Att leva nära rovdjur - Ny forskningsrapport - Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Meny

Vilt

Foto: Ondrej Prosicky/Mostphotos

Att leva nära rovdjur - Ny forskningsrapport

Forskare från Göteborgs universitet har i en ny studie undersökt hur jägare och lantbrukare påverkas av förekomst av stora rovdjur, med fokus på vargens effekter.
– Rapporten är ett viktigt steg för att öka kunskapen inom förvaltningen om hur människor påverkas av stora rovdjur, även om det behövs mer forskning för att belysa alla frågor vi vill ha svar på, säger Bodil Elmhagen, forskningssamordnare på Svenska Jägareförbundet.

2021-09-01

Enligt den av riksdagen beslutade rovdjursförvaltningen ska förvaltningen ta hänsyn till rovdjurens psykosociala och socioekonomiska konsekvenser för människor. Vilka dessa konsekvenser är har det dock inte forskats mycket kring i Sverige.

– För att förbättra kunskapsunderlaget beslutade Naturvårdsverket, Lantbrukarnas Riksförbund och Svenska Jägareförbundet att samfinansiera det forskningsprojekt som nu presenterar sina resultat, säger Bodil Elmhagen.

Forskningsuppdraget gick till Annelie Sjölander-Lindqvists forskargrupp i Göteborg. Resultaten som presenteras i rapporten visar att majoriteten av jägarna och lantbrukarna upplever en hög grad av oro och stress, trots att jakt och djurhållning ofta anpassas på en rad sätt för att minska risken för angrepp på hund och tamdjur. Viljan att jaga och hålla tamdjur minskar, men relativt få slutar eller flyttar. Forskarna lyfter fram att det senare kan bero på att jägare och lantbrukare ofta har en stark anknytning till specifika marker som är viktiga för den egna identiteten.

– Det är förstås forskarna som genomfört studien som står för rapportens innehåll, medan det är förvaltningens sak att begrunda resultaten och fundera på vad som behöver göras framöver, säger Bodil Elmhagen, forskningssamordnare på Svenska Jägareförbundet.

Forskarna föreslår utifrån sina resultat också en rad områden där kunskapen behöver ökas ytterligare.

– Det är mycket bra att vi fått fram en första forskningsrapport om hur vargen påverkar jägares och lantbrukares livskvalitet, men ingen enskild undersökning är fulltäckande. I rapporten föreslår forskarna följaktligen också en rad frågor som forskning och förvaltning skulle behöva gå vidare med, säger Bodil Elmhagen.

– Det finns ett antal resultat som viltförvaltande myndigheter behöver beakta och ta hänsyn till. Det är nu klarlagt att vargens närvaro påverkar de människor som lever nära rovdjuret. Trots att de anpassar sina verksamheter till vargen finns en inneboende stress och oro som på ett markant sätt inverkar på livskvaliteten, säger Daniel Ligné, riksjaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet.

Vad visade studien? Några resultat

Studien består av enkätundersökning som visar hur slumpmässigt utvalda jägare och lantbrukare i Dalarna, Värmland och Örebro upplever att rovdjursförekomst påverkar den egna situationen, samt platsintervjuer med jägare och lantbrukare i samma län. Platsintervjuer ger fördjupade insikter om hur människor påverkas och faktiskt resonerar, och det är i första hand personer som själva drabbats av rovdjursangrepp på hund eller tamdjur som platsintervjuats.

Stress och oro för rovdjursangrepp

Rovdjursangrepp, och risken för angrepp, leder till stress och oro. Enkätundersökningen visar att 60 % av jägarna känner oro för stora rovdjur när de jagar, och av dem som jagar med hund oroar sig samtliga (100 %) för hunden vid jakt. Oron upplevs som nära på konstant, varje gång man släpper hunden. Det finns andra källor till oro, som vildsvinsangrepp och olyckor, men varg framhålls som en viktig källa till oro. Av lantbrukarna uppger 76 % att deras tamdjurshållning är förknippad med oro på grund av stora rovdjur. De som känner oro för stora rovdjur känner i genomsnitt en hög grad av oro, oavsett om de är jägare och lantbrukare. Man är framför allt orolig för säkerheten för tamdjur och hundar, djurhållning och jakt, samt egna och andras barn. Man är sällan orolig för den egna säkerheten.

Risk för angrepp på hunden

I undersökningen framkommer att risken att hunden ska angripas av rovdjur upplevs som stor. Enkätundersökningen, som är baserad på slumpmässigt utvalda svarspersoner, visar att 4 % av hundägarna själva fått en hund dödad av rovdjur och 36 % har nära grannar som fått en hund dödad eller skadad.

Påfrestning och tankar efter ett angrepp

Platsintervjuer med jägare och lantbrukare som själva drabbats av rovdjursangrepp på hund respektive tamdjur visar att angreppet kan följas av en stark och långvarig psykosocial påfrestning. Man upplever vanmakt över att inte kunna skydda sina djur och ge dem en trygg miljö, vilket kan påverka djurägarens hälsa och livskvalitet negativt. Tankar på att sluta hålla tamdjur eller jaga med hund verkar relativt vanliga, men bara ett fåtal har i praktiken gjort detta. Flera lantbrukare ansåg att det är oetiskt att hålla får i områden med stora rovdjur, och några har slutat hålla får. Bland jägarna lyftes att det inte är rätt att skaffa hund som är avlade för jakt om man inte jagar, samt att färre jagar med och föder upp jaktraser som t ex stövare.

Anpassningar av jakten

Både enkätundersökningen och platsintervjuerna visar att jägare generellt sett gör stora praktiska anpassningar i jakten i rovdjurstäta områden, särskilt vid löshundsjakt. De vanligaste åtgärderna är att inte släppa hunden på jaktmarker där man vet att det kan finnas varg, och/eller att först spåra av marken. Om man märker att det kan finnas varg väljer många att jaga någon annanstans eller avbryta jakten för dagen. I enkätundersaken uppgav var tionde hundägare att de använde skyddsväst på hunden som en förebyggande åtgärd. Samtliga av dem som använde skyddsväst var jägare och hälften av dem tyckte det fungerade bra. Det vanligaste skälet att inte använda skyddsväst var att den är obekväm för hunden, att hundens rörelser hämmas, och en del är osäkra på om den skulle skydda hunden om vargen bestämt sig för att döda den, eller om hunden möter flera vargar.

Kostnader och merarbete för lantbrukare

För lantbrukare kan rovdjursförekomst medföra merkostnader som endast delvis kompenseras. Det kan vara kostnader för stängsling, merarbete för att flytta djuren eller ta in dem över natten, merarbete i samband med rovdjursangrepp för att ta hand om djuren och kommunicera med länsstyrelsen för att få ut eventuell ersättning, förlust av djur som är viktiga för aveln, en sämre hälsa och reproduktion hos djur som stressats, förlorade EU-stöd för att man inte kan hålla betesdjur på en del marker, samt att man inte klarar KRAV-certifiering. Vid ett rovdjursangrepp kan lantbrukaren också behöva ta hjälp av vänner och bekanta för att klara merarbetet. Eftersom många lantbrukare har små ekonomiska marginaler kan ett rovdjursangrepp få stora konsekvenser för verksamheten. Flera intervjuade upplever stress och oro kopplat till ekonomi och framtida företagande. Lantbrukare påtalar också motstridiga mål från samhällets sida om att å ena sidan ha rovdjur och å andra sidan upprätthålla biologisk mångfald baserad på betande djur samt produktion av närproducerat kött och naturbeteskött.

Kostnader för jägare

För jägare är de ekonomiska konsekvenserna av rovdjursförekomst i regel små jämfört med lantbrukarens ekonomiska kostnader, men de värden som uppges vara hotade är inte i enbart materiella. Till det som lyfts fram är att stora rovdjur minskar det möjliga jaktuttaget och gör detta svårare att beräkna, vilket påverkar planering och genomförande av jakt, samt att jakt med löshund ett kulturarv som är hotat. De flesta anser att när det gäller risken för rovdjursangrepp på hund är den ekonomiska aspekten inte relevant, utan det handlar framför allt om förlusten av hunden, en familjemedlem som inte kan ersättas med pengar. Detta framhölls även av dem som själva drabbats av rovdjursangrepp på hund. Flera jägare uttryckte att de inte kommer att sluta jaga med hund. Orsaker att inte sluta uppges till exempel vara att vargen inte ska hindra en från att utöva sitt intresse, och att jakt med hund är en för stor del av livet.

Vilja att fortsätta jaga eller hålla tamdjur

I enkätundersökningen uppgav totalt 38 % av lantbrukarna att rovdjursförekomst påverkar deras vilja att hålla tamdjur på ett negativt sätt. Åsikten var vanligare bland dem som själva håller tamdjur inom vargrevir (52 %) och bland dem som har tamdjurshållning som inkomstkälla (48 %). 73 % av jägarna i enkätundersökningen svarade att stora rovdjur påverkar jakten och 47 % uppgav att deras vilja att jaga påverkats. I platsintervjuerna framkommer bakomliggande resonemang, till exempel att glädjen i jakten förstörts.

Rovdjursaktivism

Rovdjursaktivister och aktioner riktade mot jägare och lantbrukare är en faktor som påverkar rovdjursrelaterad stress och oro hos båda grupperna. Därutöver hade person blivit utsatt för påtryckningar från rovdjursmotståndare. Forskarna konstaterar att rovdjursaktivism tycks ha blivit en mer framträdande känsla till oro de senaste 10-15 åren. Platsintervjuerna visar att risken för att bli utsatt för rovdjursaktivister gör att en del väljer att inte rapportera rovdjursangrepp eller ansöka om skyddsjakt. Av samma skäl är flera tveksamma till att de skulle använda paragraf 28 i jaktförordningen och döda ett rovdjur under pågående angrepp. Dessutom vill man inte få sitt vapen beslagtaget under den tid då polisen utreder om skjutningen gått rätt till.

Syn på rovdjurspopulationen och förvaltningen

Enkätundersökningen visar att majoriteten anser att rovdjurspopulationen är för stor både där de bor (55 %) och i Sverige (61 %), medan upp till en tredjedel anser att rovdjurspopulationen är lagom stor både där de bor (32 %) och i Sverige (22 %). Förtroendet för rovdjursförvaltningen är generellt sett lågt, både bland jägare och lantbrukare, men lägst hos jägare. De som anser att rovdjurspopulationen är för stor har generellt sett lägre förtroende för förvaltningen. Platsintervjuerna tyder på att en viktig orsak till det låga förtroendet är den vanmakt och orättvisa man upplever i att själv få ta konsekvenserna av politiska beslut som fattas av människor som inte bor i områden med rovdjursförekomst eller förstår villkoren för att leva på landsbygden.

I enkätundersökningen uppger 50 % att de anser att stora rovdjur är ett hot mot en levande landsbygd, men nästan lika många (46 %) svarar att de inte anser detta. Platsintervjuerna visar att många anser att varg ska få finnas i Sverige i någon mån, men att staten ska stå för kostnaderna, att vargarna behöver spridas mer över landet, och att det behövs utökad skyddsjakt och licensjakt för att få ner angrepp, samt för att öka acceptansen och minska illegal jakt.

Anknytning till marken och platsbundenhet

Forskarna konstaterar avslutningsvis att både lantbruk och jakt i hög grad är platsbundna verksamheter. Det innebär att jägare och lantbrukare har en stark anknytning till specifika marker, som de har en erfarenhetsbaserad kunskap och lokalkännedom om, samt ett socialt nätverk som kan sträcka sig generationer tillbaka. Platsen har därmed en unik innebörd som är viktig för den egna identiteten. Att flytta ett jordbruksföretag är svårt. Det kan vara lättare att byta jaktmark, men bland såväl lantbrukare som jägare var det mycket få som uppgav att de kan eller vill flytta, även om de upplevt en hög grad av oro på grund av rovdjur, eller har negativa erfarenheter. Forskarna framhåller att denna platsbundenhet är viktig att uppmärksamma i diskussioner kring psykosociala och socioekonomiska konsekvenser av stora rovdjur och när de rovdjurpolitiska målen ska genomföras. Vad gäller lantbruket lyfter forskarna frågan om rovdjursangrepp i detta avseende kan betraktas som en ”normal affärsrisk”, särskilt eftersom lantbrukaren kan uppfatta risken som påtvingad snarare än naturlig. Tidigare forskning har visat att människor har en lägre acceptans för risker som upplevs som påtvingade än när de själva valt att ta en risk. Därtill kan en stark anknytning till en plats förstärka upplevelsen av begränsningar i vardagslivet. Merarbete och oro påverkar livskvaliteten inte bara genom en risk för angrepp, utan också på grund av att ens egendom och hem förändras.

Källor och mer läsning

Rapporten i sin helhet: Att leva nära stora rovdjur – Perspektiv på psykosociala och socioekonomiska konsekvenser. Naturvårdsverket. Författare: Annelie Sjölander-Lindqvist, Simon Larsson och Juliana Bennett

Göteborgs universitets pressrelease om rapporten

Information om viltforskning som finansieras av Svenska Jägareförbundet via Forskningstjugan

  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
Tillbaka till överblick