Reflektioner från en sörmländsk stubbe - Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Meny

Opinion

Foto: Eva Söderberg/Mostphotos

Reflektioner från en sörmländsk stubbe

LÄNSORDFÖRANDEN. För ett och halvt år sedan skulle vi i samband med länsstämman fira 125 år med Jägareförbundet Sörmland. Men coronaviruset kom, med inställda stämmor som följd, tills det nya, digitala, fick fart.

Jonas Fransson, ordförande Jägareförbundet Södermanland. Foto: Marie Carlsson

2021-07-06

1895 bestod styrelsen av fem herrar som organiserade sig runt jakt och vilt. Om de hade fått vara med i dag och se den viltrikedom som är resultatet av deras engagemang, hade de varit nöjda eller förfärade? Jag tror att de hade varit stolta över att ha bildat Jägareförbundet Södermanland.

Men de hade nog också varit förfärade över den valkampanj som drivits inför Svenska Jägareförbundets årsstämma. Den processen var inte värdig förbundet, våra medlemmar, våra förtroendevalda eller våra anställda.
I spåren av covid-19 förlorade vi flera jaktkamrater, Magnus Pettersson var en av de bästa. Jimmy Pettersson, en av viltets advokater, lämnade oss i sviterna av cancer. Jägareförbundet och Jaktsverige är inte sig likt utan dem.

Varje gång vi samlar Jägareförbundet konstaterar jag att Sverige är långt, men att vi alla är jägare och medlemmar i Svenska Jägareförbundet.
Vi måste samarbeta för att få ha kvar jakten. De stora utmaningarna finns i världen utanför Jägareförbundet: lokalt, i länen, på nationell nivå och i EU.

Jag har för länge sedan lämnat stubben. Att sitta still någon längre stund är svårt. Jag vill hellre vandra på Dianas stigar, eller bara få vara för mig själv en stund.

Tack alla ni som kämpar för Jägareförbundets, viltets och jaktens bästa.

Jonas Fransson
Ordförande Jägareförbundet Södermanland

Länsordförandes krönika i Svensk Jakt nr 7/2021

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
Tillbaka till överblick