Ekosystemtjänster kan definieras som ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande. En av huvudpoängerna är att man försöker sätta ett värde på olika tjänster. Ofta använder man exemplet pollinering och den positiva effekt pollinatörer har på växtodlingen. Bara i Storbritannien har man beräknat att värdet av pollineringen uppgår till c:a 4 miljarder kronor per år. Värdet uppskattas genom att undersöka vad det skulle kosta att pollinera grödor, fruktträd och andra nyttoväxter på konstgjord väg, vilket skulle krävas om det inte fanns bin, humlor och andra pollinatörer.

Begreppet ekosystemtjänst är centralt för en bredare förståelse i samhället om vikten av olika processer för en långsiktigt hållbar utveckling. Naturvårdsverket betonar att området är brett och att rapporten bara ska ses som ett första steg. Den tar dock ett brett grepp på såväl konceptet ekosystemstjänster, som på några utvalda tjänster som belyses ur olika perspektiv. Detta är mycket bra. Det behövs fler goda exempel på
ekosystemtjänster som är lätta att ta till sig. 

Livsmedel från vilda djur
Redan tidigare har Jordbruksverket inom ramen för sitt projekt Mångfald på slätten diskuterat jakt som en ekosystemtjänst. I den nya rapporten från Naturvårdsverket tas jakt upp som en kulturell ekosystemtjänst, samtidigt som den producerande ekosystemtjänsten Livsmedel från vilda djur och växter granskas särskilt. Här utgör jakten självklart en viktig del, och viltets betydelse som resurs klargörs.

När det gäller Livsmedel från vilda djur så diskuteras även att skogsbruket skapat förutsättningarna för dagens viltstammar. Detta är dock inte hela sanningen. Viltstammarnas ökning har påverkats positivt inte minst genom att skogsbetet upphört, vilket även möjliggjort dagens skogsbruk. Samtidigt som trakthyggesbruk infördes ändrades dock även avskjutningsstrategierna och samverkan inom viltförvaltningen infördes på lokal och regional nivå. Viltstammarnas tillväxt beror följaktligen på ett antal olika samverkande faktorer. Idag minskar istället fodermängderna i landskapet till följd av ett alltmer intensivt skogsbruk.

Klövviltets betydelse som betare
Rapporten nämner även att dagens klövviltstammar kan ha en negativ inverkan på den biologiska mångfalden. Man glömmer dock att det även finns positiva effekter på mångfalden. Skogsbetet från uppskattningsvis 4-5 miljoner kor, hästar, får och getter upprätthöll tidigare ett betestryck som alla idag är överens om var positivt för den biologiska mångfalden. Vad inte lika många tänker på är att dagens c:a 700 000 hjortvilt delvis upprätthåller det betestryck som tamboskapen tidigare stod för. Ett växande antal studier visar på positiva effekter av klövviltets bete vid medelhårda betestryck i skogen. Mönstret är identiskt som för gräsmarker betade av tamboskap i det öppna landskapet.

Hjortviltet fyller därmed inte bara en funktion inom ekosystemtjänsten Livsmedel från vilda djur, utan även genom att öka den understödjande tjänsten Biologisk mångfald i skogen. En viss negativ inverkan på rekrytering av smakliga trädarter är jämförelsevis marginell i sammanhanget. Det gäller i synnerhet som det enligt all tillgänglig skandinavisk forskning i första hand är skogsskötseln som begränsar trädbildande rönn, asp, sälg och ek.

Det råder däremot ingen tvekan om att ekosystemtjänsterna Livsmedel från vilda landdjur och Fiberråvaror från växter delvis begränsar varandra. På samma sätt begränsade Livsmedel från tama landdjur och Fiberråvaror från växter varandra medan vi fortfarande hade skogsbete. Såväl medelhårt bete från tamboskap som medelhårt bete från klövvilt gynnar dock biologisk mångfald, även om det delvis begränsar den möjliga fiberproduktionen. 

Även om det finns detaljer som kunde kompletteras i rapporten, så ger den ett bra avstamp i arbetet mot en mer genomtänkt förvaltning av våra naturresurser och ett hållbart samhälle. Här fyller jakten en viktig roll som uthållig markanvändning och ekosystemtjänst.