En ny älgjaktsförordning infördes 1931. I första paragrafen talades där om en särskild jakttid, det vill säga licensjakt efter älg.
I älgvårdande områden öppnades därigenom möjligheten att jaga älg under 14 dagar. Den absoluta merparten av jakten skedde dock som allmän jakt under kort tid. Detta var ett bakslag för många inom Svenska Jägareförbundet, liksom att förbudet att fälla kalv behölls.
Samma år, 1931, bildades också en älgskadefond för att ersätta älgarnas, i allt högre utsträckning förekommande skadegörelse på mindre jordbruk.
De traditionella metoder som användes i skogsbruket bidrog till skadorna som även omfattade små skogsplanteringar. I den plockhuggna skogen fanns inte mycket för älgen att äta. Och små planteringar och åkrar lockade dem till sig.
En ny jaktlag och –stadga kom 1938. Det var den första moderna svenska jaktlagstiftningen. Den skapade bland annat möjligheter att bilda jaktvårdsområden på i huvudsak samma sätt som idag.

KÖTTRESERV UNDER KRIGET

Under krigsåren i början av 1940-talet utgjorde älgen en värdefull köttreserv i Sverige. Den allmänna jakttiden utökades till tio dagar i oktober i vissa sydsvenska län och till sex dagar i övriga delar av Göta- och Svealand.
Regeringen tillsatte en jaktutredning 1949 som dock inte avgav sitt betänkande rörande älgfrågan förrän 1964.

Fortsättning följer....

Av Madeleine Lewander

Källor:
Älgen - Näring och miljö - Jakt och vård (Svenska Jägareförbundet)
Älgen - Djuret skötseln och jakten (Svenska Jägareförbundet)
Älgen, jakten, jägaren (Svenska Jägareförbundet)