Det är viktigt att mäta och se över skadebilden. Däremot behöver flera parametrar ges utrymme för att göra en korrekt analys av varför skadebilden ökat. Över de senaste tio åren har älgstammen medvetet minskats varje år för att vara 20 - 25% mindre. Ett av markägarnas viktigaste argument för sänkningen har varit att minska betesskadorna. Trots reduceringen av älgstammen har betesskadorna inte minskat i proportion med älgstammen. Den svenska älgstammen beskrivs nu vara i fritt fall och riskerar att bli rödlistad, även flera myndigheter har varnat om att jakten i vissa områden kan vara hotad.

Rapportering av betesskador i procentsatser målar upp en felaktig bild av situationen och tar inte hänsyns till mängden tall, som har större påverkan på skadorna än antalet älgar. Utan att belysa ett landskaps mycket låga andel tall, skapas en felaktig bild av de verkliga skadorna. Mängden tall har större inverkan på skadorna än antalet älgar.

En nödvändig åtgärd är en dialog mellan skogsbruket och jägarkåren där inriktningen är vikten av ett normalt bete. Skogsbruket behöver även se över om femprocentsmålet för betesskador, som inget län lyckats nå, är en rimlig målsättning. Endast om älgen utrotas helt kommer dagens femprocentsmål gällande skador på tall att uppfyllas.