Den 15 februari arrangerade Sveriges Lantbruksuniversitet ett seminarium på temat vilt och konflikthantering på Ultuna.

Henrik Andrén från SLU Grimsö introducerade ämnet genom att beskriva den förändring som skett i den svenska faunan de senaste 50 åren. Klövvilt och storfåglar som tranor och gäss har ökat och djuren betar, bökar och trampar. Det är naturliga beteenden, men ur människans synvinkel kan de vara oönskade och leda till konflikter. Dessutom har de stora rovdjuren ökat. Även om det finns konflikter mellan människa och vilt finns kanske i ännu högre grad konflikter mellan människor om vilt. När arter som tidigare varit ovanliga och skyddade blivit vanliga finns det olika åsikter om vad man ska göra med dem.

Mot den bakgrunden talade huvudföreläsaren Stephen Redpath om möjligheten att hitta lösningar på konflikter kring bevarande av vilt och olika former av brukande. Sådana konflikter kan bli starkt polariserade. Ska man då låta den ena parten vinna, vilket kan leda till fortsatta spänningar och konflikt, eller ska man söka en gemensam kompromiss?

Redpath ville visa på vägar framåt, men först beskrev han en rad vanliga problem. Det kan vara så att parterna inte har någon vilja att hitta en lösning utan hellre fortsätter konflikten. Toppstyrning inom förvaltningen kan skapa konflikter genom att inte ta hänsyn till befolkningen. Det är också vanligt att kunskapsfokus ligger alltför ensidigt på arternas ekologi när det snarare behövs mer kunskap kring människors världsbild och värderingar. Ett generellt problem är att människor blir mer övertygade av fakta som ger stöd åt de egna åsikterna, vilket gör att ett kunskapsunderlag i sig kan förstärka polariseringen. Det saknas då en gemensam syn på hur kunskapen ska tolkas. Slutligen är det vanligt att man genomför åtgärder utan att utvärdera hur acceptabla de är för dem som är berörda, eller hur pass framgångsrika åtgärderna faktiskt är. Allt detta visar att det finns ett behov av tvärvetenskaplig forskning för att lösa konflikter.

Hur ska man då hantera bevarande- och förvaltningskonflikter? Redpath menar att det gäller att ta reda på de ekonomiska och sociala sammanhangen, vilka intressenter det finns, och om de vill ha en lösning eller konflikt. Finns viljan att söka lösningar kan man hitta en väg framåt. Man kan börja med att försöka enas om en kunskapsbas, vilket kan följas av förhandling, att man söker samförstånd, samt utvecklar och testar åtgärder för att minska problemen. Finns det en vilja finns det en väg, men det kräver också ömsesidig empati och ödmjukhet.

Maria Johansson från Lunds universitet gav ett miljöpsykologiskt perspektiv på människa och rovdjur. Hennes forskargrupp har undersökt effekten av informationsmöten kring björn och varg i Sverige. Resultaten visar att informationen kan minska deltagarnas oro för rovdjur och ge dem en ökad social tillit till myndigheter, om de upplever informationen som trovärdig, vilket de flesta av deltagarna gör. Det var emellertid relativt många på vargmötena (27%) som inte ansåg att informationen var trovärdig. I en annan studie visade forskargruppen att människors självrapporterade rädsla för björn minskar efter att de deltagit i olika sorters guidade turer, där man till exempel berättar om forskning som visar att björnar i regel rör sig bort från människor redan innan man sett dem.

Camilla Sandström från Umeå universitet avslutade seminariet med en föreläsning om hur decentraliseringen av viltförvaltningen fungerat i Sverige. Internationella konventioner har slagit fast att förvaltning av biologisk mångfald bör ske på lägsta möjliga decentraliserade nivå. I Sverige är viltförvaltningsdelegationerna ett viktigt instrument för decentraliseringen och Sandströms forskargrupp har undersökt hur delegationerna fungerar. Alla berörda parter är representerade i delegationerna. Det är en viktig grundförutsättning som är uppfylld, även om stadsbor i regel vill se en större representation av miljö- och naturvårdsorganisationer medan landsbygdsbor i regel vill se en större representation av brukarorganisationer. Det finns emellertid ett behov av att förbättra dialogen, ledarskapet och det gemensamma lärandet. Det är också vanligt att de som ingår i viltdelegationerna upplever att deras mandat är otydligt. En risk om man inte lyckas lösa konflikthanteringen är att man istället vänder sig till domstolar för att lösa konflikter, vilket är en trend i samhället som märks i fler frågor än viltförvaltningen. En fråga som framtiden får utvisa är om det i så fall kommer leda till en eskalering av konflikterna eller ej.

Fotnot: Professor Stephen M. Redpath från Storbritannien är den 21:e innehavaren av Kung Carl XVI Gustafs gästprofessur i miljövetenskap. Hans forskning är inriktad på markanvändning samt bevarande och förvaltning av vilt. Under vistelsen i Sverige, som kommer vara förlagd till Grimsö forskningsstation, kommer han samarbeta med svenska forskare i syfte att stärka forskning inriktad på konflikten mellan bevarande, förvaltning och brukande av rovdjur och annat vilt i Sverige.