Hållbar förvaltning av vilt, skog och jord – vår natur – bygger på ett gemensamt ansvarstagande, lokal kunskap och samverkan där man ofta behöver balansera de olika intressena över tid. Det är basen i förvaltningen. Kortsiktigt och ensidigt maximerande av enskilda intressen skapar obalans och konflikt.

Svenska Jägareförbundet har ett handslag med svenskt skogsbruk, de överenskomna principerna står vi fast vid. Vi tror på en samförvaltning av skog- och klövviltsresursen samt en förvaltning som är adaptiv och grundas på fakta.
Äganderätten och det hållbara brukandet för framtida generationer gör att markägare och jägare lokalt är de som är mest lämpande att sköta och sätta mål i viltförvaltningen. Inte minst för att ofta är markägare också jägare, där man har ett genuint intresse av att vårda och förvalta viltet som resurs.
Vi anser också att länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer har en central roll i att väga intressen och besluta om övergripande frågor i den regionala viltförvaltningen.
Det är enkelt att centralt räkna, mäta, ställa krav och sätta mål för viltförvaltningen. Men för att det ska bli verklighet får vi inte glömma bort att engagera, skapa delaktighet och förståelse hos de lokala markägare och jägare som förväntas utföra den praktiska viltförvaltningen.

Från myndigheter lyfts allt oftare fram att lösningen i förvaltningen av skogen och älgen skulle vara en ökad nationell styrning och tvångsåtgärder mot de jägare som på sin fritid betalar för att få jaga. Det finns oacceptabla förslag som kan innebära halverade klövviltsstammar. En centralisering av förvaltningen i klartext. Vi ser också att nationella skyddsjaktsbeslut i lokala frågor blir mer och mer vanliga. I Svenska Jägareförbundet anser vi detta går på tvärs mot svensk viltförvaltningstradition, på tvärs med riksdagens inriktning av viltförvaltningen och vi saknar konsekvensbeskrivningar av föreslagen om nationell styrning. Vad händer till exempel med det lokala engagemanget om förvaltningsbesluten fattas i Stockholm?

Vi är väl medvetna och bekymrade över att det lokalt finns områden med för stora klövviltstammar i förhållande till rådande fodertillgång och skador. Där måste viltstammarna sänkas. Det innebär inte att klövviltstammarna är för stora överallt.

Ett exempel på när det blir riktigt märkligt i debatten är när älgen anses utgöra ett allvarligt hot mot ett fossilfritt och klimatanpassat samhälle, samtidigt som man från andra aktörer överväger rödlistning av densamma! Det måste ses som förvånande, ett vilt djur som vandrat i, och präglat, våra skogar i tusentals år framställs som ett klimathot! Vad ska man tro på?

I Svenska Jägareförbundet tror vi oss veta att älgen varken utgör ett klimathot eller att den bör rödlistas. Däremot är den en viktig och klimatsmart resurs i vår svenska fauna, som vi ska förvalta lokalt i balans med andra intressen och vi måste göra det hållbart över tid.
Älgstammen har minskat till dagens nivå, bland den lägsta på flera decennier, genom tydliga mål från myndigheter och industri som jägarna följt. Men när älgjakten hotas, resultaten uteblir och kraven ökar, börjar gränsen nås.
När vetenskapen dessutom pekar ut skogsskötseln som en avgörande faktor till den problembild älgen beskylls för, måste vi som jägarorganisation protestera.

Vad handlar då ovanstående tillkortakommanden om? Brist på helhetssyn, tillit, förtroende och långsiktighet, tror vi är en del av orsakerna. En annan är rådgivningen till privata skogsägare vilken oftast har syftet att maximera volymproduktion. Brukandet av skogen varierar, industrin har vissa mål med sitt brukande. De privata markägarna kan ofta ha andra mål med sitt skogsinnehav.

Vi behöver en ökad långsiktighet, vi behöver bygga förtroende för varandra, vi måste utgå från lokala förutsättningar i landskapet och skapa engagemang samt delaktighet i det hållbara brukandet. Vi behöver finna en balans mellan näringar, biologisk mångfald och sociala värden som accepteras av alla.  


Centralstyrning av myndigheter vill knappast någon ha. I de få fall vi trots allt behöver nationell styrning ska vi säkerställa att det finns en majoritet och en politisk vilja som ger positiva incitament för ett riktigt långsiktigt hållbart brukande, för samverkan och för en levande landsbygd. Sätt ett minst tioårigt perspektiv på vårt brukande, med positiva incitament så ska vi nog gemensamt finna lösningar. För att komma dit behöver vi tänka nytt, tänka långsiktigt, mötas med tillit och själva ta på oss ansvaret för ett starkt och hållbart ledarskap. Älgen och naturen skulle välkomna ett sådant ledarskap!

Svenska Jägareförbundet kommer i närtid att lyfta fram älg- och viltförvaltningsfrågorna i en kampanj där vi breddar bilden, föreslår lösningar och skapar engagemang. Vi gör det för att vi tror att såväl älgen, markägaren, jägaren och vårt landskap behöver det.

Torbjörn Larsson                        Bo Sköld

Ordförande                                 Generalsekreterare

Svenska Jägareförbundet          Svenska Jägareförbundet