Utifrån hur riksdagspartierna positionerade sig efter delbetänkandet i augusti 2023, utfallet i de hundratals remissvar som inlämnades i somras och hur debatten pågår i frågan, torde det vara uppenbart för alla att kommitténs arbete och förslag aldrig kommer att realiseras. Det politiska stödet för utredaren Erik Runessons idéer är marginellt. 

Dessutom pågår det redan i dag fem ytterligare rättsprocesser där samebyar stämt staten. Fundamentet för kommitténs arbete gällande jakt och fiske är därmed rubbat och det finns alla förutsättningar att det framöver kommer domar som förvandlar Girjasdomen till ett unikt särfall, i stället för normgivande i hur brukandet av statens mark i fjällen ska förvaltas.

Frågan om kommitténs vara eller inte vara har tyvärr, och av outgrundlig anledning, hamnat i långbänk på Regeringskansliet. De flesta sansade bedömare har sedan länge insett att frågan måste få en långsiktig politisk löning.
Regeringens ansvar är tydligt. Våra folkvalda måste värdera allas intressen, liksom de nationella intressena, gällande nyttjande av fjällen och alla dess resurser samt hitta en lösning som håller över tid. Inget av det vi sett hittills från kommittén har varit i den riktningen. Kommittén och dess utredare sitter fast i en hållning där man vill ge den minsta gruppen i området all makt och inflytande. Det kan aldrig bli vara en acceptabel lösning. Vare sig för medborgarna eller de folkvalda. 

Renmarkskommittén anser sig behöva mer tid för att slutföra den linje man gett sig in på. Regeringen bör agera såväl skyndsamt som klokt och svara nekande på frågan och därefter avveckla densamma.