Tilldelningsbesluten för lodjursjakten 2024 blev långt ifrån vad många förväntat sig. Nu finns en upprördhet bland såväl jägare som tamdjursägare till den kraftiga minskningen av licensjakt på lodjur, gentemot förra årets tilldelning.

Vi är väl medvetna om vilka regler som länsstyrelserna måste förhålla sig till vid beslut om licensjakt på lodjur, och varför tilldelningen blev så begränsad. Vår kritik riktas mot Naturvårdsverket, som är nationell viltmyndighet. Naturvårdsverkets agerande och beslut kring exempelvis länsvisa miniminivåer innebär att myndigheten inte följer sin egen Viltstrategi. Där det bland annat står följande: ”Säkerställa att viltförvaltningen är tydlig, långsiktig och möjliggör delaktighet”.

För att viltförvaltning ska vara accepterad och förstådd av såväl jägare som allmänhet krävs att den är långsiktig, förutsägbar och tydlig. Det är således ett grundfundament i viltförvaltningen att människor både på kort och lång sikt ska kunna förstå hur stammarna ska utvecklas och vad målet är. Detta vet Naturvårdsverket. Men trots detta har myndigheten inte kommunicerat och tydliggjort något långsiktigt mål för lodjursstammens storlek i södra Sverige, eller hur lodjurförvaltningen ska utvecklas, vilket leder till otydlighet och bristande förtroende.

Svenska Jägareförbundet har under många år kritiserat systemet med länsvisa miniminivåer. Numera finns möjligheten för Naturvårdsverket att sätta miniminivåer på en högre nivå – rovdjursförvaltningsområde. Men detta har Naturvårdsverket inte gjort. Staten behåller därmed ett system där varje länsstyrelse lägger till en viss säkerhetsnivå för att inte underskrida den länsvisa miniminivån. Problemet är att när de länsvisa säkerhetsmarginalerna läggs tillsammans blir de betydligt större än om man beslutat en samlad miniminivå för det södra förvaltningsområdet. För oss är det självklart att vi ska ha en klok, rättssäker och långsiktig förvaltning av lodjuren där onödiga säkerhetsmarginaler inte existerar. Därför måste miniminivåer i framtiden sättas på rovdjursförvaltningsområdet – inte på länsnivå.

Vi, länsföreningar i södra Sverige, är av förklarliga skäl missnöjda med hur lodjursförvaltningen fungerar idag. Särskilt den ryckighet som avspeglats i tilldelningen för licensjakten de senaste åren. Vi ser ett stort behov av att Naturvårdsverket och länsstyrelserna tillsammans gör lodjursförvaltningen tydligare och enklare att förstå. För att öka tilltron till myndigheterna behövs också en förutsägbarhet i förvaltningen och långsiktiga mål. Idag förstår långt ifrån alla varför myndighetsbesluten runt lodjuren ser ut som de gör, vilket även skapar onödiga konfliktytor.

Vi kommer därför att ta kontakt med myndigheterna och aktivt stödja initiativ som förbättrar lodjursförvaltningen. Dagens system där man dubblar och halverar licensjakten på lodjur i södra Sverige visar med önskvärd tydlighet att förvaltningen behöver förbättras.

Fredrik Lundén, Jägareförbundet Östergötland

Bill Nelson, Jägareförbundet Kalmar

Ewert Frisk, Jägareförbundet Kronoberg

Gunnar Lindblad, Jägareförbundet Jönköping

Linda Mattisson-Olsson, Jägareförbundet Blekinge

Lars Persson, Jägareförbundet Skåne

Magnus Stolpe, Jägareförbundet Halland

Benny Lyckebäck, Jägareförbundet Skaraborg

Magnus Kelldén, Jägareförbundet Södra Älvsborg

Morgan Andersson, Jägareförbundet Västra Götaland väst