Berguven har vid sju tidigare tillfällen varit föremål för riksinventering. Den första gjordes 1943 till 1948. Berguven fridlystes 1950 eftersom den uppvisade en minskande förekomst med endast 455 par.
Under 1960-talet drabbades många rovfågelarter, så även berguv, av förgiftning då bytesdjuren hade höga halter av kvicksilver som de fått från kvicksilverbetat utsäde. Även andra miljögifter som PCB och DDT drabbade rovfåglarna och ugglorna. Nya riksinventeringar gjordes därför under åren 1964–1965 och 1974–1975.
Resultatet från de inventeringarna var nedslående och visade att berguven hade minskat kraftigt och beståndet var vid denna tid under 200 par i landet. Räddningsaktioner drogs 1969 igång av ideella ornitologer genom olika berguvprojekt där Berguv Sydväst var först ut och sedan följdes av liknande projekt i andra delar av Sverige. Fram till 1999 utplanterades sammanlagt 3 400 berguvar i landet och vid riksinventering 1998–1999 noterades 613 besatta revir.

Ytterligare en riksinventering gjordes 2008-2009 och då summerades antalet revir till 474. Då hade i stort de flesta uvprojekten slutat släppa ut uvungar eftersom trenden var så positiv att arten borde klara sig på egen hand. Signalerna som kommer nu är att uven ser ut att fortsätta att minska och det är det som ska undersökas genom denna nya riksinventering. Trenden går åt motsatt håll för berguven om man jämför med andra arter som var starkt utsatta för miljögifter på 1950- och 1960-talet som t.ex. havsörn och pilgrimsfalk.

Inventeringens huvudsakliga mål är att fastställa antalet berguvsrevir, det vill säga egentligen antalet ropande hannar. Berguvens häckningsperiod är långt utdragen, från januari ända till början av september. Målsättningen är att alla lämpliga bolokaler där uv har funnits tidigare, framförallt under den senaste 20-årsperioden (sedan riksinventeringen 1998–1999), ska inventeras. För att göra det mest effektivt behöver uvlokalerna avlyssnas vid den optimala tidpunkten under året och under dygnet. Berguven kan börja ropa redan i januari om det finns gott om föda, men den viktigaste perioden är februari till april. Berguvhannen kan också höras ropa övriga månader och då sker det framförallt i skymning och gryning.

BirdLife Sverige vill gärna ha in rapporter på ropande berguvar. Jägareförbundets medlemmar är ofta ute i naturen under kvällar och morgnar när det är optimala ljusförhållanden för att berguven ska ropa. Den hörs säkrast vid det skymningsljus som råder när man inte längre kan läsa en dagstidning och vid samma ljusförhållanden under gryningen. Hannens dova tvåstämmiga hoande hörs från berg, men även från skogsmark, skärgårdsöar och det kan höras långa sträckor.

RAPPORTERING
Rapporteringen av berguvar görs till regionala kontaktpersoner på BirdLife Sveriges hemsida eller läggs in på Artportalen. Rapporter tas även emot av projektgruppen för berguvinventeringen på mailadress riksinventeringberguv@birdlife.se

Thomas Birkö, David Rocksén och Andro Stenman
Projektgruppen för riksinventeringen av berguv