Fågelinfluensa orsakas av virus som cirkulerar naturligt bland vilda fåglar, framför allt hos arter som lever i våtmarker och vattenmiljöer. Dit hör änder, gäss och svanar (andfåglar), samt måsfåglar, tärnor och vadare. Dessutom drabbas rovfågel relativt ofta.

Att vattenlevande fågel smittas i hög grad beror på att det framför allt är i fåglarnas avföring som virus utsöndras i höga halter. När fåglars avföring hamnar i vatten så kan virus överföras till fåglar som födosöker i vattenytan, eller genom att fåglarna får in virus i kroppen via kloaken. Fågelinfluensavirus kan överleva länge i vatten. Det gynnas dessutom av låga temperaturer, och klarar frysning, vilket gör att risken för smittspridning är högre under vinterhalvåret. Dessutom kan smittöverföringen öka på rastnings- och övervintringsplatser där fåglar samlas i höga tätheter. Under sommaren överlever viruset kortare tid i miljön, på grund av högre temperaturer och solexponering, men fågelinfluensautbrott kan ändå förekomma, särskilt hos kolonihäckande fåglar som lever så tätt inpå varandra att viruset kan spridas via färsk avföring. Rovfåglar smittas när de äter fåglar som insjuknat och dött.

Fågelinfluensavirus förekommer i olika varianter som kan vara mer eller mindre smittsamma och sjukdomsframkallande. De relativt ofarliga varianterna klassas som lågpatogena virus, medan högpatogena virus är mer sjukdomsframkallande och kan ge upphov till utbrott med hög dödlighet. Alla fågelarter antas vara mottagliga för fågelinfluensavirus i någon mån, men till de känsligare hör hönsfåglar, vilket inbegriper såväl tamhöns som fasan och rapphöna. En del arter, som gräsand, kan bära på fågelinfluensavirus utan att bli sjuka.

Utbrott av högpatogen fågelinfluensa upptäcks ofta när en känslig fågelart drabbas och uppvisar hög dödlighet i ett område. Fåglarna kan dö akut, utan att hinna uppvisa symtom, men de kan också uppvisa avvikande beteenden som beror på symtom från nervsystemet. En sjuk fågel kan till exempel snurra runt, ha svårt att röra sig eller röra sig okontrollerat. Den kan också ha ett nedsatt allmäntillstånd eller ha svårt att andas. Hos tamhönsfågel, inklusive fasan och rapphöns som hålls för utsättning, kan en ökad dödlighet i besättningen vara ett tecken på fågelinfluensa. Till de sjukdomstecken som fåglarna kan uppvisa hör nedsatt allmäntillstånd, minskad aptit, hosta, andningssvårigheter, blåfärgad hud, svullet huvud eller kam, diarré samt neurologiska symtom. Hönsägg kan i ett inledande skede få mjuka skal varpå äggproduktionen kan minska eller upphöra.

Fågelinfluensavirus förändras relativt snabbt och kan plötsligt få nya egenskaper. Dels genom enskilda mutationer (förändringar) i arvsmassan. Dels genom att större segment av arvsmassan slumpmässigt kan bytas ut mot segment från ett helt annat influensavirus. Det senare kan inträffa om ett djur samtidigt smittats av fågelinfluensa och en annan slags influensa, så att de två olika virusen ”möts” i samma cell i djuret. De nya egenskaperna kan exempelvis innebära att viruset går från att vara lågpatogent till högpatogent, eller påverka i vilken grad olika fågelarter smittas. Viruset kan också förändras så det lättare kan infektera andra djurgrupper, som däggdjur (inklusive människa).

Subtyper och klader – hur fågelinfluensavirus namnges

Utöver klassningen i lågpatogena och högpatogena virusvarianter kan fågelinfluensavirus delas in i subtyper utifrån två ytstrukturer, hemagglutinin (HA) och neuraminidas (NA). De två ytstrukturerna förekommer i 16 respektive 9 olika varianter som kan kombineras på olika sätt. En subtyp namnges utifrån sina två ytstruktursvarianter, men eftersom egenskaperna hos olika virusvarianter kan skilja sig åt på fler sätt så delas subtyperna i sin tur in i klader. Till exempel benämns det virus som orsakade utbrott i Sverige 2006-2007 för subtyp H5N1 (klad 2.2.1 och 2.2.2). Med start 2014 fick subtypen H5N8 ett antal utbrott i Sverige, men efter 2021 har en ny klad av subtypen H5N1 tagit över (klad 2.3.4.4b). Den klad av H5N1 som förekom 2006-2007 innebar en högre risk för smitta till människor än den klad av H5N1 som cirkulerat efter 2021.

Förekomst i Sverige och globalt

Fågelinfluensavirus förekommer naturligt hos vilda fåglar. De högpatogena virusvarianterna uppstår typiskt inom ramen för tamfågelhållning. De virusvarianter som fick sina första utbrott i Europa 2005-2006 och 2014-2015 uppkom till exempel bland tamfågelbesättningar i Asien. De har sedan smittat vilda fåglar och spridits globalt med vattenlevande flyttfåglar. En del vilda fågelarter, bland annat gräsand, kan bära på såväl lågpatogena som högpatogena virusvarianter utan att själva uppvisa några sjukdomstecken, vilket gör att en smittad fågel kan migrera som vanligt och föra virus till nya platser.

I Sverige inträffade det första utbrottet av högpatogen fågelinfluensa år 2006. De första fallen upptäcktes hos två viggar, men därefter konstaterades fall hos fler vilda arter och en del tamfågelbesättningar drabbades. Nästa utbrott dröjde till 2015 då högpatogen fågelinfluensa först konstaterades hos döda knölsvanar. Därefter har olika varianter av fågelinfluensa cirkulerat relativt kontinuerligt i Sverige och Europa och gett upphov till utbrott hos både vilda fåglar och i fjäderfäbesättningar.

I Sverige hänger smittläget hängt ihop med årstid och de vilda fåglarnas flyttmönster. Risken för smitta vilda fåglar emellan, samt från vilda fåglar till tamfågel, är i regel störst under vinterhalvåret. Dels ökar risken på grund av att flyttfåglar som kan bära på smittan – som gäss, svanar och änder – passerar eller ansamlas i södra Sverige. Dels på grund av att lägre temperaturer gynnar virusets överlevnad i miljön. Sommartid förekommer utbrott framför allt i häckfågelkolonier. I Sverige har exempelvis skrattmås, sillgrissla och tordmule drabbats.

I Sverige förekommer fågelinfluensa i södra delen av landet, särskilt längs kusterna, men det förekommer också fall i inlandet. På en karta på SVA:s webbplats kan du se var fågelinfluensa har påvisats.

I Sverige övervakas smittläget kontinuerligt. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) sammanställer en lägesbild utifrån kända sjukdomsfall hos vilda fåglar, samt faktorer som årstid, vilda fåglars flyttmönster och väderlek. När risken för smittöverföring till tamfågelbesättningar bedöms vara hög så kan Jordbruksverket besluta om högriskområden för fågelinfluensa, vilket innebär att man i högriskkommuner tillfälligt inför särskilda regler för fjäderfähållning. Man kan till exempel vara tvungen att hålla höns inomhus.

På Jordbruksverkets webbplats hittar du aktuell information om eventuella högriskområden.

Pågående övervakning: Rapportera döda och sjuka fåglar till SVA

Förekomsten av fågelinfluensa övervakas och kartläggs nationellt inom Sverige, men också på EU-nivå och globalt genom olika internationella program. Ett viktigt skäl är att hålla koll på smittläget och risken för smitta till tamfågelbesättningar. Dessutom förändras fågelinfluensavirus kontinuerligt, vilket gör att det finns en risk att det uppstår virusvarianter som är bättre anpassade till att smitta nya arter, inklusive däggdjur och människa.

I Sverige är Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) ansvarigt för att fortlöpande övervaka och kartlägga fall av fågelinfluensa hos fåglar och ett antal däggdjur. SVA:s övervakning bygger på att allmänheten rapporterar in fynd av döda eller sjuka djur.

Du kan bidra genom att rapportera om du hittar döda eller sjuka fåglar i naturen. Rapportera via mobilen eller datorn på rapporteravilt.sva.se. Fåglar som insjuknat i fågelinfluensa kan ha svårt att andas eller uppvisa neurologiska symtom på grund av att viruset påverkar hjärnan. De beter sig konstigt, rör sig okontrollerat, snurrar runt, eller har svårt att röra sig. Det är också viktigt att rapportera fynd av döda eller sjuka däggdjur i områden där det pågår utbrott av fågelinfluensa, exempelvis döda rävar eller mårddjur. I likhet med fåglar kan däggdjur som drabbats av fågelinfluensa uppvisa neurologiska symtom som ger upphov till onormala beteenden, apati eller oskygghet.

Rapporterna ger tillsammans en bild av var i Sverige som onormalt många fåglar dör. Detta behövs för att upptäcka nya utbrott av fågelinfluensa, samt för att kartlägga hur redan kända utbrott utvecklas eller om smittan sprids till nya arter. Eftersom en stor mängd fåglar kan dö på samma plats vid ett utbrott så kan SVA inte provta alla inrapporterade djur, men ett urval av de inrapporterade djuren tas in för undersökning.

Om SVA vill undersöka det djur som du rapporterat in så kontaktar SVA dig inom några dagar. Om du har möjlighet att hämta och skicka in djuret får du förpackningsmaterial skickat till dig. Hantera gärna djuret utomhus eller på en plats med god ventilation. Använd handskar, eller vräng en plastpåse över djuret, så att du undviker direktkontakt. Tvätta händerna efteråt. Undvik att besöka en plats med mycket fågel, eller en fjäderfäanläggning, under 48 timmar efter att du hanterat en fågel som skulle kunna vara drabbad av fågelinfluensa.

Fågelinfluensa och jakt

Fågeljakt ska inte bedrivas i ett område där fågelinfluensautbrott pågår. Fågeljakt innebär en risk att fåglar rör sig mer eller förflyttar sig till andra områden, vilket ökar risken att de sprider smittan.

• I ett område där fåglarna beter sig normalt och verkar friska, och där man inte hittat döda fåglar, kan jakt genomföras som vanligt.
• Om man hittar döda eller sjuka fåglar ska man rapportera detta via webbformuläret rapporteravilt.se till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Det innebär att det finns en risk för fågelinfluensa. Då ska jakt ska inte genomföras.

Det är också viktigt att du eller din hund inte bidrar till att sprida smittan till nya områden på andra sätt. Tänk på att en del fågelarter, bland annat gräsänder, kan bära få fågelinfluensavirus och smitta andra fåglar utan att själva visa tecken på sjukdom. Om du jagar i eller besöker olika fågelrika platser ska man tänka på att inte riskera att sprida eventuell smitta från plats till plats. Det är särskilt viktigt om du deltagit i en fågeljakt, om du själv håller fjäderfän eller ska besöka någon som gör detta, eller om du åker mellan gårdar och områden för att delta i fågeljakt. Om du som jägare dessutom varit i kontakt med döda fåglar, eller varit nära smittade besättningar rekommenderas följande:

• Tvätta bort all synlig smuts från utrustning och skor.
• Kläder tvättas i 60 grader. Torktumla gärna, eller lägg kläderna i ett varmt torkskåp eller bastu.
• Tvätta eventuella hundar som deltagit i fågeljakt.
• Var noggrann med handhygienen.

Det finns några kända fall där hundar smittats och dött av fågelinfluensa. Risken att hundar smittas bedöms generellt som låg, men risken för smitta och sjukdom kan variera beroende på vilken virusvariant det handlar om.

I enstaka har det dock hänt att hundar blivit sjuka eller dött i fågelinfluensa. I områden där fågelinfluensa pågår rekommenderas att man för att vara på den säkra sidan undviker att ens hund kommer åt att tugga på eller äta av döda fåglar. Håll till exempel hunden kopplad och avstå från fågeljakt i områden där vilda fåglar är drabbade av sjukdom eller ökad dödlighet.

Högpatogena virus har framför allt uppkommit genom utbrott inom tama fjäderfäbesättningar. Enligt en vetenskaplig kunskapsammanställning bör utbrotten och deras spridning hanteras genom biosäkerhetsåtgärder inom tamfågelhållningen. Det finns ingen vetenskaplig grund för åtgärder som att skjuta vilda fåglar i syfte att kontrollera utbrotten eller deras spridning, och det vore inte heller vore önskvärt ur ett bevarandeperspektiv.

Fågelinfluensa i fågelbesättningar

Fågelinfluensavirus kan drabba tamfågelbesättningar som exempelvis höns, men också fasan och rapphöns. Hela besättningen måste då avlivas i enlighet med gällande smittskyddslagstiftning. Viruset kan överföras till tamfågel genom direktkontakt med vilda fåglar, men det vanligaste är att smittöverföringen sker indirekt genom att avföring från smittade vilda fåglar förorenat något som kommer i kontakt med tamfågel. Det kan handla om förorenat foder, strö, redskap, skor eller kläder. Smitta kan även spridas mellan fjäderfäbesättningar genom att fåglar flyttats eller indirekt via kontaminerade föremål, foder, transportfordon, burar mm.

De utbrott av fågelinfluensa som inträffat på kommersiella tamhönsanläggningar i Sverige har skett på anläggningar där hönsen hålls inomhus permanent, vilket tyder på att smittan överförts indirekt. Det är därför viktigt att fågelanläggningar bedriver ett aktivt förebyggande smittskyddsarbete. Aktuell information om förebyggande biosäkerhetsåtgärder vid tamfågelhållning, samt aktuella högriskområden för smitta till tamfågel i Sverige, finns på Jordbruksverkets webbplats.

Uppfödning av gräsand, fasan och rapphöna för utsättning

Gräsand, fasan och rapphöna kan födas upp för utsättning i Sverige. Gräsand kan bära på fågelinfluensavirus och smitta andra fågelarter utan att själv uppvisa tecken på sjukdom. Fasan och rapphöns är betydligt känsligare och kan uppvisa både symtom och dödlighet om de drabbas av fågelinfluensa.

Eftersom andfåglar, men även exempelvis ankor och gäss, kan vara symtomfria smittbärare så ska man inte hålla gräsänder i en anläggning som direkt eller indirekt har kontakt med mer känsliga fåglar. Håll gräsänderna i en separat byggnad eller i en separat del av anläggningen.

Kontakta veterinär vid misstanke om fågelinfluensa

Om du håller fågel och fåglarna plötsligt drabbas av ökad dödlighet, och/eller om fåglarna uppvisar sjukdomstecken som skulle kunna bero på fågelinfluensa, så ska du omgående kontakta veterinär. Detta är ett krav eftersom fågelinfluensa lyder under epizootilagen. En fågelanläggning som drabbas av fågelinfluensa måste följa särskilda regler för att förhindra att sjukdomen sprider sig.

Fågelinfluensa hos däggdjur

Fågelinfluensavirus finns i många varianter och egenskaperna förändras över tid. Det gäller såväl smittsamhet som dödlighet och vilka arter som kan smittas. En del virusvarianter kan ha en större förmåga att infektera däggdjur, inklusive människa.

Fågelinfluensavirus är i första hand anpassat för att infektera fåglar, men ibland passeras artgruppsbarriären. Globalt har fågelinfluensavirus infekterat en rad olika däggdjursarter, framför allt rovdjur, semiakvatiska arter och marina däggdjur. Smittkällan är oftast okänd, men det mesta tyder på att orsaken är närkontakt med smittade fåglar, inklusive predation och/eller asätande. Till de rovdjur som drabbats globalt, men som även finns i Sverige, hör rödräv, mink, iller, utter, grävling och lodjur. Till de marina däggdjur som smittats hör knubbsäl, gråsäl och tumlare. Framför allt i Sydamerika har massdöd bland marina däggdjur förekommit på senare tid.

Däggdjur som drabbas får typiskt neurologiska symtom som yttrar sig som beteendestörningar eller respiratoriska symtom som andningssvårigheter. År 2023 konstaterades till exempel 14 fall av fågelinfluensa hos rödräv i Sverige. De flesta rävarna inkom till SVA efter att ha hittats döda eller avlivats på grund av beteendestörningar. SVA:s undersökningar visade att rävarna hade stora mängder fågelinfluensavirus i hjärnan, vilket är orsaken till att de uppvisar neurologiska symtom. Rävarna antas ha smittats genom att äta infekterade fåglar i och med att flera av dem endera påträffades i ett område med ett pågående fågelinfluensautbrott hos skrattmås, eller hade rester av fågel i magen eller tarmen.

Fågelinfluensa hos människa

Fågelinfluensavirus kan ibland smitta människor, vilket framför allt verkar bero på nära kontakt med infekterade tamhönsfåglar eller deras avföring. Under de utbrott som förekommit efter 2005-2006 har smitta till människor framför allt inträffat i Asien och länder där fåglar säljs levande för slakt i hemmen. Beroende på virusvariant har symtomen varierat mellan milda och allvarlig sjukdom.

Det är emellertid mycket ovanligt att människor smittas och det finns inga kända fall där människor smittats i Sverige. Viruset verkar inte smitta människor via livsmedel och det finns inga kända fall där smittat överförts genom konsumtion av ägg eller kött.

De fågelinfluensavirus som för närvarande cirkulerar bedöms ha en låg risk att smitta människor. Det som kan utgöra en framtida risk är istället om det uppstår en ny virusvariant som är bättre anpassad till människan och som kan spridas människor emellan. Det skulle kunna inträffa om viruset muterar, eller om en människa samtidigt har både fågelinfluensa och vanlig influensa och virusvarianterna råkar byta arvsmassesegment mellan varandra. Historiskt verkar det ha hänt att fågelinfluensavirus anpassat sig till människor och orsakat influensapandemier, exempelvis spanska sjukan (1918-1919), asiaten (1957-1958) och Hongkong (1968-1969).

Risken för att fågelinfluensavirus ska anpassas till människa kan öka om det anpassas till andra däggdjursarter, och då kanske särskilt till tamdjur eftersom det innebär en tätare kontakt med människa.

Fågelinfluensa hos hund, katt, kor och i pälsdjursbesätttningar

Hund

Risken att hundar smittas av fågelinfluensa bedöms generellt som låg, eftersom antalet rapporterade fall är mycket få trots att fågelinfluensa förekommer globalt. Risken både för smitta och sjukdom kan dock variera beroende på vilken virusvariant det handlar om. Det finns några kända fall där hundar smittats och dött av fågelinfluensa.

Jakthundar som deltar i fågeljakt skulle kunna vara en riskgrupp. Under 2023 testades närmare 200 jakthundar för fågelinfluensa i Washington, USA. Hundarna hade deltagit i fågeljakt och/eller jaktträning med levande fågel i en region där det pågick fågelinfluensautbrott. Resultatet visade att fyra (2 %) av hundarna hade antikroppar mot fågelinfluensa. Hundarna som testade positivt hade enligt ägarna haft en hög risk för att ha exponerats för fågelinfluensa. Till exempel uppgav ägarna till tre av de fyra hundarna att hundarna hade apporterat självdöda eller sjuka sjöfåglar. Ingen av hundarna uppvisade några symtom på sjukdom. Forskarna tolkade resultatet som att den variant av fågelinfluensavirus (H5N1 subklad 2.3.4.4b) som cirkulerade i USA 2022-2023 var dåligt anpassad till att infektera hund, men att hundar i enstaka fall kan smittas.

I områden med pågående fågelinfluensautbrott så bör hundar hållas borta från döda fåglar, t ex genom att hållas kopplade.

Tamkatt

Risken att katter ska smittas genom kontakt med småfåglar bedöms vara låg eftersom småfåglar inte smittas av fågelinfluensa i den utsträckning som en del känsliga fågelgrupper gör. Det finns emellertid kända fall där katter smittats av fågelinfluensa. Det finns inga kända fall där smitta spridits från katt till människa. I områden med pågående fågelinfluensautbrott så bör katter hållas borta från döda fåglar.

Mjölkkor

I USA har fågelinfluensa smittat kor på ett antal anläggningar i olika delstater. Korna har haft övergående symtom i form av minskad mjölkproduktion, minskad aptit, slöhet, uttorkning, feber och onormal avföring. Mjölken har också blivit tjockare och mer råmjölksliknande. Även mjölken provtogs och den hade höga virusnivåer, men viruset dör vid pastörisering av mjölken. Det finns inga indikationer på att kor på svenska mjölkgårdar drabbats.

Pälsdjursuppfödning - räv, mink och mårdhund

I Finland inträffade under 2023 utbrott av fågelinfluensa (typen H5N1) på mer än 70 pälsdjursuppfödningsanläggningar med räv, mink och mårdhund. Smittan upptäcktes efter att dödligheten ökat bland djuren och man såg även neurologiska symtom, samt diarré och nedsatt aptit. Utbrotten orsakades förmodligen genom att smitta överfördes från vilda fåglar vid flera separata tillfällen. Vid tiden pågick ett större utbrott av fågelinfluensa hos måsfågel. Pälsdjuren på de drabbade anläggningarna har avlivats.

Tidigare texter om fågelinfluensa på Svenska Jägareförbundets webbplats

• 2024-02-14 Sista chansen – Är dina jaktmarker fria från parasiten? (Om rävens dvärgbandmask och fågelinfluensa hos rödräv)
• 2023-08-30 Höstjaktstart ger koll på viltets hälsa! Så kan du som jägare bidra
• 2022-08-09 Fågelinfluensa och jakt
• 2022-01-24 Många viltsjukdomar, men hälsoläget är gott
• 2021-09-29 Fågelinfluensa upptäckt i Sörmland och Skåne
• 2021-03-29 Information med anledning av fågelinfluensan
• 2021-03-29 Sjukdomsövervakning av vilda djur 2020

Om fågelinfluensa på myndigheters hemsidor

• Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)
• Jordbruksverket
• Folkhälsomyndigheten