Mårdhunden (N. p. ussuriensis ) introducerades som ett pälsvilt till de västra delarna av före detta Sovjetunionen under perioden 1929-1955. Förutom etablering av ett antal pälsfarmer frisläpptes även cirka 9100 djur på ett flertal platser (figur 2).

Figur 1. Mårdhundens naturliga utbredningsområde (grönt) samt dess etablering genom frisläppning och sekundär spridning i Europa (gult).

Sedan dess har mårdhunden koloniserat cirka 1.4 miljoner km² i västra Europa genom sekundär spridning (figur 1). Spridning och etablering kan gå mycket snabbt under goda förhållanden, mårdhunden spred sig t.ex. över i stort sett hela Polen under åren 1955-1965. Spridningshastigheten i södra och mellersta Finland var 20-60 km per år från mitten av 50-talet då den etablerade sig i sydöstra Finland, till början av 90-talet (figur 2). Etablerade populationer finns idag i Ryssland, Vitryssland, Bulgarien, Ungern, Rumänien, Ukraina, Moldavien, Serbien, Polen, Tyskland, Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, och Finland. Bekräftade observationer finns även i Österrike, Sverige, Norge, Frankrike, Schweiz, Italien, Slovenien, Nederländerna och Danmark. Mårdhunden ökar i dag i Europa, både sett till utbredning och antal.

Figur 2. Frisläppningsplatser (röda stjärnor) för de i de västra delarna av före detta Sovjetunionen frisläppta mårdhundarna samt observerad spridning i Finland (blåa stjärnor) (Helle & Kauhala 1991).

Den första bekräftade observationen av mårdhund i Sverige gjordes utanför Arjeplog hösten 1947. Ytterligare bekräftade mårdhundar finns från Svappavara 1972, Pajala 1983 och Vittangi 1989, samtliga i Norrbottens Län. Det första bekräftade fyndet i Västerbotten kommer från Lövånger 1989. Men det är först i mitten på 2000-talet som mårdhundspopulationen börjar ta fart på allvar. Åren 2004-2007 avlivades ett 20-tal mårdhundar i Norrbotten och fyra i Västerbotten. En trolig orsak till den ökande aktiviteten är dessa års gynnsamma vintrar. Den första föryngringen av arten på Svensk mark bekräftades på Haparanda-Sandskär 2006. Det Svenska mårdhundsprojektet startade 2008 och tar emot observationer av mårdhund från allmänheten. Dessa observationer finns spridda över hela landet, även om de flesta observationer kommer från Norrbottens kustland. Till största möjliga mån kvalitetssäkras alla observationer där detta är möjligt, till exempel genom dött djur, kort på djuret, färska spår eller spillning. Projektet har hittills inte kunnat bekräfta någon förekomst av mårdhund söder om Umeå i Västerbotten.

Figur 3. Bekräftade fynd av mårdhund i Sverige år 2008.
Illustration: Ann-Katrin Hallin och Torbjörn Gozzi, SLU.

År 2008 fanns mårdhunden med säkerhet endast i Norrbotten och norra Västerbotten (figur 3). Mårdhunden kan dock vandra långa sträckor, 200-300 km har observerats i projektet, vilket gör det fullt möjligt att mårdhunden när som helst kan uppenbara sig i mellan- eller södra Sverige. Mårdhunden bekräftas även allt oftare i södra Danmark, vilket för södra Sverige även innebär en potentiell sydlig invandringsväg.

Vad gäller antal mårdhundar i Sverige år 2008-2009 finns det ingen säker skattning. Under 2008 avlivades eller radiomärktes ett 50-tal mårdhundar i norrbotten, dessutom konstaterades 12 misstänkta föryngringar i samma område. Något absolut antal kvarvarande mårdhundar går dock inte att ange.