Baserat på den rapporterade avskjutningen har utbredningen av skogshare minskat över tid. Detta särskilt i Svealand och delar av Götaland, samtidigt som utbredningen av fälthare har ökat. I mellersta Sverige skjuts fortfarande en del skogshare främst i inlandet medan skjutna fältharar dominerar vid kustnära marker.

– En tydlig trend är att skogsharens sydgräns flyttats norrut de senaste årtiondena. Och för fältharen gäller motsatsen vars nordgräns flyttats norrut, säger Göran Bergqvist, ansvarig för viltövervakning på Svenska Jägareförbundet.

Ett förändrat klimat har lyfts som en möjlig orsak till att skogsharen missgynnats och fältharen gynnats. En orsak kan vara att snöfattiga vintrar bidragit till att skogsharen med sin vita vinterpäls får ett sämre kamouflage och därmed blivit utsatt för högre predatortryck.

Färre stövare - mindre harjakt

Det finns även ett starkt samband mellan den minskade avskjutningen och antal stövarraser för harjakt som registrerats senaste 30 åren.  Med både längre jakttider på älg och fler klövviltarter att jaga verkar färre jägare skaffa drivande hundar för harjakt till förmån för exempelvis älghundar och kortdrivare. Efter en topp under 1980-talet, när rödrävsstammen tillfälligt decimerades av skabb, har avskjutningen minskat och är nu den lägsta i modern tid för båda skogs- och fälthare.

Den övergripande slutsatsen av den forskning som gjorts är att ett förändrat jaktligt mönster blir delförklaring till minskad avskjutning för både fält- och skogshare. Medan det för skogsharen även finns förklaringar som kan vara kopplat till klimatförändringar.

Förväntningarna inför framtiden kan vara att skogsharens sydgräns kommer att fortsätta flyttas norrut och att fältharen både kommer att vinna ny mark norrut och även en möjlig invandring i sydöstra Norrbotten via Finland.

Avslutningsvis kan sägas att den enskilt största begränsande faktorn för våra harar är predation från exempelvis räv och mård. Medan normal jakt har marginell betydelse för både skogs- och fälthare.