Svenska Jägareförbundet vill därför understryka betydelsen av jakt och viltvård när det kommer till åtgärder som gynnar den biologiska mångfalden.

– En fågelholk. En vattenspegel i ett annars torrlagt område. Jakt på vanliga rovdjur. Att vi ser till att det kommer upp fler lövträd i barrskogen. Blommor och ogödslade kantzoner av odlingslandskapet. Jägarna bidrar med aktiv naturvård. Från små till stora insatser som verkligen gör nytta. Vi behöver inte skämmas när det kommer till biologisk mångfald, säger Magnus Rydholm.

Han menar att vi måste bli bättre på att förklara vad vi gör och vad det betyder.

– Det är inte så många, utanför jägarkollektivet, som vet vad vi gör. Och ännu färre förstår vad våra insatser betyder för naturen. Jägarna och jakten bidrar faktiskt till en rikare natur med fler insekter, växter, fåglar, grodor och andra däggdjur, säger Magnus Rydholm.

Ett exempel på insatser där jakten gynnar mångfalden finns att hitta på södra Öland.

– Där har man genom skyddsjakt på kråka och korp, samt jakt på räv och grävling, bidragit till att exempelvis rödspoven och hotade vadare numera lyckas med sina häckningar. Helt enkelt naturvård i sin finaste tappning, där jakten är helt nödvändig för att lyckas, säger Magnus Rydholm.

Exempel på vad jägare gör för den biologiska mångfalden

• För att gynna viltet bidrar jägaren med att skapa ett mer varierat jordbrukslandskap som erbjuder foder och skydd för viltet. Jägarna anlägger viltåkrar, häckar, remsor och kantzoner för att gynna viltet.
  
  Obesprutade kantzoner med en minskad utsädesmängd ger en mer insektsrik och glesare vegetation. Den senare behövs för att fälthönskycklingar och småviltungar ska ha en bra plats att torka från regn och dagg, något som är svårt i tätplanterade grödor. Remsor och häckar skapar gröna stråk med rikare flora, frön och bär, vilket gynnar insekter och fåglar som missgynnas i intensivbrukade landskap. Häckar och annan lite högre växtlighet skapar skydd från rovdjur. Remsor kan också skapa förbindelselänkar mellan olika delar av landskapet som är viktiga för vilda djur: åkerholmar, skogsbryn och våtmarker.
  
  
• I Sverige var det i äldre tider vanligt med halvöppna marker, glest trädbevuxna ängar och skogar, men idag är dessa en bristvara. Jägarna anlägger sluttande skogsbryn för att de gynnar viltet. Där finns både föda och skydd och gynnar samtidigt andra arter som är beroende av halvöppna miljöer. Dit hör växter och insekter som behöver ett ljust fältskikt.
  
  
• Sedan 1800-talet har 17 000 sjöar och våtmarker i Sverige dikats ut för att vinna mark eller öka produktionen. Det har gjort öppet vatten till en bristvara i landskapet och i raka, grävda diken rinner vattnet för snabbt mot större sjöar och vattendrag. Jägarna anlägger viltvatten för att gynna jaktbara änder, men det gynnar också många andra arter. Våtmarker håller därtill kvar vattnet längre i landskapet vilket kan minska övergödningen av sjöar och hav.
  
  
• Predatorkontroll på vanliga rovdjur som räv och kråkfågel hjälper vadare och småfåglar i jordbrukslandskapet att lyckas med häckningen, något som blivit svårare på grund av att de är mer exponerade för rovdjur i dagens jordbrukslandskap och/eller för att rovdjuren blivit fler, vilket sammantaget ger ett ökat predationstryck.
  
  
• I skärgården har många markhäckande sjöfåglar svårt att klara häckningen på grund av predationstrycket från mink, en invasiv främmande art. Här hjälper jakten till genom att hålla antalet nere. Svenska Jägareförbundet är dessutom med i ett naturvårdsprojekt vars mål är utveckla ett storskaligt förvaltningssystem av mink i viktiga sjöfågelområden som är hårt drabbade. Systemet bygger på den senaste vetenskapliga kunskapen.
  Läs mer!
  
  
• Svenska Jägareförbundet leder på Naturvårdsverkets uppdrag arbetet med att förvalta alla invasiva främmande landlevande ryggradsdjur som förekommer eller upptäcks i Sverige. Dit hör mårdhunden som är ett effektivt rovdjur om som bland annat livnär sig på markhäckande fåglar. Jägare rapporterar observationer av mårdhundar och andra invasiva djur till tipsaframmandearter@jagareforbundet.se
  Invasiva arter - hemsida
  
  
• Genom jakten reglerar jägarna till exempel älgstammen, vilken minskar risken att lövträd som behövs för den biologiska mångfalden överbetas. Samtidigt mår älgen bättre i en livsmiljö som erbjuder flera sorters foder. En god tillgång till foder (mer tall och löv) är minst lika viktigt för att motverka betesskador som älgstammens storlek. En skog med mer mångfald kan man uppnå genom ett viltanpassat skogsbruk, där man planterar tall på tallmark, inte röjer bort attraktiva födoväxter som rönn, asp, sälg och ek. Jägarna bidrar med viltvård i skogen bland annat genom att toppröja attraktiva födoväxter så de skjuter nya skott, frihugga stora ekar så de inte konkurreras ut av gran, och släppa upp buskar när det inte längre konkurrerar med huvudstammarna, släppa fram lövträd i ledningsgator med mera.
  
  
• Viltet ska hållas friskt! Jägarna bidrar till sjukdomsövervakningen av viltet i Sverige genom att rapportera och skicka in prover på djur som misstänks ha någon sjukdom till Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Ett exempel är den pågående övervakningen av CWD, en för Norden ny viltsjukdom, som genomförs 2018-2020.
  Läs mer!
  
  Jägarna rapporterar även in upphittade självdöda vildsvin i jakt på misstänkta fall av afrikansk svinpest till SVA. Hittills har inga smittade djur upptäckts, men viruset sprids i Europa. Skulle det nå Sverige kan vi utrota det om vi upptäcker det i ett tillräckligt tidigt skede
  Rapportera vilt - SVA
  Afrikansk svinpest
  
  
• Jaktlagen bidrar till viltövervakningen och en hållbar förvaltning av Sveriges jaktbara viltarter genom att rapportera sin avskjutning till viltdata.se . Älg och stora rovdjur inventeras dessutom genom att rapportera observationer av älg och stora rovdjur under första älgjaktveckan varje år.
  
  
• Jägarna sätter årligen upp stora mängder fågelholkar.
  
  
• Jägare bidrar till inventeringen och övervakningen av de stora rovdjuren genom att skicka in spillningsprover från björn och varg för genetisk analys, samt genom att medverka i inventeringar av rovdjursspår på snö
  Rovdjursinventering
  
  
• Forskning och kunskap krävs för en hållbar förvaltning av viltet! Alla jägare betalar årligen en viltvårdsavgift på 300 kr. Medlen samlas i Viltvårdsfonden och fördelas av regeringen till organisationer och myndigheter som arbetar för jakt, vilt och naturvård. 18 miljoner används till finansiering av viltforskning som ska generera kunskap för en hållbar förvaltning av vilt.
  Forskningsmedlen fördelas av Naturvårdsverket.
  Medlemmar i Svenska Jägareförbundet betalar dessutom årligen via medlemsavgiften 20 kronor till en fond som avsätts för forskningsfinansiering och forskningskommunikation.
  Länk till Forskningstjugan
  
  
• Svenska Jägareförbundet startade projekt Fjällgås på 1970-talet för att rädda denna art från utrotning. Projektet drivs fortfarande av förbundet.
  
  
• Svenska Jägareförbundet genomför olika projekt som gynnar arter som inte jagas.