Begreppet viltvatten myntades redan på 1950-talet. Det var inte bara änder som uppskattade vattnet utan också andra viltarter som älg, rådjur och ett stort antal olika fågelarter.

Den första vattenuppdämningen för vilt gjordes vid Öster Malma 1957, Lyckandammen som senare blev en viltåker.
Viltgårdsdammen iordningställdes 1959 och finns kvar än idag. Den omfattar 1,5 ha. Anläggningskostnaden var 3000 kr. Därefter har under årens lopp nya viltvatten anlagts kontinuerligt på Öster Malma.

I 1950-talets Sverie var anläggning av viltvatten en ovanlig företeelse. Många funderade i början över om det egentligen  var försvarligt att dämma över åkerjordare och kärrmarker som tidigare dränerats, ofta under stora vedermödor.

Ur Svensk jakt nr 7 - 1955 - om Öster Malma:
"Av framtiden väntar man sig kanske särskilt mycket av de intressanta försöken med änder i mindre fördämningar - kominerade andvatten och fiskedammar. Försöken bygger på kännedomen om ändernas trohet mot sina stamlokaler; man menar att det kanske går att bygga upp en andstam, som år efter år återvänder till sin ursprungsort"

Men förståelsen ökade för biotopvårdens och framför allt våtmarkernas betydelse för viltbestånden. Där spelade Öster Malma en viktig roll som sedan sitt första viltvatten tagit fram alltmer framgångsrika metoder vad gäller anläggning och skötsel av vattnet och de viltarter som utnyttjar det.
Bland annat utvecklades en hel del konstruktioner till viltvattnets inredning. Det gällde exempelvis häckningsanordningar och utveckling av anläggnings- och regleringsmetoder.

Viltvattnen vid Öster Malma har påtagligt ökat det häckande beståndet av flera andfågelarter som kricka, knipa och vigg och även svarthakedopping.

Minskningen av den naturliga våtmarksarealen i Sverige medförde allt sämre andfågeltillgång. Anläggningen av viltvatten ansågs i någon mån kunna kompensera detta.

För att förbättrea kunskapsunderlaget startade Jägareförbundet och Naturvårdsverket 1975 projektet "Produktion av änder i anlagda och naturliga vatten". Jägareförbundets dåvarnde andfågelforskare Åke Andersson engagerades. I forskningen som följde användes Öster Malmas viltvatten flitigt.

Anläggningarna har gett goda kunskaper om anläggning och skötsel, något som också kursdeltagare och besöksgrupper fått ta del av. 
Viltvattnen har också haft stor betydelse för Jägareförbundets publikationer om viltvatten och våtmarker.
Och man kan väl misstänka att Öster Malma också har varit med och påverkat ökningen av viltvatten under senare år.