Rävens dvärgbandmask är en parasit som på senare tid spridit sig västerut i Europa. Sverige var tidigare fritt från smittan, men 2011 upptäcktes det första fallet hos en rödräv i Uddevalla.

Den vuxna dvärgbandmasken lever oftast i tarmen på en räv, men hundar kan också infekteras. Maskens ägg utsöndras med rävens spillning. Om en sork får i sig parasitägg, till exempel om det finns ägg där sorken söker föda, så kan en parasitlarv utvecklas i sorken. Om sorken sedan blir uppäten av en räv kan larven fortsätta sin utveckling till en äggläggande mask. Om en hund råkar äta en smittad sork kan masken istället utvecklas i hundens tarm och utsöndra ägg via hundens spillning.

En människa som råkar få i sig parasitägg kan i sällsynta fall infekteras. Då bildar larven tumörliknande cystor i inre organ, oftast levern, och sjukdomen är dödlig om den inte behandlas. Även om det är mycket ovanligt att människor smittas, så är konsekvenserna för de drabbade allvarliga. Därför är det viktigt att hålla koll på förekomsten av rävens dvärgbandmask.

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har 2021-2024 genomfört en övervakning för att kunna jämföra förekomsten av rävens dvärgbandmask med den senaste rikstäckande övervakningen som avslutades 2014. Målet var att med allmänhetens och jägarnas hjälp samla in 3000 prover – rävspillning eller prover från rävar fällda vid jakt – från hela landet.

Svenska Jägareförbundet har ställt några frågor till Erik Ågren, statsveterinär på SVA, som varit ansvarig för projektet.

Hur har det gått med insamlingen?

– Ungefär som förväntat utifrån tidigare insamlingar och erfarenheter. Prover har kommit in från hela landet, men täckningen är bättre i vissa områden. Det finns luckor som övervakningen inte lyckats täcka in, men det har gått tillräckligt bra. SVA har dessutom sett till att extra prover samlats in i områden där smittan hittats tidigare. Totalt har lite drygt 2900 prover analyserats. Det finns en karta på SVA:s webb där man kan se både varifrån prover kommit in och analysresultat, berättar Erik.

– Jag vill passa på att tacka jägarkåren och väldigt hjälpsamma individer som lämnat många prover, samt Svenska Jägareförbundet för ett gott samarbete, fortsätter Erik.

Tidigare har rävens dvärgbandmask hittats i enstaka kommuner: Uddevalla, Växjö, Gnesta, Katrineholm och Borlänge. Vad visade resultatet nu?

– Det var förväntat att den skulle dyka upp på någon ytterligare plats. Vi har fått in enstaka positiva prover från fem nya kommuner: Kungsbacka, Essunga, Uppsala, Avesta och Hedemora. Dessutom har vi fått in ett positivt prov från Borlänge, där vi inte hittat några fall på 10 år i de uppföljande undersökningar som gjorts.

SVA:s riktade provinsamlingar i Gnesta och Uddevalla visar ju att smittan finns kvar där. Vet ni hur det ser ut i Katrineholm och Växjö, där rävens dvärgbandmask också hittats tidigare?

– Vi har gjort riktade insatser där utan att hitta något, men om smittan är väldigt sporadisk krävs väldigt många prover för att vara säker. Eftersom man inte hittar igen smittan på en del platser så kanske den dött ut på någon plats. En smittad räv som vandrar iväg till en ny plats kan göra att enstaka fynd dyker upp om man letar tillräckligt mycket. Men en vandrande räv är inte smittbärande så länge, så den kanske inte alltid etablerar smittan på det nya stället. Det måste finnas relativt många smittade sorkar för att rävar ska återinfekteras och det kan vara så att tätheten på både räv och gnagare har betydelse för att smittan ska få fäste.

– Men i till exempel Gnesta ser vi att smittan upprätthållits. Vi har utvidgat provtagningen kring den ursprungliga fyndplatsen, och där ser man att det smittade området har blivit lite större.

Vad behövs det mer kunskap om?

– Vad gäller övervakningen är det inte viktigast att fylla luckorna utan att se var det är stor risk. Till exempel att övervaka jordbruksmarker med mycket sork och räv, samt större städer med mycket folk. Det är så man diskuterar utomlands. SVA kommer behöva följa upp fynden i Uppsala som gjorts storstadsnära, där mycket folk rör sig. På längre sikt är det rimligt att göra en ny rikstäckade uppföljning, men det är inte bestämt hur ofta detta ska göras.

Så vad händer nu?

– Nästa logiska steg är att prova om det går att bli av med smittan genom avmaskning av räv, helst i närtid medan vi har den här situationen med ett fåtal smittade områden. Det är en fråga SVA lyft med Folkhälsomyndigheten och andra myndigheter. I andra länder där man avmaskat räv i stadsnära områden, för att minska risken att människor smittas, så har man fått ner mängden smitta men man har inte lyckats bli av med den. Man eftersom vi är tidigt ute skulle vi kunna ha en chans att utrota den i tid.

– SVA håller redan på med ett uppdrag från Naturvårdsverket där vi tittar på hur vi skulle kunna göra en avmaskning i ett begränsat område under svenska förhållanden. Vi tittar på logistik och kostnader. Om det visar sig vara kostnadseffektivt så skulle SVA kunna söka medel för att genomföra en avmaskning i några områden, kanske Uppsala, Gnesta och Uddevalla. Det är viktigt att göra försöka något åt områden där smittan är etablerad. Därifrån kan rävar ta med sig smitta. I tätortsområden som Uppsala kanske det är relevant att försöka göra en insats av folkhälsoskäl, avslutar Erik.

SVA undersöker smitta som kan göra hundar sjuka – Döda rävar efterlyses särskilt från Västra Götaland och Skåne

Även om den riktade övervakningen av rävens dvärgbandmask avslutats så är rävar fortsatt intressanta för SVA. Svenska Jägareförbundet samtalar vidare med Caroline Bröjer, också statsveterinär på SVA.

– Det har varit ovanligt många fall av leptospiros hos hund på senare tid, särskilt i Västra Götaland och Skåne. Det är en bakterie som kan smitta hund. En del hundar kan bli rejält sjuka. Den vanligaste varianten sätter sig på hundens njurar, medan en annan variant kan sätta sig på levern, berättar Caroline.

– Bakterien sprids av gnagare som kissar ut den. Hundar kan sedan smittas om de dricker ur vattenpölar som förorenats. Även rävar kan smittas, så för att få bättre koll på smittan ska SVA försöka undersöka en del rävar. Rävjakten är ju snart slut, men den som hittar en död räv i Västra Götaland eller Skåne får gärna kontakta SVA, avslutar Caroline.

Kontakta SVA på rapporteravilt, på mobilen eller en dator, där du enkelt kan rapportera in fynd av döda rävar.

Rapportera vilt – Viltsjukdomsövervakningen som alltid pågår

Viltsjukdomsläget i Sverige övervakas fortlöpande av SVA med jägarnas och allmänhetens hjälp. Den som hittar fallvilt, det vill säga ett vilt djur som ligger dött av oklara skäl, eller ser ett vilt djur som verkar sjukt kan rapportera detta till SVA i webbformuläret rapporteravilt. Jägare kan också rapportera om de avlivar ett djur som visar tecken på sjukdom, eller upptäcker misstänkta sjukdomstecken vid omhändertagandet av fällt vilt.

På rapporteravilt beskriver man sitt fynd och lämnar sina kontaktuppgifter, så SVA kan höra av sig om de vill få in djuret för undersökning. I så fall skickar SVA det material man behöver för att kostnadsfritt skicka in djuret, eller prover från det.

Med hjälp av rapporter och inskickade prover kartlägger SVA vilka sjukdomar som förekommer hos vilda djur i Sverige och nya sjukdomsutbrott kan upptäckas.

Rapportera gärna fallvilt av alla arter till SVA, men en del sjukdomar övervakas extra noga. Dit hör

• Afrikansk svinpest. Rapportera alla fynd av döda vildsvin. Om det sker ett utbrott är en tidig upptäckt avgörande för att kunna bekämpa och utrota smittan.
• Avmagringssjuka hos hjortdjur, CWD. Avmagrade älgar, kronhjortar och rådjur är särskilt intressanta.
• Fågelinfluensa. Nya utbrott kan hittas om man testar vilda fåglar, särskilt andfåglar och rovfåglar. Det är extra viktigt att rapportera om man hittar flera döda fåglar, eller om man hittar döda rovdjur i närheten, som mård eller räv, eftersom det hänt att däggdjur smittats.