Den fästingburna sjukdomen borrelia ökar i både Europa och Nordamerika. Tidigare forskning har visat att ökande hjortviltstammar kan vara en av orsakerna, men att det varmare klimatet och andra djur i faunan också kan spela in. Ny forskning från Norge stärker den komplexa bilden. I Västnorge sammanföll ett ökat antal borreliafall hos människa med en ökande kronhjortstam. Däremot kunde antalet borreliafall inte kopplas till hjortviltet i Syd- och Östnorge. Forskarna bakom studien drar slutsatsen att hjortförvaltning kan minska antalet borreliafall i någon mån, men att borreliafallen ändå kan komma att fortsätta öka, eftersom utvecklingen styrs av flera faktorer.
Borrelia orsakas av en bakterie som överförs till människa genom fästingbett. Risken att en människa ska smittas beror på den totala mängden fästingar i markerna, men också på hur stor andel av fästingarna som är infekterade av borrelia. En infekterad fästing har fått borreliabakterien när den sugit blod från ett infekterat djur. Flera djur kan infekteras av borrelia, däribland smågnagare, fåglar och harar. Hjortdjur infekteras däremot inte. Teoretiskt sett kan det därför finnas en ”utspädningseffekt” som gör att andelen borreliainfekterade fästingar minskar om en stor del av fästingarna suger blod från borreliafria djur som hjortdjur. Å andra sidan är hjortdjur viktiga för fästingarnas fortplantning. Den vuxna fästinghonan behöver ett blodmål från ett ganska stort djur, till exempel en hjort eller hare, innan den kan reproducera sig. En växande hjortstam kan därför leda till att fästingarna blir fler. Fästingar gynnas dessutom av milda vintrar och varmfuktiga somrar, vilket gör att sentida klimatförändringar också kan ha ökat antalet fästingar.
Den nya studien har analyserat förekomsten av borrelia i Norge under drygt 20 års tid (1991-2012). Grovt sett ökade antalet borreliafall hos människa med hjorttäthet och ju närmare kusten man var, och dessutom fluktuerade antalet borreliafall med storskaliga klimatsvängningar. Sambandet mellan borrelia och hjortvilt varierade emellertid inom Norge. I Västnorge ökade både borreliafallen och kronhjortstammen, men kronhjortsökningen förklarade ganska lite av den totala ökningen i antal borreliafall, vilket tyder på att andra faktorer också spelade in. I södra och östra Norge, där hjortviltstammen minskade, fanns inget samband mellan hjortstammens utveckling och antalet borreliafall.
Kopplingen mellan kronhjort, fästingar och borrelia i Västnorge undersöktes närmare i en rad studier. Resultaten visade att det fanns fler fästingar där det fanns mer kronhjort, och att man kunde minska fästingbeståndet genom att hägna ut hjortar. Andelen fästingar som var infekterade av borrelia varierade kraftigt mellan år. På våren kunde en hög infektionsgrad bland fästingarna kopplas samman med höga smågnagartätheter under föregående år, vilket typiskt inneburit att många fästingar sugit blod från borreliainfekterade smågnagare. I Västnorge fanns också en svag ”utspädningseffekt”, som innebar att andelen borreliainfekterade fästingar minskade något där det var gott om hjort.
Forskarna bakom studien drar slutsatsen att förvaltning av hjortstammen skulle ha en marginell effekt på borreliaförekomsten om den sker inom det spann av hjorttätheter som idag finns i Norge. Detta eftersom det ökande antalet borreliafall bara delvis kan förklaras av hjortviltets sentida utveckling.
Källa: Mysterud m. fl. 2016. Contrasting emergence of Lyme disease across ecosystems. Nature Communications 7:11882
Vill du veta mer?
Klicka här om du vill läsa faktabladet ”Fästingburna sjukdomar och hjortvilt – hänger det ihop?”
Klicka här för nyheter om SLU:s pågående forskning om rådjur och fästingar: ”Rådjuren tvättar fästingar på borreliasmitta.”
Klicka här om du vill läsa den norska studien i sin helhet (Mysterud m. fl. 2016)
