Stödutfodring minskar viltets lidande. Flera av de svagare individerna i en vilt art kan komma att svälta och kanske dö i slutet av vintern. Foto: Mostphotos
Så här kan du hjälpa viltet
Stödutfodring fyller en viktig funktion genom att samtidigt minska viltets lidande och risken att stammarna kraschar under en tuff vinter.
Lämpligt foder kan du antingen köpa av en lokal lantbrukare, eller till exempel på Granngården. Foto: Dot Smith/Mostphotos
Vårt inhemska vilt är anpassat till vårt klimat, och risken att en art helt dör ut under en bister vinter är liten.
Däremot kan många av de svagare individerna komma att svälta och kanske dö. De som överlever är dessutom i sämre kondition när våren kommer och det är dags att föda ungar eller lägga ägg.
Åtta tips på hur du kan hjälpa viltet finna föda:
- Utfodra klövviltet med fuktigt ensilage, spannmålskross eller foderpellets. Torrt hö är olämpligt, om det inte är proteinrikt och ges under hela vinterhalvåret.
- Foderplatser för klövvilt skall ligga fritt, så att viltet har god uppsikt över omgivningarna. Därmed minskar risken att klövviltet tas av rovdjur.
- Utfodra inte klövvilt i närheten av vägar, men ploga gärna upp stråk fram till utfodringsplatserna om det är mycket snö.
- Starka individer håller ofta de svagare borta från utfodringsplatserna. Genom att ha flera utfodringsplatser minst 50 meter ifrån varandra får fler del av fodret.
- Fasaner och rapphöns utfodras helst med vete, och det bör även finnas grovt grus bredvid maten. Småfåglar får istället solrosfrö, hampfrö, osaltade jordnötter eller talg. Kvardröjande trastar uppskattar havregryn indränkta i matolja.
- Alla fåglar utfodras i direkt anslutning till skydd i form av risiga buskar. Då minskar risken för predation, och fåglarna kan koncentrera sig på att äta.
- Helst bör man utfodra under hela vinterhalvåret, men det är aldrig för sent att börja!
- Du måste ha markägarens tillstånd för att utfodra viltet.
