Efter en svag återhämtning på 40-talet, tack vare minskat jakttryck, fortsatte stammen att minska på 50- och 60-talet på grund av  miljögifter och tungmetaller som bly och kvicksilver. Förbudet mot flera av miljögifterna och begränsningar i tungmetallanvändning i mitten av 60-talet gjorde att antalet duvhökar nu ökade.

Stammen ökade starkt i södra Sverige under 80-talet. Den svenska stammen uppskattades av ornitologer i slutet av 80-talet till 5000-10 000 häckande par för att 10 år senare i slutet av 1990-talet till uppskattningsvis cirka 4000 par. Men populationen är förmodligen långsiktigt stabil. Svensk Fågeltaxering ger inga indikationer på minskning i sin årsrapport för 2005. Inte heller specialstudier av beståndsutvecklingen av denna art kan finna några indikationer på minskning utan snarare en svag ökning under de senaste 30 åren (t.o.m 2002).