Canis lupus (lat)

Wolf (eng)

Kännetecken

Vargen är ett stort och kraftigt hunddjur. Mankhöjden är 70-90 cm. Pälsen är varierande grå och brun-gul på ovansidan och ljusare nedtill på kroppen. Skallen är ljus på nedre delen av nosen och på kinderna. Dock saknar vargen större ljusa fält ovan ögonen, vilket däremot är vanligt hos varglika hundar. Den som ser en varg för första gången reagerar ofta på att den är mer gul än grå.

Spårtecken och läten

Steglängden för varg är över en meter. Spårstämpeln är cirka 10 cm lång, och har relativt stora mellanrum mellan trampdynorna. Eftersom stora hundar också kan uppvisa detta krävs ofta lång spårning för att någorlunda säkert kunna skilja varg från hund. Normalt travar vargen målmedvetet i terrängen. Raka spårlöpor om flera km är vanligt. Hundar däremot springer ofta lite hit och dit för att lukta eller urinera. Vargen sjunker i snö ungefär lika mycket som en människa. Jämfört med lodjuret är vargens spårstämpel symmetrisk och har mer eller mindre alltid avtryck från klorna.

Vargspillning påminner utseendemässigt mycket om hundspillning. Korvarna är 2-3 cm tjocka luktar starkt och innehåller ofta hår och benbitar. Spillningen fungerar som markering och lämnas därför väl synlig.

Vargens hantering av byten kan ge viktiga pusselbitar i artbestämningen. Vargen avlivar större byten med kraftiga bett i strupe och halsregion. Större bytesdjur har ofta bitmärken på flera ställen på kroppen, till exempel bett på låren eller långt fram på nospartiet. Mindre djur som bäver och räv dödas ofta med bett över rygg och nacke. Avståndet mellan hörntänderna är cirka 40-55 mm. Jämförelsevis uppvisar hundars angrepp på till exempel tamdjur ofta mindre effektivitet genom fler och mindre kraftfulla bett. När vargen sedan äter drar den sig inte för att krossa större ben, till skillnad från lodjuret.

Vargen har flera läten, många av dem liknar tamhundens. Det mest kända är ylandet, som kan höras långväga. Om vargen överraskas kan den avge ett par dova skall som varning till övriga flockmedlemmar, men troligen också riktat mot den som närmar sig. Mer långmäld kommunikation mellan vargar är morrande och gnyende.

Utbredning

I början på 2010-talet finns vargen främst i Mellansverige. Men även i Götaland och Norrland finns kringströvande ensamma vargar och några vargrevir. Antalet vargar överstiger 300 stycken.

Föda och fortplantning

Vargen äter nästan bara större däggdjur. I Sverige främst älg och rådjur. Men hjortar, ren och bäver kan också komma ifråga.

Brunsten sker omkring februari-mars. Efter omkring 63 dygns dräktighet föds i medeltal 5-6 valpar

Arten och människan

Vargen ger upphov till mycket känslor för en del människor. Dels ses vargen som ett vackert, fascinerande och respektingivande rovdjur. Dels innebär vargar ofta problem för de som lever och verkar i områden med vargförekomst. Exempel på verksamhet som drabbas är lantbruk, renskötsel och jakt. Alla verksamheterna kan få tamdjur rivna av vargar.