Generellt sett har viltstammarna i Sverige ett gott hälsoläge och det finns bara ett fåtal allvarligare smittsamma sjukdomar. Det är dock inte givet att det alltid kommer vara så. Nya sjukdomar kan dyka upp och redan påvisade sjukdomar kan få nya utbrott. Det är därför ett centralt mål inom viltförvaltningen att spridning av sjukdomar och parasiter som kan leda till att vilda djur, människor eller tamdjur påverkas negativt ska övervakas, förebyggas och bekämpas.

Viltsjukdomsövervakningen – så går den till

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) är ansvarig för övervakningen av viltsjukdomsläget i Sverige, men övervakningen bygger på att allmänheten bidrar genom att rapportera in upphittat fallvilt – sjuka eller döda vilda djur – i naturen.

Inom ramen för fallviltundersökningen (den generella sjukdomsövervakningen) kan den som hittar ett dött djur, eller avlivar ett vilt djur som uppvisar tecken på sjukdom, rapportera detta till SVA. Om SVA bedömer att djuret bör undersökas kan upphittaren skicka hela djuret, eller prover från djuret, till SVA som tar reda på dödsorsaken. Dessutom kan den som får syn på ett vilt djur som uppvisar sjukdomstecken rapportera sin observation till SVA. Det är särskilt viktigt att rapportera om man upptäcker flera sjuka eller döda djur. Med hjälp av rapporter och inskickade prover kartlägger SVA vilka sjukdomar som förekommer hos vilda djur i Sverige.

Ibland behöver förekomsten av en sjukdom eller smittämne undersökas närmare. Då genomförs en riktad undersökning där prover samlas in systematiskt från en viss sorts djur eller ett visst område. Syftet kan till exempel vara att klargöra hur vanlig eller spridd en sjukdom är, om det pågår ett utbrott, eller om en sjukdom kan vara orsaken till att en art minskar.

Viltprovtagning – därför är din och jägarkårens insats viktig

Jägare tillbringar ofta mycket tid ute i naturen. Det ökar sannolikheten att det är just du – som jagar – som hittar ett självdött djur. Som jägare vet du också hur ett friskt djur brukar se ut och bete sig, vilket gör att du lättare kan avgöra när ett djur visar tecken på sjukdom, och när det kan vara viktigt att rapportera till SVA.

Jägare har också kunnandet som krävs för att avliva djur. Under jakttid händer det att jägare fäller ett djur som ser sjukt ut, eller så kanske man upptäcker sjukdomstecken hos djuret efter att det fällts. När det pågår en riktad undersökning kan jägarkårens insatser dessutom vara avgörande för att insamlingen ska lyckas, eftersom det är jägare som kan ta prover på fällda djur och skicka in dem till SVA.

Genom att vi håller koll på viltets hälsa – genom att rapportera in döda djur och misstänkta sjukdomsfall - så ökar chansen till en tidig upptäckt vid ett sjukdomsutbrott. Om det rör sig om en sjukdom som måste bekämpas för att rädda det drabbade viltet, som till exempel om afrikansk svinpest hittas hos vildsvin, då kan en tidig upptäckt vara avgörande för att bekämpningen ska lyckas. En del viltsjukdomar kan dessutom få betydande konsekvenser för ekosystemen, eller hota hälsan hos tamdjur, husdjur och människor. Då är det också viktigt att ha koll!

Så rapporterar du fynd av sjuka eller döda djur till SVA

På rapporteravilt.sva.se rapporterar du vad du sett eller hittat. Om SVA vill undersöka ditt fynd närmare kommer de kontakta dig. Här kan du läsa mer om att rapportera vilt till SVA.

Tänk på att inte ta i sjuka eller döda djur med bara händerna, ifall det skulle handla om ett smittämne som kan överföras till människor. Använd gärna handskar och tvätta händerna noga efteråt.

Vad har man hittat? Det aktuella viltsjukdomsläget i Sverige 

Varje år brukar drygt 3000 vilda djur, eller prover från vilda djur, skickas in till SVA. Vill du veta vilka sjukdomar och parasiter man hittat? Varje år sammanställer SVA resultaten från viltsjukdomsövervakningen. Du hittar rapporterna här.