Som ni förhoppningsvis noterat så har Svenska Jägareförbundet påbörjat en kampanj för att förändra vargförvaltningen i Sverige, eller snarare bristen på densamma.

Det är tyvärr inte första gången förbundet tvingats konstatera att glappet mellan vad våra folkvalda beslutat och vad ansvariga myndigheter faktiskt levererar är orimligt stort.

Mycket av oförmågan och problematiken är känd sedan tidigare. EU:s övergripande regelverk och internationella avtal sätter sina ramar. Därefter sätter politiken och myndigheterna på sina hängslen och livremmar. När sedan länsstyrelserna är klara med planen är det sällan utrymme för någon licensjakt alls. I bästa fall blir det en handfull vargar, eller två. Detta alldeles oavsett hur stor vargstammen är i landet.

Detta är varken adaptivt eller beståndsreglerande och har gett oss en alltmer rigid och obegriplig förvaltning. Så här absurt har det varit i decennier. Nu närmar vi oss oroväckande snabbt punkten där vi riskerar att helt förlora kontrollen över populationen och beslutsrätten att förvalta den.

Riksdagen fattade 2013 beslut om ramarna för den svenska vargförvaltningen. En av de mer genomarbetade voteringarna som landets högsta beslutande organ genomfört i modern tid. En bred politisk majoritet i riksdagen ställde sig bakom ett antal principer och en miniminivå som skulle vara mellan 170 och 270 individer.

I dag har vi en bra bit över 400 vargar i Sverige. Om något år, med samma tillväxttakt, kan det vara 600 vargar. Med den ökningstakten kommer ett behövligt uttag sannolikt att stoppas av EU:s jurister. Då sitter vi fast med en alltför stor – och fortsatt växande – population. Den omedelbara frågan varje medborgare bör ställa sig är givetvis hur långt detta haveri ska få fortgå innan de folkvalda inser att deras beslut från 2013 nu saknar värde i förvaltningen.

Svenska Jägareförbundet vill ha så få vargar som möjligt, maximalt 150 stycken. Det går utmärkt att ha en livskraftig stam med numerärer på den nivån. Det blir allt fler medborgare runt om i Sverige som tvingas leva med varg inpå knuten. Östergötland, Jönköpings län och Skåne har de senaste åren hamnat på listan över varglän.

Förbundet startade i september en informationskampanj för att upplysa om vargen, bristen på förvaltning och vad som behöver göras. En rimlig start är att pressa ner beståndsnivån till den riksdagen har beslutat. Sedan kan vi ta fler steg. Jägareförbundets kampanj kommer att fortgå fram till kommande riksdagsval.

Det är hög tid att beslutsfattarna inser hur skadlig den här utvecklingen är, hur landsbygden lider och att de åter måste ta kontroll över förvaltningen. Svenska Jägareförbundet kommer att driva på hela vägen och hoppas att fler följer efter. Tiden rinner ut!

Peter Eriksson
Ordförande Svenska Jägareförbundet

Förbundsledare i Svensk Jakt nr 10/2021