Konferensen ”Att förbereda Europas jägare på att utrota den afrikanska svinpesten” hölls på jakt- och hundmässan Jagd und Hund i tyska Dortmund den 30 januari, som ett samarrangemang av den europeiska jägarorganisationen FACE (Federation of Associations for Hunting and Conservation) och EU-kommissionen.

Att begränsa svinpestens spridning och utrota viruset kommer kräva omfattande insatser av lokala jägare. Vilka erfarenheter finns när det gäller att skapa det som behövs: beredskap, medvetenhet, samarbete och engagemang? Inbjudna talare från såväl myndigheter som jägarorganisationer i drabbade länder beskrev kunskapsläget och erfarenheter av bekämpningen.

Hur påverkas vildsvinen, jakten och tamgrisnäringen?

Det senaste åren har den afrikanska svinpesten framför allt spridits i Östeuropa och Kina, men viruset kan ”hoppa” till helt nya områden om det får transporthjälp av människan. Det har lett till punktutbrott i Tjeckien och Belgien, det vill säga utbrott på en plats långt från andra områden med svinpest. Om Sverige skulle drabbas skulle det ske genom ett sådant punktutbrott. 

Viruset infekterar både tamgris och vildsvin. Den afrikanska svinpesten är därför ett hot mot grisnäringen - som kan drabbas av exportrestriktioner vid ett utbrott - men också mot vildsvinsstammen och jakten. I Baltikum har svinpesten etablerats i vildsvinsstammen. Erfarenheten därifrån är vildsvinsjakt i traditionell mening närmast upphör. Några år efter de första fallen hade jaktuttaget halverats i Litauen, och minskat till en fjärdedel i Lettland. Sjukdomen medför dessutom mycket merarbete. Det handlar om att hantera såväl fällda djur som självdöda vildsvin på ett riskfritt sätt, eftersom blod och kadaver kan innehålla virus som kontaminerar miljön och fortsätter sprida smittan om de inte hanteras och destrueras på ett säkert sätt.

Vad kan göras för att hantera och utrota svinpesten?

Det viktigaste för att kunna begränsa och stoppa ett utbrott av afrikansk svinpest är en tidig upptäckt. FACE ordförande, Torbjörn Larsson, underströk att jägarna är skogens ögon och öron. Jägarna måste vara de första som rapporterar in observationer av döda vildsvin, vilket kan vara det första tecknet på ett utbrott på en ny plats.

Vytenis Andriukaitis, EU-kommissionär med ansvar för hälsa och födosäkerhet, betonade att den europeiska jägarkåren har en unik roll, i och med att jägarnas aktiviteter är avgörande för sjukdomens utveckling. Han lyfte särskilt det arbete som gjorts i Tjeckien med att begränsa spridningen och utrota viruset, men påpekade också att det är viktigt att åtgärderna anpassas till de förhållanden som råder i olika länder.

Övriga talare spann vidare på dessa trådar. Det allra viktigaste för att stoppa svinpesten är en tidig upptäckt. Den får man genom passiv övervakning där alla som hittar sjuka eller döda vildsvin rapporterar in detta så att dödsorsaken kan fastställas (i Sverige rapporterar man till SVA). Om det visar sig att djuren infekterats av svinpest krävs omedelbara åtgärder för att lyckas utrota viruset innan det sprids vidare: att avgränsa en åtgärdszon genom stängsling, att genomföra en tillfällig och lokal utrotning av vildsvinen inom zonen, samt att hitta alla kadaver och destruera dem på ett säkert sätt. Efter en karantänstid kan sedan friska vildsvin från kringliggande marker få återkolonisera området. (Läs mer om Sveriges beredskapsplan här)

Erfarenheten från drabbade områden inom EU är att det krävs öppenhet, genomskinlighet, kommunikation och samarbete för att lyckas med bekämpningen av svinpest. De som är involverade på olika nivåer kan vara veterinärer, statstjänstemän, forskare och jägare, från lokal till nationell nivå. Samarbetet mellan alla berörda måste fungera genom hela processen.

Flera talare betonade att jägarna är fältets ögon och öron, samtidigt som de är med och utför åtgärder i alla steg. Jägare bör involveras redan på planeringsstadiet när man skapar en beredskap för hur sjukdomen ska bekämpas i händelse av ett utbrott. Det krävs också att man respekterar och förstår mångfalden inom jakten i Europa - olika jakttraditioner gör att alla lösningar inte fungerar i alla situationer.

Belgiens representant framhöll att man – när man drabbades av ett utbrott 2018 – borde fått med de lokala jägarna i beslutsprocessen i ett tidigare skede. Deras lokala kunskap om vildsvinen och hur de bäst kan jagas i det specifika området skulle ha kunnat öka bekämpningsframgången.

Lettlands representant framhöll att den afrikanska svinpesten inte handlar om parter på olika sidor, utan att alla berörda sitter i samma båt. Får man svinpest i ett område måste detta hanteras. Länder som idag fortfarande är fria från svinpest sitter dessutom i en bättre sits än länder som redan har sjukdomen, eftersom det nu finns erfarenheter att lära av.

Hartwig Fischer, ordförande för det tyska jägareförbundet Deutschen Jagdverbandes uttryckte också ett annat budskap: en förhoppning om att vi kommer ägna mer tid åt att prata om afrikansk svinpest än att i praktiken behöva bekämpa den. Det bästa är ju om det går att se till att viruset inte når fler områden i Europa.