CWD - Chronic wasting disease - Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Meny

Foto: Mostphotos

CWD - Chronic wasting disease

Chronic Wasting Disease - avmagringssjuka hos hjortdjur - är en dödlig prionsjukdom som skadar hjärnan hos hjortdjur. Det finns flera varianter av CWD, men de kan delas in i två huvudsakliga varianter: klassisk CWD som man vet är smittsam, samt atypisk CWD. I Europa upptäcktes det första fallet av klassisk CWD i Norge 2016. I Sverige påträffades de första CWD-fallen 2019, men det handlade förmodligen om atypisk CWD.

CWD orsakas av prioner. En prion är ett missformat protein som får kroppens egna proteiner att ombildas till prioner. Prionerna ansamlas i hjärnan som skadas, vilket bland annat gör att djuret inte längre klarar att föda sig. Det finns inget botemedel eller vaccin, och alla drabbade djur dör. Forskningen tyder på att det finns flera varianter av sjukdomen, men att de kan delas in i två huvudsakliga varianter; klassisk och atypisk CWD.

Klassisk CWD smittar genom att prioner överförs mellan djur eller via miljön. Hos det smittade djuret ansamlas prioner i hjärna och lymfsystem, men prionerna sprids även i andra delar av kroppen och utsöndras i saliv, urin och avföring. Ett friskt djur kan smittas om det får i sig prioner via mun eller näsborrar, genom direktkontakt med sjuka djur eller via miljön. Miljösmittan uppstår när prioner utsöndras från ett sjukt djur och kontaminerar exempelvis mark, vegetation eller foder. Prioner är motståndskraftiga mot nedbrytning. De kan anrikas i miljön och förblir smittsamma i flera år.

Klassisk CWD upptäcktes i USA på 1960-talet. Sedan dess har sjukdomen spridits till över 20 nordamerikanska delstater. I Europa konstaterades de första fallen av klassisk CWD 2016, hos vildren i Nordfjella i Norge. Den norska varianten av klassisk CWD är inte helt identisk med den nordamerikanska, men de är mycket lika och klassas därför båda som klassisk CWD. I ett försök att utrota sjukdomen och på sikt hindra spridning till resten av Skandinavien utrotades den lokala vildrenpopulationen i Nordfjella 2017-2018. I Norge pågår sedan dess ett omfattande övervakningsprogam för att ta reda på om CWD finns i andra delar av landet, samt för att klargöra om utrotningen av sjukdomen i Nordfjella lyckades. I september 2020 konstaterades dock klassisk CWD hos en vildren på Hardangervidda, söder om Nordfjella (läs mer här).

Klassisk CWD kan smitta älg, kronhjort och ren, medan dovhjort verkar motståndskraftig. Det är inte känt om rådjur kan smittas. Det finns inga kända fall där CWD på naturlig väg smittat andra djur än hjortdjur. Risken att människa ska smittas bedöms som mycket låg, men av försiktighetsskäl avråder myndigheter från att äta kött från djur som testats positivt.

Atypisk CWD är relativt nyupptäckt. Enstaka fall har påträffats i Norden. Hittills har sjukdomen endast påträffats hos gamla hjortdjur och prionerna verkar enbart finnas i det drabbade djurets hjärna. Inom forskningen arbetar man efter hypotesen att atypisk CWD sporadiskt uppkommer spontant hos gamla djur, som en slags åldersförändring. Det är sedan tidigare känt att en del andra prionsjukdomar kan uppkomma spontant, det vill säga utan smitta. Hypotesen är därför också att atypisk CWD inte behöver vara smittsam på samma sätt som klassisk CWD, eftersom sannolikheten är låg att ett friskt hjortdjur ska komma i direktkontakt med prioner som endast finns i hjärnan på ett hjortdjur som insjuknat i atypisk CWD.

Jägareförbundets faktablad om CWD

Här kan du läsa mer om klassisk och atypisk CWD, jakt i områden med CWD, samt förvaltningsåtgärder som prövats i Norge och Nordamerika.

Pågående CWD-övervakning i Sverige 2018-2021: Som jägare kan du hjälpa till

Det är viktigt att ta reda på om CWD finns i Sverige och i så fall var. Det gäller inte minst atypisk CWD, där en ökad provtagning krävs för att öka kunskapen om denna. Jägarkåren kan göra en betydelsefull insats eftersom jägare rör sig mycket ute i naturen, gör eftersök på trafikskadade djur och kan avliva sjuka djur. 

Hösten 2018 inleddes EU:s övervakningsprogram för CWD i Sverige. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) ansvarar för provtagningen som ska omfatta totalt 2750 vilda hjortdjur fördelade på 50 provtagningsområden som täcker hela landet (se karta här). Den ursprungliga planen var att proverna skulle samlas in 2018-2020, men provtagningen fortsätter under 2021 eftersom man ännu inte kommit upp i 2750 testade djur.

Från hela Sverige vill SVA få in prover från:

  1. Fallvilt  Djur som hittas döda eller avlivas efter att ha uppvisat tecken på sjukdom, framför allt om de visat tecken på CWD: kraftig avmagring, tecken på hjärnskador, ökad törst/urinering eller onormalt beteende/oskygghet. Tecken på hjärnskador är exempelvis huvudskakningar, vinglighet, cirkelgång och ökad salivering.
  2. Trafikdödade djur (främst älg och kronhjort)
  3. Djur som kasserats efter ordinarie jakt på grund av sjukdom

Proverna ska komma från älg, kronhjort eller rådjur och djuren ska vara vuxna (minst 6 kindtänder i vardera underkäkshalva). SVA är även intresserat av prover från vuxen dovhjort, men endast om det är ett djur som avlivats efter att ha uppvisat tecken på CWD, se symptom ovan.

Huvudet ska vara så oskadat som möjligt (CWD-prover tas från hjärna, svalg och strupe). Djur med symptom ska därför inte avlivas med skott mot huvudet.

SVA tar inte emot prover från djur som ser friska ut som fälls vid ordinarie jakt. I områden där klassisk CWD funnits en kort tid förväntas bara ett fåtal djur vara infekterade, och atypisk CWD är förmodligen sällsynt. Det är därför SVA:s provtagning i första hand inriktas på djur som uppvisar sjukdomstecken och fallvilt. Det är mer sannolikt att man hittar CWD-drabbade djur om man letar bland djur som dött av andra orsaker än jakt, samt bland djur som uppvisar sjukdomstecken av något slag. I Nordamerika har man till exempel sett att CWD-infekterade djur är överrepresenterade bland trafikdödade djur.

Det är bara vuxna djur som provtas, eftersom CWD utvecklas för långsamt för att unga djur ska ha hunnit nå det sjukdomsstadium där CWD går att upptäcka. Klassisk CWD har en lång inkubationstid, vilket gör att djur som insjuknar i regel är minst 2 år gamla. Atypisk CWD har hittills bara påträffats hos djur som är minst 10 år gamla.

Om du har hittat/avlivat/kasserat ett djur som stämmer in på bilden ovan:

  1. Kontakta Viltsektionen på SVA. De avgör om du bör skicka in prover och i så fall hur stor del av djuret. Kontakta Viltsektionen genom mobilvänliga webb-formuläret rapporteravilt.sva.se eller via SVA:s växel 018-67 40 00. Mer information från SVA finns här.
  2. Efter överenskommelse med Viltsektionen SVA skickas prover in. Provet kan bestå av djurets hela skalle i en kartong, alternativt de organdelar där CWD-prioner finns i högst koncentration om ett djur är drabbat (hjärnstam och lymfknuta från käken). Organdelarna skickas i rör i ett vadderat kuvert.
  3. SVA skickar kartong/kuvert med adresslapp (frakten betald) och remissblankett. Provet kan bara analyseras om remissen fyllts i. Kartonger finns även att hämta på Svenska Jägareförbundets lokalkontor, för den som fått besked från SVA om att prov ska skickas in, men hellre hämtar en kartong där än väntar på att få en kartong utskickad från SVA.

EU:s övervakningsprogram omfattar även hägnad kronhjort och semi-domesticerad ren. Totalt ska 500 hägnade kronhjortar och 2750 renar provtas.

Här kan du läsa ett öppet brev till jägare, hjort- och renägare om CWD-övervakningen från SVA, Jordbruksverket och Naturvårdsverket

Utökad CWD-övervakning planeras kring Robertsfors hösten 2020

I september 2020 avlivades en älgko med rörelsesvårigheter i Robertsfors i Västerbotten. Tester visade att älgkon var positiv för CWD. Älgkon var 14 år gammal och provet från hjärnan var positivt, medan lymfknutorna var negativa. Sammantaget indikerar detta att det handlar om atypisk CWD. Nu planeras en utökad CWD-övervakning i området. Den kan eventuellt komma igång under oktober.

SVA tar normalt inte emot prover från djur som ser friska ut och som fälls vid ordinarie jakt (se förklaring ovan). Undantaget är när en utökad övervakning genomförs, vilket sker lokalt om man påvisat CWD hos ett hjortdjur i området. En utökad övervakning ska enligt EU:s regelverk genomföras oavsett vilken CWD-variant det bedöms handla om. Övervakningen kan dels bidra till att klargöra om det rör sig om en klassisk eller atypisk CWD-variant, dels öka kunskapen om atypisk CWD.

Tidigare CWD-övervakning och resultat

 

Ett positivt fall 2020: bedömt som atypisk CWD

I september upptäcktes en älgko som hade svårt att röra sig i Robertsfors, Västerbotten. Älgkon avlivades och testade positivt för CWD. De första testerna tyder på att det handlar om atypisk CWD. I likhet med tidigare svenska fall handlar det om ett äldre djur där prioner enbart påträffats i hjärnan.

Tre positiva fall 2019: samtliga bedömda som atypisk CWD

I mars 2019 hittades det första fallet av CWD i Sverige. Det positiva provet kom från en 16-årig älgko i Arjeplog som avlivades eftersom hon var mager, gick i cirklar och verkade blind. Ett andra fall påträffades i maj 2019 i Arvidsjaur. Även detta rörde sig om en 16-årig älgko som avlivades eftersom hon var mager, oskygg och inte verkade kunna ta sig från platsen där hon upptäcktes. Om man hittar fall av CWD ska en utökad övervakning genomföras. Detta gjordes i ÄFO 3 (Arjeplog och Arvidsjaur) under älgjakten hösten 2019. Ett tredje fall konstaterades i Arjeplog i september 2019, inom ramen för den utökade övervakningen i området under älgjakten. Det drabbade djuret var en 10-årig älgko som inte uppvisade några symptom.

Hos alla tre älgkor visade de inledande testerna att det fanns prioner i djurens hjärnstam, men inte i  lymfknutan, vilket tillsammans med djurets ålder indikerade att det rör sig om atypisk CWD.

Resultat till och med 2018: Enbart negativa provresultat 

Hösten 2017 genomförde SVA i samarbete med Svenska Jägareförbundet, lokala jägare och vilthanteringsanläggningar en riktad insamling av CWD-prover från älgar fällda vid ordinarie jakt i västra Jämtland. Studien gjordes eftersom tre älgar i närliggande områden i Norge konstaterats ha atypisk CWD. Totalt togs prover från 63 jämtländska älgar. Samtliga provsvar var negativa, vilket betyder att inget djur hade CWD.

År 2016-2017 fick SVA in drygt 200 vuxna hjortdjur via fallviltsundersökningen. Man har även CWD-testat sparade prover från 270 avmagrade hjortdjur som inkom till SVA 2008-2016. Även dessa prover var negativa.

På SVA:s hemsida finns en karta över provtagna djur och testresultat. Kartan uppdateras kontinuerligt.

Beredskapsplan om CWD hittas i Sverige

Svenska myndigheter arbetar fram en beredskapsplan som ska följas om CWD hittas i Sverige.

Enligt EU:s lagstiftning krävs en utökad provtagning i områden där ett CWD-fall hittas. Lagstiftningen gör ingen skillnad på klassisk och atypisk CWD, men en utökad provtagning är viktig för att klargöra vilken variant det handlar om och för att öka kunskapen om atypisk CWD.

I de områden där CWD hittades i Sverige 2019 inleddes arbetet med att veterinärer från ansvariga myndigheter samlade mer information om hjortdjur och deras rörelser i området genom kontakter med markägare, jakträttshavare och viltexperter. Därefter planerade en expertgrupp för en utökad övervakning i området. I planeringen ska man hänsyn till regionala förutsättningar och provtagningsresultat. Den utökade övervakningen genomfördes vid älgjakten hösten 2019.

Eftersom CWD är en komplex sjukdom är det osäkert vilka åtgärder som skulle kunna fungera. Om ett CWD-sjukt djur hittas kan det därför dröja innan beslut om eventuella ytterligare åtgärder fattas. Till exempel kan det först behövas mer kunskap om det handlar om klassisk eller atypisk CWD.

Tidigare texter om CWD på Jägareförbundets hemsida

Om CWD på andra webbplatser

Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA)

Jordbruksverket

Norsk information om CWD (skrantesjuka på norska)


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2016-06-17 2020-09-28 Bodil Elmhagen