Utbrottet av afrikansk svinpest i Fagerstatrakten slog ner som en bomb. De värsta farhågorna om denna smitta besannades tyvärr. Länge har vi som nation hoppats att detta gissel skulle hålla sig på andra sidan Östersjön.
Men nu är det fruktade viruset i Sverige. I skrivande stund ser det dock ut som att vi kan ana ett visst ljus i mörkret. De omfattande genomsökningarna av den täta och svårforcerade terrängen i området, som frivilliga ur jägarkåren envetet genomför, antyder att smittan hållit sig inom ett begränsat område.

Jag känner respekt och stolthet för det arbete som alla frivilliga gjort i området – och för det tuffa arbete som förbundets personal bidrar med i insatsen.
Samhället och den övriga jägarkåren är skyldiga er ett stort tack för era insatser hittills. Med detta sagt är det uppenbart att problemet består.
Vårt arbete kommer att behövas under lång tid framöver och faran är på intet sätt över ännu.

Det är inte vildsvinen som tagit smittan till Sverige. Det är människor som fört svinpesten till Fagersta och det är en illa skött sopstation som är epicentrum i den pågående krisen. Vildsvinen dör en ytterst plågsam död och riskerna för tamsvinsproduktionen är tydliga. Som alltid är det jägarkåren som står i första ledet och lägger sin (fri)tid och energi på att lösa problemet.

Myndigheterna lovordar unisont jägarnas insatser och det kan snabbt konstateras att utan jägarkårens engagemang och uppoffringar hade problemet varit mångdubbelt större – och kanske redan ostoppbart.

Krisen har tydligt visat jägarkårens betydelse och värde.

Parallellt med jägarnas insatser har dock en märklig debatt tagit fart. Exempelvis passar en del organisationer på att utnyttja krisen för att ge sig på viltet i allmänhet och vildsvinen i synnerhet. De ska helst utrotas, med alla till buds stående medel. Jägarna ska både göra jobbet och betala skottpengarna på suggorna ur egen ficka via Viltvårdsfonden. Oetiskt är bara förnamnet.
En skamlös och sorglig hållning kan tyckas, men tyvärr inte oväntad. Det tankegods som nu kryper fram i ljuset, har legat illa dolt i dunklet en längre tid.

Svenska Jägareförbundet kommer att fortsätta arbeta för allt vilt och stå upp för en hållbar och etisk viltförvaltning. Det är vårt tydliga uppdrag från medlemmarna.
Vi kommer att fortsätta ge stöd till samhället och råd till våra beslutsfattare i alla för oss relevanta frågor – oavsett om det är lokalt, nationellt eller internationellt.

Peter Eriksson
Ordförande Svenska Jägareförbundet

Förbundsledare i Svensk Jakt nr 11/2023