När Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen redovisar resultatet av regeringsuppdraget kring Skog och Klövvilt ligger fokus helt och hållet på att minska klövviltpopulationerna. Nästan alla förslag handlar om att öka jakttrycket, ge skogsägare mer inflytande, skapa nationella förvaltningsplaner och öka jakttider på klövvilt.
– Jag förvånas över den extrema ensidighet som genomsyrar rapporten. Viltet ses rakt igenom den 148 sidiga skriften som ett problem. Vill myndigheterna på allvar attackera omfattningen på viltskadorna behöver man även beakta skogsbruksmetoder och de ansvar som skogsägaren har – eller borde ha, säger Dag Lidén.
Det senaste forskarrapporterna avseende viltskador är tydliga på att den viktigaste åtgärden för att minska skador på skog är att öka andel tillgängligt foder i skogarna.
– Jag förväntar mig att myndigheter i alla regeringsuppdrag tar avstamp från aktuellt kunskapsläge. Detta är oerhört viktigt för att vi ska ha förtroende för myndigheternas arbete. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har blundat för forskningsresultaten, även om de omnämns i rapporten. Därtill ligger inte förslagen i linje med Naturvårdsverkets viltstrategi. säger Dag Lidén.

Han menar därför att rapporten inte går att använda som underlag för att minska viltskadorna.
– Svenska Jägareförbundet arbetar och baserar beslut utifrån forskning och fakta. Vi förväntar oss samma sak från staten. Vi förnekar inte att det lokalt finns problematiska nivåer av viltskador, som behöver hanteras. Men då måste förslagen utgå från de metoder som faktiskt ger bäst resultat.
Ett av myndigheternas förslag är att tillåta skyddsjakt av älgkalv, på eget initiativ.
– I södra Sverige dör många älgkalvar kort efter födsel. Troligen är detta en effekt av klimatförändringarna. Vad kommer detta få för effekt på älgstammen på sikt? Vilka anpassningar behöver göras i älgförvaltningen för att beakta den ökande kalvdödligheten? Detta är frågor som myndigheterna inte tagit hänsyn till.
– Jag är faktiskt förvånad över hur ensidigt myndigheterna har landat i denna rapport. Älgen är på väg att bli rödlistad, många jägare stannar hemma för att få upp älgstammen. Politikerna oroas av älgstammens snabba minskning. Då förslår Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket skyddsjakt på älgkalvar. Det finns en tondövhet, som både är besvärande och ohälsosam, säger Dag Lidén.

 Synpunkter på rapporten

• De förslag som läggs är för ensidigt riktade mot att sänka klövviltsstammarna trots samstämmig forskning om orsakssamband. Förslagen rörande skogsbruk är bra, men helt otillräckliga för att vara i paritet med viltförvaltningen.
• Skogsstyrelsen kan adjungeras i olika forum redan i dag vid behov. Att Skogsstyrelsens roll i viltförvaltningen föreslås stärkas, jämfört andra myndigheter, är tydligt i den presenterade utredningen. Objektivt sett skulle en rad andra myndigheter systematiskt adjungerats olika forum om förslaget skulle vara konsekvent. Exempelvis: Jordbruksverket, Hav och vatten, Naturhistoriska riksmuseet och SLU.
• Det så kallade 5%-målet är på intet sätt en indikator på balans mellan fodertillgång och vilttäthet. Det är ett bra förslag att utvärdera och konsekvensanalysera målet. I ett sådant uppdrag måste dock även ligga att vara beredd på att revidera och ifrågasätta målets rimlighet.
• Under de år som gått sedan skogsutredningen initierades och proppen togs har älgstammen minskat kraftigt. Utredarna utgår i hög grad från förutsättningar som redan till stor del har förändrats. Avskjutningen har minskat med nästan 25 procent på tre år avseende älgen och allt pekar fortsatt nedåt. Nej inte allt, skadenivåerna ligger fast.
• Områdesfinansiering. Utredarna föreslår en jaktskatt för att kunna öka administrationen. Hur hänger detta ihop med att förvaltningen bör decentraliseras? Byråkratin kommer bara öka och de ideella krafterna minska.
• Myndigheterna föreslår hundjakt efter kronkalv i september inom det så kallade septemberområdet för älg. Existerande formuleringar är problematiska och kan inte accepteras.
• Skyddsjakt efter älgkalv på enskilds initiativ i ungskogar föreslås under mer än halva året. Förslaget är helt oacceptabelt.
• Finansiering av ÄBIN med statliga medel. Detta kan accepteras om man är konsekvent i resonemanget, vilket innebär att all inventering av klövvilt betalas via skattemedlen istället för via jaktkortet. 
• När det gäller skogsbrukets tidigare förändringar anges att dessa bör utvärderas innan förändringar görs. Inget sådant nämns när det gäller vilt utan där vill man införa nya åtgärder utan uppföljning.