När en smittsam variant av CWD upptäcktes i Nordfjella 2016 beslutade norska myndigheter att försöka utrota sjukdomen genom att utrota den lokala vildrenpopulationen. Förhoppningen var att man upptäckt sjukdomen på ett tillräckligt tidigt stadium och att den inte redan fanns i andra områden. En kraftfull åtgärd i ett begränsat område skulle i så fall hindra sjukdomen från att på sikt spridas inom Skandinavien. Man initierade också ett omfattande övervakningsprogram. Hittills har 107 000 norska hjortdjur, varav 40 000 tamrenar, provtagits utan att man hittat några fall utanför Nordfjella.

Den vildren som nu konstaterats ha den smittsamma CWD-varianten fälldes vid jakt på Hardangervidda, söder om Nordfjella. Det är okänt om smittan spridits dit från Nordfjella, eller om renen smittats på annat sätt.

– Vi förstår att många jägare och andra blir bekymrade över detta. Årets jakt är i full gång och i det här läget är det extra viktigt att jägarna fortsätter den oerhört viktiga insatsen som de gör genom att skicka in prover, så vi får mer kunskap om situationen på Hardangervidda, säger Ingunn Midttun Godal på norska Mattilsynet i ett pressmeddelande.

Norska myndigheter ska nu utvärdera situationen och bestämma vilka åtgärder som ska vidtas framöver.

– Det är för tidigt att säga hur upptäckten kommer påverka strategin för att bekämpa sjukdomen, men önskan om att säkerställa friska stammar av vildren och andra hjortdjur kvarstår, säger Ingunn Midttun Godal.

I Sverige pågår ett övervakningsprogram för CWD, och man har hittills inte hittat några fall av den smittsamma CWD-variant som påvisats hos vildren i Norge. Däremot har tre älgar konstaterats ha en annan variant av CWD (atypisk CWD) som eventuellt kan uppkomma spontant (utan smitta) hos en del äldre hjortdjur. Några fall av atypisk CWD har även konstaterats i Norge och Finland.

De vilda hjortdjur som provtas i Sverige är i första hand vuxen älg, kronhjort och rådjur som uppvisar symptom som skulle kunna bero på CWD: kraftig avmagring, balansproblem, cirkelgång, huvudskakningar, onormalt beteende/oskygghet, dregling eller ökad urinering. Därutöver provtas djur som hittas döda eller kasseras efter ordinarie jakt på grund av att man upptäcker sjukdomstecken. Om man avlivar eller upptäcker sådana djur bör man rapportera detta till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) på deras sida Rapporteravilt eller telefon dagtid 018-674000.

Kort om CWD

• CWD är en dödlig prionsjukdom som drabbar hjortdjur. Prioner är felveckade proteiner som inte bryts ned utan ansamlas i djurets hjärna. Där orsakar de hjärnskador som bland annat gör att det drabbade djuret inte längre kan föda sig utan magrar av. Det finns två huvudsakliga varianter av sjukdomen: klassisk CWD och atypisk CWD.
• Klassisk CWD är smittsam. Den infekterar hjortdjur, däribland ren, älg och kronhjort. Det är inte känt om rådjur kan smittas. Dovhjort anses motståndskraftig.
• Klassisk CWD sprids genom att prioner överförs vid direktkontakt mellan djur, eller via miljön. Miljösmittan uppstår genom att sjuka djur utsöndrar prioner som kontaminerar till exempel mark eller vegetation. Ett friskt djur kan sedan smittas om det får i sig prioner via mun eller näsborrar. Prioner kan överleva flera år i miljön.
• Atypisk CWD är relativt nyupptäckt. Arbetshypotesen är att den kan uppkomma spontant (utan smitta) hos enskilda hjortdjur som en slags åldersförändring där kroppsegna proteiner av okänd orsak börjar ombildas till prioner. Till skillnad från klassisk CWD verkar djur som insjuknat i atypisk CWD inte utsöndra prioner, utan prionerna finns endast i det drabbade djurets hjärna. Enstaka fall av atypisk CWD har påträffats hos älg och kronhjort i Norden.
• Det finns inga kända fall där CWD smittat människa och risken för detta ska ske bedöms som mycket låg.

Läs mer om CWD och övervakningen här

Norska Mattillsynets pressmeddelande: Bekreftet funn av skrantesjuke på Hardangervidda