Viltsjukdomsövervakningen i Sverige startade redan 1948, då Svenska Jägareförbundet finansierade den första viltundersökaren som anställdes på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Syftet var att öka kunskapen om viltsjukdomar och hur de påverkar viltet. Sedan dess har Sveriges jägare spelat en viktig roll i övervakningen genom att rapportera in observationer av sjuka djur eller upphittade döda djur, samt genom att skicka in prover till SVA (läs mer i SVA:s årsrapport 2022).

De svenska viltstammarna har överlag ett gott hälsoläge, men det finns alltid något att hålla extra koll på. Höstens jakter är ett gott tillfälle att bidra till övervakningen, eftersom många ögon är ute i skogen. Så vad är viktigast just nu?

– Just nu och till årsslutet tar SVA emot prover från rödräv för att kartlägga förekomsten av rävens dvärgbandmask, en parasit som kan smitta hundar och i sällsynta fall ge upphov till en svår tumörliknande sjukdom hos människa. Det behövs fortfarande många prover från hela Sverige för att kartläggningen ska bli fullständig. Det är enkelt att skicka in prover, rävspillning eller träckprov från en räv fälld vid jakt, så bidra gärna med prover från din jaktmark, säger Bodil Elmhagen på Svenska Jägareförbundet, nationellt ansvarig för förbundets arbete med viltprovtagning.

Mer generellt kan man alltid bidra till viltsjukdomsövervakningen genom att rapportera observationer av sjuka djur eller fallvilt (döda djur) till SVA på rapporteravilt.sva.se. Det är så SVA följer viltsjukdomsläget i Sverige, genom att undersöka om nya sjukdomar dyker upp eller tidigare kända sjukdomar får nya utbrott.

– Fynd av döda vildsvin är alltid viktigt att rapportera, men också magra hjortdjur som har svårt att röra sig, balansproblem eller beter sig ovanligt, fortsätter Bodil Elmhagen.

Vuxna avmagrade hjortdjur som uppvisar tecken på hjärnskador, till exempel balans- och rörelsesvårigheter eller dregling, är intressanta att testa för CWD (avmagringssjuka hos hjortdjur). Det verkar finnas både smittsamma och spontant (utan smitta) uppkomna varianter av sjukdomen och det behövs mer kunskap om båda varianterna. I Norden har smittsam CWD hittills påvisats hos vildren i södra Norge, medan fall av vad som antas vara spontant uppkommen CWD har påvisats hos enstaka älgar i Sverige, Norge och Finland (totalt 18 älgar) samt hos tre kronhjortar i Norge.

Upphittade vildsvin som kommer in till SVA provtas för afrikansk svinpest, en dödlig virussjukdom som sprider sig bland vildsvin i Europa och även smittar tamgris. Om svinpesten skulle dyka upp bland vildsvin i Sverige är en tidig upptäckt avgörande för att kunna stoppa utbrottet och rädda vildsvinsstammen, men också för att undvika stora kostnader för tamgrisnäringen. Som en bonus när det gäller sjukdomsövervakningen provtas upphittade döda vildsvin även för Salmonella Choleraesuis, en salmonellatyp som dök upp i Sverige för ett par år sedan efter att inte ha påvisats på 50 år. Den är särskilt anpassad till grisdjur och kan i högre grad än andra typer av salmonella medföra att vildsvin insjuknar och dör, men det behövs mer kunskap om hur Choleraesuis kan påverka vildsvinsstammen.

– Om man ser flera döda fåglar i samma område är det också extra bra att rapportera eftersom det varit flera utbrott av fågelinfluensa bland vilda fåglar de senaste åren. Särskilt i områden där utbrott pågår är det dessutom bra att försöka undvika att hundar kommer åt att tugga på eller äta döda fåglar, avrundar Bodil Elmhagen.

Under 2023 har det hittills inkommit 13 rödrävar som visat sig vara smittade av fågelinfluensa till SVA:s viltsjukdomsövervakning. Rävarna har endera hittats döda eller avlivats för att de uppvisat neurologiska symtom. Troligen har rävarna smittats genom att äta infekterade fåglar. Risken att hundar ska smittas av fågelinfluensa bedöms generellt vara låg, men särskilt i områden där det pågår utbrott och det finns många döda fåglar rekommenderas att man håller hundar kopplade så de inte kommer åt fåglarna.