Förekomst och utbredning

Rasen som kallas mellanskarv finns i Sverige på vår och sommar, samt till viss liten del på vintern. Den nordatlantiska rasen av storskarv finns däremot bara hos oss under vinterhalvåret.

Skarven häckar i kolonier som i Sverige kan bestå av flera tusen par. De är säsongsmonogama, det vill säga att paren håller ihop under en säsong. Båda föräldrarna hjälps åt att föda upp ungarna.

Till skillnad från de flesta andra sjöfåglar har skarven inte vattentät fjäderdräkt och måste därför lufttorka vingarna efter ett dyk. Man kan se dem sitta i träd, på klippor och på andra fasta föremål med sina vingar utspända.

Storskarven har hög överlevnad i vuxen ålder och kan bli ganska gammal. Den högsta ålder rapporterad för en skarv är 19 år, men vanligen blir de inte äldre än 10. Dödligheten hos ungfåglar är betydligt högre, framför allt under det första året. Totalt sett är överlevnaden i en skarvpopulation täthetsberoende, det vill säga ju tätare stam desto större dödlighet. Av den anledningen har den stora ökningen av skarv som har ägt rum i Norden de senaste 20 åren nu börjat avstanna.

Reproduktionens framgång påverkas av bland annat väder, habitatets kvalitet, störningar från människor, sjukdomar och miljögifter. Den största dödsorsaken bland unga skarvar är drunkning i fiskeredskap (ca 40%), medan detta bara är hälften så vanligt bland äldre fåglar. För en femtedel av de vuxna fåglarna och en sjättedel av de yngre är dödsorsaken jakt. Man har dock inte kunnat påvisa att jakt har någon långsiktig effekt på den totala populationsstorleken.

Sjukdomar är en naturlig reglerande faktor som kan påverka tätheten av skarv, men än så länge har de svenska fåglarna varit förhållandevis friska. Man har sett att ett virus som drabbat den nordamerikanska storskarven även finns bland de svenska skarvarna, men man har inte kunnat påvisa några dödsfall på grund av detta.

Genom ringmärkning och återfynd av skarv kan man studera fåglarnas flyttningsvanor och uppehållslokaler. Mellanskarven börjar sin flyttning söderut i augusti-september och återkommer till Sverige i mars-april. Dess övervintringslokaler är spridda över en stor del av Europa och Nordafrika. Dessutom börjar man se en trend till att allt fler mellanskarvar övervintrar i Östersjön. Den nordatlantiska rasen av storskarv besöker Sverige under vinterhalvåret.