Svenska Jägareförbundet

Meny

Foto: Mostphotos

CWD - Chronic wasting disease

Chronic Wasting Disease - avmagringssjuka hos hjortdjur - är en prionsjukdom som skadar hjärnan hos hjortdjur. Hjärnskadorna leder till att det drabbade djuret dör. Det finns flera varianter av CWD och det behövs mer kunskap om vad som skiljer dem åt. Preliminärt kan varianterna delas in i två huvudgrupper: klassisk CWD som är smittsam, och atypisk CWD som i sällsynta fall antas kunna uppkomma spontant hos enskilda djur. I Europa upptäcktes det första fallet av klassisk CWD i Norge 2016. I Sverige har några fall av atypisk CWD påvisats sedan 2019.

Avmagringssjuka hos hjortdjur (CWD) orsakas av prioner. En prion är ett missformat protein som får kroppens egna proteiner att ombildas till prioner. Prionerna ansamlas i hjärnan som skadas, vilket bland annat gör att djuret inte längre klarar att föda sig. Det magrar av och börjar uppvisa tecken på hjärnskador, till exempel huvudskakningar, vingliga rörelser, cirkelgång eller ökad salivering (dregling). Djuret kan också bete sig oskyggt och onormalt. I slutskedet kan det dricka och urinera mer än vanligt. Alla drabbade djur dör, typiskt några månader efter att de börjat uppvisa synliga sjukdomstecken. Det finns inget botemedel eller vaccin.

Det finns flera varianter av CWD, men forskningen tyder preliminärt på att varianterna kan delas in i två huvudsakliga grupper; klassisk och atypisk CWD.

Klassisk CWD smittar genom att ett djur får i sig prioner. Prionerna får normala proteiner i djurets kropp att ombildas till prioner, och de nybildade prionerna gör i sin tur att prionbildningen fortsätter i en slags kedjereaktion. Prionerna ansamlas i djurets hjärna och lymfsystem, men de sprids även i andra delar av kroppen och utsöndras i saliv, urin och avföring. Ett friskt djur kan smittas om det får i sig prioner via mun eller näsborrar, genom direktkontakt med sjuka djur eller via miljön. Miljösmittan uppstår när prioner utsöndras från ett sjukt djur och kontaminerar exempelvis mark, vegetation eller foder. Kadaver av CWD-döda djur är också en källa till kontamination. Prioner är motståndskraftiga mot nedbrytning. De kan anrikas i miljön och förblir smittsamma i flera år. Inkubationstiden - tiden från att ett djur smittas till att det börjar uppvisa synliga sjukdomstecken - är lång, ofta ett par år. Ett smittat djur börjar successivt utsöndra prioner och utsöndringen kan börja under inkubationstiden.

Klassisk CWD upptäcktes i USA på 1960-talet. Sedan dess har sjukdomen spridits till över 20 nordamerikanska delstater. I Europa konstaterades de första fallen av klassisk CWD 2016, hos vildren i Nordfjella i Norge. CWD-varianten som påvisats hos vildren är inte identisk med den nordamerikanska, men den är likartad, bland annat genom att den är smittsam. Den klassas därmed som en variant av klassisk CWD. I ett försök att utrota sjukdomen och på sikt hindra spridning till resten av Skandinavien utrotades den lokala vildrenpopulationen i Nordfjella 2017-2018. I Norge pågår sedan dess ett omfattande övervakningsprogram för att ta reda på om CWD finns i andra delar av landet, samt för att klargöra om utrotningen av sjukdomen i Nordfjella lyckades. I september 2020 påvisades dock klassisk CWD hos en vildren på Hardangervidda, söder om Nordfjella (läs mer här). Norge utreder sedan dess hur sjukdomen ska hanteras på Hardangervidda. 

Klassisk CWD kan smitta älg, kronhjort och ren, medan dovhjort verkar motståndskraftig. Det är inte känt om rådjur kan smittas. Det finns inga kända fall där CWD på naturlig väg smittat andra djur än hjortdjur. Risken att människa ska smittas bedöms som mycket låg, men av försiktighetsskäl avråder myndigheter från att äta kött från djur som testats positivt.

Atypisk CWD är relativt nyupptäckt. Det första fallet påvisades och beskrevs inom ramen för den CWD-övervakning som pågår i Norge sedan 2016. Sedan dess har enstaka fall av atypisk CWD påvisats i olika delar av Norge, Sverige och Finland. Hittills har sjukdomen endast påvisats hos gamla hjortdjur (älg och kronhjort) och prionerna verkar enbart finnas i det drabbade djurets hjärna. Inom forskningen arbetar man efter hypotesen att atypisk CWD sporadiskt uppkommer spontant hos gamla djur, som en slags åldersförändring. Det är sedan tidigare känt att en del andra prionsjukdomar kan uppkomma spontant, det vill säga inte genom smitta. Hypotesen är därför också att atypisk CWD inte behöver vara smittsam på samma sätt som klassisk CWD, eftersom sannolikheten är låg att ett friskt hjortdjur ska komma i direktkontakt med prioner som endast finns i hjärnan på ett hjortdjur som insjuknat i atypisk CWD.

Jägareförbundets faktablad om CWD

Här kan du läsa mer om klassisk och atypisk CWD, jakt i områden med CWD, samt förvaltningsåtgärder som prövats i Norge och Nordamerika.

Pågående CWD-övervakning i Sverige: Som jägare kan du hjälpa till

Det är viktigt att ta reda på om CWD finns i Sverige och i så fall var. En fortsatt provtagning krävs också för att öka kunskapen om eventuella likheter och skillnader mellan olika CWD-varianter. Jägarkåren kan göra en betydelsefull insats eftersom jägare rör sig mycket ute i naturen, vilket ökar chansen att hjortdjur som uppvisar sjukdomstecken hittas.

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) vill få in prover från hjortdjur - älg, rådjur, kronvilt och dovvilt - som observerats med sjukdomstecken som skulle kunna orsakas av CWD. Rapportera till SVA om du ser eller har avlivat ett frilevande hjortdjur med minst ett av följande symptom:

  • Avmagring
  • Beteenderubbningar
  • Rörelsestörningar
  • Urinerar eller saliverar mer än vanligt

Om hjortdjuret avlivas för provtagning ska huvudet vara så oskadat som möjligt, eftersom CWD-prover tas från hjärna, svalg och strupe. Djur med symptom ska därför inte avlivas med skott mot huvudet.

Djuren som provtas ska vara vuxna (minst 6 kindtänder i vardera underkäkshalva). Detta eftersom CWD utvecklas för långsamt för att unga djur ska ha hunnit nå det sjukdomsstadium där CWD går att upptäcka. Klassisk CWD har en lång inkubationstid, vilket gör att djur som insjuknar i regel är minst 2 år gamla. Atypisk CWD har hittills bara påträffats hos djur som är minst 10 år gamla.

Om du har sett eller avlivat ett djur som stämmer in på bilden ovan:

  1. Kontakta Viltsektionen på SVA. De avgör om du bör skicka in prover och i så fall hur stor del av djuret. Kontakta Viltsektionen genom mobilvänliga webb-formuläret rapporteravilt.sva.se eller via SVA:s växel 018-67 40 00. Mer information från SVA finns här.
  2. Efter överenskommelse med Viltsektionen SVA skickas prover in. Provet kan bestå av djurets hela skalle i en kartong, alternativt de organdelar där CWD-prioner finns i högst koncentration om ett djur är drabbat (hjärnstam och lymfknuta från käken). Organdelarna skickas i rör i ett vadderat kuvert.
  3. SVA skickar kartong/kuvert med adresslapp (frakten betald) och remissblankett. Provet kan bara analyseras om remissen fyllts i. Kartonger finns även att hämta på Svenska Jägareförbundets lokalkontor, för den som fått besked från SVA om att prov ska skickas in och hellre hämtar en kartong än väntar på att få den utskickad från SVA.

Tidigare CWD-övervakning och resultat

 

Övervakning 2018-2021: Totalt fyra positiva fall, samtliga bedömda som atypisk CWD

Perioden 2018-2020 genomfördes ett övervakningsprogram för CWD i Sverige, i enlighet med ett EU-beslut som togs efter att CWD påvisats i Norge. Programmet genomfördes i alla EU-länder där det finns älg eller ren (Sverige, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen). I Sverige förlängdes programmet och pågick även under 2021.

Enligt övervakningsplanen skulle totalt 2750 vilda hjortdjur provtas - älg, kronhjort och rådjur - fördelat på 50 provtagningsområden som tillsammans omfattade hela Sverige (se karta här). Därutöver skulle totalt 2750 tamrenar och 500 hägnade kronhjortar provtas. Dovhjort ingick inte i övervakningsprogrammet, eftersom dovhjort verkar motståndskraftig mot CWD, men i de fall där dovhjortar uppvisat symptom som skulle kunna bero på CWD har de ändå provtagits.

Provtagningen inom EU-övervakningsprogrammet inriktades på så kallade högriskdjur, det vill säga hjortdjur som bedömdes ha en förhöjd risk att vara drabbade av CWD. I områden där klassisk CWD funnits en kort tid förväntas bara ett fåtal djur vara infekterade och atypisk CWD är förmodligen sällsynt. Sannolikheten att hitta CWD-drabbade djur är därför högre om man letar bland djur som uppvisar sjukdomstecken av något slag, än om man provtar djur som fälls vid ordinarie jakt. I Nordamerika har man dessutom sett att CWD-infekterade djur är överrepresenterade bland trafikdödade djur. De djur som klassades som högriskdjur inom EU-övervakningen var i första hand djur som avlivats för att de uppvisat sjukdomstecken samt fallvilt, i andra hand trafikdödade djur, och i tredje hand djur som kasserats efter jakt.

Utöver provtagning av högriskdjur har en utökad provtagning genomförts i områden där ett djur med CWD har påträffats. Vid en utökad provtagning provtas även djur som fälls vid ordinarie jakt (se nedan under "Vad händer om CWD hittas i Sverige").

Totalt provtogs under 2018-2021 drygt 1900 viltlevande hjortdjur för CWD i Sverige. Fyra positiva CWD-fall påvisades, samtliga hos älg och samtliga bedömdes som atypisk CWD.

Det första CWD-fallet var en 16-årig älgko i Arjeplog som avlivades i mars 2019 eftersom hon var mager, gick i cirklar och verkade blind. Det andra fallet var också en 16-årig älgko som avlivades i Arvidsjaur i maj samma år. Även denna älgko var mager. Hon var dessutom oskygg och verkade inte kunna ta sig från platsen där hon upptäcktes. Som en följd av de två fallen i Arjeplog/Arvidsjaur startade en utökad provtagning i området i samband med höstens älgjakt. Det tredje fallet var en symptomfri 10-årig älgko som fälldes  i Arjeplog vid jakten 2019 och som provtogs eftersom den utökade övervakningen pågick. Det fjärde fallet var en gammal älgko i Robertsfors som avlivades hösten 2020 eftersom hon hade svårt att röra sig. En utökad provtagning genomfördes kring Robertsfors i samband med älgjakten, men inga ytterligare fall påvisades.

På SVA:s hemsida finns en karta över provtagna djur och testresultat. Kartan uppdateras kontinuerligt.

Resultat till och med 2018: Enbart negativa provresultat 

Hösten 2017 genomförde SVA i samarbete med Svenska Jägareförbundet, lokala jägare och vilthanteringsanläggningar en riktad insamling av CWD-prover från älgar fällda vid ordinarie jakt i västra Jämtland. Studien gjordes eftersom tre älgar i närliggande områden i Norge konstaterats ha atypisk CWD. Totalt togs prover från 63 jämtländska älgar. Samtliga provsvar var negativa, vilket betyder att inget djur hade CWD.

År 2016-2017 fick SVA in drygt 200 vuxna hjortdjur via fallviltsundersökningen. Man har även CWD-testat sparade prover från 270 avmagrade hjortdjur som inkom till SVA 2008-2016. Även dessa prover var negativa.

Vad händer om CWD hittas i Sverige?

Enligt EU:s förordning om prionsjukdomar (999/2001) ska hjortdjur som visar tecken på CWD undersökas. EU:s regelverk kräver också en utökad provtagning i områden där ett CWD-fall påvisats. Lagstiftningen gör ingen skillnad på klassisk och atypisk CWD. En utökad provtagning är viktig för att klargöra om det rör sig om en klassisk eller atypisk CWD-variant, samt för att öka kunskapen om olika CWD-varianter.

En utökad provtagning har hittills genomförts i områden där fall av atypisk CWD påvisats i Sverige, dels kring Arjeplog-Arvidsjaur i Norrbotten, dels kring Robertsfors i Västerbotten.

I planeringen av en utökad provtagning ska man ta hänsyn till regionala förutsättningar och provtagningsresultat. I Arjeplog-Arvidsjaur och Robertsfors inleddes arbetet med att veterinärer från ansvariga myndigheter samlade mer information om hjortdjur och deras rörelser i regionen genom kontakter med markägare, jakträttshavare och viltexperter. Därigenom kunde man avgränsa ett lämpligt provtagningsområde och en expertgrupp planerade hur en utökad övervakning skulle genomföras. Den utökade övervakningen genomfördes vid älgjakten.

CWD är en komplex sjukdom. Om ett hjortdjur visar sig ha CWD kan det därför dröja innan beslut fattas om eventuella åtgärder, utöver den utökade provtagningen. Den utökade provtagningen bidrar till att klargöra om det handlar om klassisk eller atypisk CWD. I nuläget bedömer Jordbruksverket att den atypiska CWD-variant som hittills påvisats hos älg i Sverige inte är smittsam, vilket innebär att Jordbruksverket inte vidtar några bekämpningsåtgärder när atypisk CWD påvisats hos älg.

Tidigare texter om CWD på Jägareförbundets hemsida

Om CWD på andra webbplatser

Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA)

Jordbruksverket

Norsk information om CWD (skrantesjuka på norska)


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2016-06-17 2022-03-15 Bodil Elmhagen