Jägarorganisationer från Lettland, Spanien, Frankrike och Sverige har i dagarna möte i Värmland. Deras samlade budskap är mycket tydligt och bakom dem finns ett starkt stöd från många andra inom EU.
Vargstammen ökar snabbt i Europa. I spåren efter vargen följer oro och skador som slår hårt mot delar av befolkningen, tamdjursägare och jägare.
Bilagorna till EU:s Art- och habitatdirektiv har inte anpassats till arters verkliga utveckling sedan direktivets infördes 1992, trots att direktivet föreskriver att så ska ske.
Viltpoplulationerna ser inte likadana ut idag som 1992. Exempelvis har det gått bra för en del arter som då var hotade. Vargen är en av dessa.
– EU-kommissionens strikta tolkning av Art- och habitatdirektivet har försvårat förvaltningen av vargen. Det förekommer knappt någon förvaltningsjakt på varg i medlemsländerna trots att det behövs. Därför välkomnar vi tydligheten från kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Hon öppnade i ett utspel för att medlemsländerna skulle använda de undantagsregler som finns samt för att flytta vargen från strikt skyddad till förvaltningsbar.
– Det behövs fyra åtgärder, som ger varje enskilt medlemsland möjligheter att reglera och förvalta vargstammen – och EU-kommissionen måste agera snabbt. Vi vill redan under nästa år se nya regler på plats som underlättar förvaltningen av de stora rovdjuren.
– Om samexistens mellan rovdjur och landsbygdsbefolkning ska fungera krävs förutsättningar att faktiskt ta hänsyn till sociala, ekonomiska och kulturella aspekter. Där förvaltningen fungerar är samexistensen mellan jägare, tamdjursägare och rovdjur bättre. Därför behövs möjligheter att i varje medlemsland kunna förvalta rovdjursstammar som uppnått gynnsam bevarandestatus, menar de fyra jägarorganisationerna

Nedanstående organisationer uppmanar beslutsfattare på EU- och nationell nivå att:

1. Utan dröjsmål ändra den juridiska skyddsstatusen för stora rovdjurspopulationer med gynnsam bevarandestatus från bilaga IV till bilaga V i EU:s Art- och habitatdirektiv;
2. Möjliggöra en bedömning av de stora rovdjurens status baserat på populationsnivån utifrån samma metod som Internationella naturvårdsunionen (IUCN) använder. Denna metod tar hänsyn till arternas gränsöverskridande karaktär, samtidigt som beaktande tas till de unika förutsättningar som finns för isolerade och vissa andra underpopulationer;
3. Ökad förståelse i EU-kommissionen kring effekterna av rovdjursstammarnas snabba ökning, samt att man använder den senaste vetenskapliga data som beslutsunderlag;
4. Tillåta flexibla undantag enligt artikel 16 i EU:s Art- och habitatdirektiv för de stora rovdjuren som tar hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov hos lokalbefolkningen som drabbas mest av de stora rovdjuren, vilket föreskrivs i artikel 2.3 i direktivet.

Svenska Jägareförbundet

Kungliga Spanska Jägarfederationen

Franska Jägarfederationen

Lettiska Jägareförbundet