Att ha friska och livskraftiga viltstammar är grunden för en långsiktigt hållbar jakt. En del viltsjukdomar kan dessutom smitta tamdjur eller människor. Det är därför viktigt att vi har koll på viltets hälsa och vilka viltsjukdomar som förekommer i Sverige.

Många jägare rapporterar redan till SVA när de hittar fallvilt eller upptäcker misstänkta tecken på sjukdom hos levande djur eller fällt vilt. Men på Svenska Jägareförbundet får vi också frågor från jägare som undrar vad SVA vill ha rapporter om, till exempel om det bara är djur av vissa arter, eller vilka djur som SVA vill ta in för närmare undersökning.

Vi har ställt frågorna till Caroline Bröjer, statsveterinär på SVA, som berättar hur viltsjukdomsövervakningen går till.

Hur går viltsjukdomsövervakningen till?

För att få information om hur viltet mår runtom i Sverige så är vi på SVA, som arbetar i Uppsala, beroende av att få in rapporter från jägare och allmänhet från hela Sverige. Om man hittar ett dött djur, eller ser ett djur som verkar sjukt eller kanske beter sig konstigt, så kan man rapportera till SVA. Det bästa sättet är att gå in på webbsidan rapporteravilt på mobilen eller datorn. Där rapporterar man vilket slags djur det är, var man hittat det, om det är mer än ett djur, samt lämnar sina kontaktuppgifter. Om vi på SVA behöver veta mer, eller skulle vilja få in djuret för undersökning för att försöka klargöra dödsorsaken, så tar vi kontakt med dig som rapporterat.

Kan man rapportera allt?

Ja, alla djur som hittas döda eller verkar sjuka, från grodor och reptiler till älgar! Det är alltid jättebra att man rapporterar, även om SVA inte tar in alla djur som rapporterats för undersökning.

När vill SVA få in ett inrapporterat djur för undersökning?

Det beror på flera saker. Om vi redan vet att det pågår ett utbrott av en viss sjukdom på platsen, och redan har testat flera djur av samma art, så tar vi inte in alla nya fall som rapporteras. Eller så kanske vi väntar några veckor innan vi tar in fler djur. Om vi tar in djuret beror också på vilket skick det är i och vilken sjukdom man misstänker. Är djuret ruttet går det inte ställa en diagnos för många sjukdomar, men det finns undantag. Till exempel går det hitta spår av viruset som ger upphov till afrikansk svinpest till och med i gamla benrester. En del djur kan därför tas in fast de är jätteruttna. Ett annat skäl till att vi inte tar in ett djur kan vara att man redan är ganska säker på den troliga dödsorsaken, till exempel kan en fågel som ligger död vid en altandörr ha flugit in i ett fönster, eller om djuret ligger på en väg och sannolikt är trafikdödat.

Hur går det till när SVA vill ha in ett djur för undersökning?

Då kontaktar vi rapportören och frågar om den har möjlighet att skicka in djuret. Djur som väger upp till 20 kg går att skicka med posten och då skickar SVA ut material för kostnadsfri frakt. Kan man inte skicka in ett helt djur, men kan ta prover från djuret, kan man skicka prover istället. Vad som ska skickas in kommer man då överens om med SVA när vi hör av oss.

Kan man själv åka till Uppsala och lämna in ett djur på SVA?

Ja, men endast om man först kommit överens med oss på viltavdelningen på SVA om att djuret ska lämnas in. Vi på SVA måste bestämma detta, för även om man själv tycker att det vore viktigt eller intressant att få veta vad ett djur man hittat dött av, så är det en kostnad för SVA att obducera djur och vi kan bara ta emot djur som vi bedömer är värdefulla för viltsjukdomsövervakningen. Men om du kommit överens med oss på SVA om att du ska lämna in ett djur, och har möjlighet att själv köra hit det, så kan du också få milersättning. Men som sagt, kontakta oss på SVA först och fråga om vi kan ta emot djuret, så att du inte lägger tid och pengar på att resa hit i onödan.

Vad ska man göra med det döda djuret om SVA inte kan ta in det för undersökning? Är det ok att låta djuret ligga kvar?

Det beror på var man hittat det. Om djuret ligger på den egna tomten eller marken så har man ansvar för att ta hand om det. I många kommuner får man lämna mindre djur till förbränning, men om det är större djur är det ofta opraktiskt. Då kan man till exempel flytta djuret dit det utgör minsta möjliga sanitära olägenhet. Men om man misstänker att djuret har en smittsam sjukdom så ska man kontakta SVA och fråga hur man ska göra innan man förflyttar djuret, gräver ner det eller hanterar det på annat sätt.

Hur gör man som jägare om man ser ett akut sjukt djur? Ska man avsluta dess lidande?

Det finns tyvärr inget enkelt svar på den frågan. Det beror på och kan variera från fall till fall. Är du ute på jakt så anger paragrafen 40c i jaktförordningen att du får avliva djuret om du bedömer att det är så allvarligt sjukt att det ska avlivas av djurskyddsskäl, men du är personligen ansvarig för att du gjort rätt bedömning. Rådet är att kontakta polis eller länsstyrelsen och fråga vad du ska göra.

(Tips! Läs mer på Svensk Jakt: Lagparafraf med stor gråzon) 

Vad använder SVA rapporterna till, när ni inte tar in djuren för undersökning?

SVA sammanställer alla rapporterna för att få en större bild över sjukdomsläget. Genom att alla rapporter kartläggs kan vi se om det är enstaka djur som rapporteras, eller om det börjar bli en förhöjd dödlighet eller många djur med avvikande beteende i ett visst område. Det första döda djuret behöver inte vara något avvikande, men börjar det komma rapporter om fler fall kan det vara något. Det finns också välkända sjukdomar som rävskabb. SVA kan inte ta in alla skabbrävar, men rapporterna ger viktig information om var och när ett skabbutbrott pågår. SVA sparar alla rapporter och kan också gå tillbaka i tiden och analysera när olika sjukdomsutbrott har inträffat.

Så man ska fortsätta att rapportera, även om SVA inte tagit in de första djuren man rapporterat för undersökning?

Ja, det är jätteviktigt!

SVA brukar också svara på de flesta rapporter, om det inte är väldigt allmänna rapporter som till exempel att man sett en skabbräv någonstans. Om man inte fått svar på sin rapport så får man gärna höra av sig till oss igen, för det händer att folk skrivit fel mejladress. Det händer också att folk skriver att de inte vill bli kontaktade, men samtidigt ställer en fråga till SVA i fritext, och då uppfattas det av SVA som att man inte vill bli kontaktad.

Hur ska man veta vilka djur SVA är intresserad av och är det något som är extra viktigt att rapportera?

Det bästa är att rapportera alla döda och sjuka djur som man observerar.

Sedan är det så att vissa arter är extra viktiga att rapportera, eftersom vissa sjukdomar kan få allvarligare konsekvenser om det blir ett utbrott. Döda vildsvin är extra viktiga på grund av risken för nya utbrott av afrikansk svinpest, som kan smitta till tamgris. Eftersom just svinpestvirus kan hittas i gamla benrester så prioriteras inrapporterade vildsvin för inskick oavsett hur förruttnade de är. När det gäller fåglar så finns det sjukdomar som påverkar hägnade fåglar, så hittar man många döda fåglar inom ett område är det extra viktigt att rapportera. Magra hjortdjur är också extra viktiga eftersom vi vill övervaka förekomsten av CWD. Man har hittat en smittsam variant av CWD i Norge, och skulle vi få in den smittan i landet måste det åtgärdas och framför allt måste vi veta ifall vi har den.

Är det inte så att SVA ibland också har kampanjer där ni vill få in prover från en viss viltart och från djur som fällts vid jakt?

Ja, ibland gör SVA ”riktade undersökningar”. Det är till exempel när vi redan vet att det finns en viss sjukdom men behöver veta mer, till exempel hur utbredd den är. Då kan det vara så att vi vill ha in extra många prover från en viss art, och kanske även prover från djur som fällts vid jakt. När vi ska genomföra en riktad undersökning brukar vi gå ut med ett pressmeddelande, lägga ut information på vår hemsida, och kanske sprida information via Jägarorganisationer, kommuner och länsstyrelser. Om man vill veta om det pågår en riktad undersökning för en viss art kan man gå in och söka på den djurarten på SVA:s hemsida.

Är det något som är särskilt aktuellt just nu, någon riktad undersökning som man kan bidra till?

Ja. Vi har ett projekt där vi vill undersöka förekomsten av bakterien Leptospira hos gnagare och rödräv. Leptospira sprids bland annat via urin från infekterade gnagare och kan orsaka lever- och njurskador hos hunddjur, inklusive rävar. Under 2024 och 2025 har Leptospira påvisats hos flera hundar i bland annat Västra Götaland och det är tänkbart att även rävar har blivit smittade. Vi har därför ett projekt där vi undersöker rävar som kommer in för obduktion avseende denna bakterie. Kontakta gärna SVA om du har hittat en död räv eller avlivat en räv på grund av misstänkt sjukdom i Västra Götaland.

Slutligen. Varför är det viktigt med övervakning? Går det att skydda viltet mot sjukdomsutbrott?

Det är viktigt för att vi ska veta vilka viltsjukdomar som finns. Vissa sjukdomar kan smitta till människor och tamdjur, så vet man att det pågår ett utbrott kan man informera människor och djurägare om att vara försiktiga.

För viltet i sig kan en del sjukdomsutbrott påverka populationen. Många gånger kan vi tyvärr inte påverka smittspridningen, men för vissa sjukdomar kan det behövas åtgärder. Hur man ska gå tillväga kan variera mellan sjukdomar. Genom den riktade undersökningen av rävens dvärgbandmask som avslutades förra året så hittade vi till exempel rävens dvärgbandmask i Gränby utanför Uppsala. Det är en parasit som kan smitta hundar och i sällsynta fall människor. På SVA fick vi då frågan varför man inte skjuter alla rävar i Gränby, men man måste tänka på konsekvensen av att ta bort djur. Det skulle öka sannolikheten att det kommer in nya rävar i området så att de också smittas. I det här fallet skulle det vara viktigare att först få ner smittrycket bland rävarna, till exempel genom att avmaska rävarna som redan finns i området genom att lägga ut beten med avmaskningsmedel. För en del andra sjukdomar kan det däremot vara bra att minska populationstätheten för att minska smittspridningen. Vad man kan göra beror på djurslag och sjukdom.

Tack Caroline Bröjer på SVA för alla svar!

Läs mer om viltprovtagning här