Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) övervakar sjukdomsförekomsten hos vilda djur genom att undersöka inskickat fallvilt och ta emot rapporter från allmänheten. Dessutom kartläggs förekomsten av vissa sjukdomar genom systematiska insamlingar av prover från både sjuka och friska djur. Svenska Jägareförbundets viltprovtagare medverkar i sådana insamlingar och eftersöksjägarna väntas bli viktiga för SVA:s övervakning av CWD.

Under 2016 skickades 1161 däggdjur och 542 fåglar in till SVA. Ser man till antalet inskickade djur låg älg, rådjur, kanin och fälthare på däggdjurens topp 10-lista, tillsammans med björn, lo, varg, rödräv och utter. Det höga antalet stora rovdjur beror på att det är obligatoriskt att rapportera rovdjur som fälls vid licensjakt. Bland fåglarna dominerade havsörn, följt av slaguggla, stadsduva och domherre.

Hudsår hos älg
Under 2015 fick SVA omkring 150 rapporter om älgtjurar med variga hudsår på ryggen. Förra året minskade antal rapporterade fall kraftigt. Vad som orsakar såren är ännu är okänt, men man misstänker att svärmningar av älglusfluga skulle kunna ligga bakom. SVA kommer fortsätta undersöka älgar under 2017 i syfte att klargöra orsaken.

Tarminflammationer, diarré och pasteurellos hos hjortvilt
På Värmlandsnäs har man på senare år hittat ovanligt många döda älgar döda på sommaren. Förra året inkom två av älgarna till SVA. Båda hade kroniska inflammationer i magtarmkanalen. Den bakomliggande orsaken är inte känd, men man misstänker en koppling till parasiter.

I södra Sverige har det kommit spridda rapporter om rådjur med diarré. En del av de äldre djur som undersökts hade kroniska tarminflammationer. Orsaken till diarrén är inte fastställd, men man vet sedan tidigare att parasiter kan ge sådana symptom.

Det 50-tal dovhjortar som dog i Södermanland sommaren 2016 hade bakteriesjukdomen pasteurellos, som är känd för att kunna orsaka hög dödlighet hos hjortdjur. I Norden är det framför allt dovhjort som drabbats.

Trikiner
Trikiner kan infektera alla djur som äter trikinsmittat kött eller smågnagare. Hos människa är trikinos en allvarlig infektion som kan vara dödlig. Därför måste allt kött från vildsvin och björn testas innan det säljs. Trikintester utförs av flera laboratorier, men alla infekterade djur rapporteras till SVA. Under 2016 fanns trikiner i tre vildsvin och en björn. Förekomsten ligger på samma nivå som de senaste åren. I genomsnitt fälldes omkring 260 björnar och 90 000 vildsvin årligen, vilket innebär att trikinparasiten fortsätter att vara ovanlig. Trikiner hittades även hos sju lodjur, tre vargar och en rödräv.

Kaningulsot och kaninpest
Under 2016 fick en ny variant av kaningulsot ett utbrott som omfattade södra Sverige upp till Gävleborg, inklusive Öland och Gotland. Sjukdomen drabbade både vilda och tama kaniner och dödligheten var stor. Spridningen har skett i Europa sedan 2010 och de första fallen bland svenska vildkaniner konstaterades 2013. Förra året konstaterades smittan dessutom hos två skogsharar på Hallands Väderö. Sedan hösten 2016 finns ett vaccin mot det nya viruset.

Utöver kaningulsot har vildkaninstammen reducerats av ett utbrott av kaninpest (myxomatos), framför allt i Skåne och Halland. Kaninpest har funnits i Sverige sedan 1960-talet.

Mjältbrand
Mjältbrandsutbrottet på Omberg i Östergötland sommaren 2016 dödade 12 tamdjur och tre älgar. De fem rådjur som också hittades döda var däremot inte smittade. Utbrottet stoppades genom omfattande vaccinering av tamdjur. När en hög andel djur är vaccinerade kan smittan inte spridas effektivt djur emellan.

SVA:s analyser visar alla mjältbrandsinfekterade djur bar på en smitta som härrörde från samma källa. Mjältbrandssporer kan överleva i jorden minst 50 år och man vet att mjältbrandsdöda djur grävdes ned i området under tidigt 1900-tal. Det är därför troligt att smittan spreds från en gammal mjältbrandsgrav genom att sporer kommit i dagen.

Under hösten och vintern har SVA undersökt förekomst av mjältbrandsantikroppar hos vilt i området. Analyserna är inte klara, men man räknar med att redovisa resultaten senare i år.

CWD (Chronic Wasting Disease)
CWD är en dödlig och smittsam prionsjukdom som drabbar hjortdjur. Sjukdomen skadar djurets hjärna, och månaderna innan djuret dör uppvisar det symptom som avmagring och rörelsestörningar. Våren 2016 konstaterades det första europeiska fallet av CWD i Norge. Det innebär en risk att sjukdomen sprids till Sverige, eller redan finns här. 

I Norge ledde upptäckten av CWD till en omfattande provtagning av hjortdjur. Hittills har drygt 12 000 djur testats och av dem var fyra vildrenar och två älgar infekterade. Norska myndigheter uppmanar personer som besöker CWD-området Nordfjella till en rad försiktighetsåtgärder för att undvika att smittspridning till andra områden, och i höst och vinter ska vildrenspopulationen på Nordfjella utrotas (läs mer här).

I Sverige har SVA inlett övervakning av CWD. Under 2016 testades alla vuxna hjortdjur som kom in via fallviltsundersökningen: 74 älgar, 14 rådjur, 2 renar och 6 kronhjortar. SVA har dessutom testat frysta hjärnprover från 270 vuxna och avmagrade hjortdjur som inkom till SVA åren 2008-2016. Alla provsvar var negativa.

SVA förbereder en mer aktiv övervakning av CWD. Provtagning av trafikskadade hjortdjur med hjälp av eftersöksjägare väntas bli en viktig del av övervakningen.

Källor:

SVA. 2017. Sjukdomsövervakning av vilda djur i Sverige 2016. Rapport. Läs den här
Samlad information om CWD (skrantesjuke) i Norge. Länk till hemsida här.