan para sig 3-4 gånger under ca 15-20 minuter. Flera hannar är ofta närvarande men om hon väljer samma eller olika hannar till alla parningarna är okänt. Honan är mottaglig för befruktning under ett dygn och flera parningsomgångar äger rum under den tiden.

Ett dygn efter att honan fött en kull, parar hon sig på nytt. Både honor och hannar är könsmogna inför sin första vår. De unga honorna brukar brunsta senare än de äldre, föder därför sina första kull senare och hinner sällan föda mer än två kullar det året.