Ansökningar för jakt från motorfordon och terrängkörning

Frågor om ansökningar för jakt från motorfordon och terrängkörning för personer med nedsatt rörelseförmåga kan skickas till

Rikard Södergren
sodergren036@gmail.com
070-75 27 479

Jaktlagen

31 § Jakt får inte ske från motordrivna fortskaffningsmedel. Sådana fortskaffningsmedel eller andra motordrivna anordningar får inte heller användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra vilt att undkomma eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.

Regeringen får meddela föreskrifter som förbjuder eller ställer upp särskilda villkor för medförande av skjutvapen vid färd med motordrivna fortskaffningsmedel. Lag (1994:1820).

Jaktförordningen

Jakt från motordrivna fordon med mera.

20 § Trots bestämmelsen i 31 § första stycket jaktlagen (1987:259) gäller följande.

1. Jakt får bedrivas från båt försedd med motor under förutsättning att motorn är avstängd och minst en minut förflutit sedan motorn stängts av.

2. Den som jagar för att förebygga skada av vilt får använda ett motordrivet fordon vid jakt som bedrivs på särskilt uppdrag av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

3. Motordrivna fordon får användas vid jakt i vilthägn efter den art som hägnet är avsett för.

4. En rullstolsburen person med bestående rörelsehinder får bedriva jakt på däggdjur från motordrivet fordon under förutsättning att motorn är avstängd.

Första stycket 2-4 gäller inte vid jakt som avser vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, mård, iller, bäver, skogshare, sälar, valar, fladdermöss eller som avser annat vilt som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N, n eller F. Förordning (2007:955).

Fjärde punkten och paragrafens andra stycke trädde i kraft den 15 augusti 2007. Det skall observeras att undantaget att jaga från motordrivet fordon gäller däggdjur. Har man en funktionsvariation, men inte är rullstolsburen, och behöver ha motordrivet fordon som hjälpmedel för att kunna jaga eller om jakten avser fågel måste man hos berörd länsstyrelse ansöka om tillstånd enligt 21 §.

21 § Utöver vad som följer av 20 § får den myndighet som beslutar om jakten i det enskilda fallet medge undantag från förbudet i 31 § första stycket jaktlagen (1987:259) i fråga om jakt efter björn, varg, järv, lo, utter, valar och fladdermöss samt när det är fråga om jakt som avses i 24 § eller 31 § första stycket 1 denna förordning. I övriga fall får länsstyrelsen besluta om sådant undantag. Om flera län är berörda och det är länsstyrelsen som beslutar om undantag, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där huvuddelen av marken är belägen.

I fråga om vilda fåglar, björn, varg, järv, lo, utter, bäver, mård, iller, skogshare, vikare, valar och fladdermöss samt i fråga om andra vilt levande djurarter som i bilagan till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N, n eller F får undantag medges endast om

1. det inte finns någon annan lämplig lösning,
2. upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde inte försvåras, och
3. undantaget behövs för att en sådan begränsad jakt som avses i 23 c § ska kunna genomföras eller behövs av något sådant skäl som anges i 23 a § eller 31 § första stycket denna förordning.

Om jakten skall avse stora rovdjur (björn, lo eller varg) krävs Naturvårdsverkets tillstånd och ska man jaga vilda fåglar, mård, iller, bäver och skogshare krävs tillstånd av länsstyrelsen.

22 § Skjutvapen får inte medföras vid färd med motordrivet fordon i terräng. Förvaras ett skjutvapen i ett motordrivet fortskaffningsmedel får det inte finnas ammunition i vapnets patronläge eller magasin. Första stycket gäller inte

1. bevakningspersonal, militär personal eller polis under tjänsteutövning,
2. vid sådan jakt som bedrivs med stöd av bestämmelserna i 20 §, eller
3. när undantag medgetts med stöd av 21 §. Första stycket första meningen gäller inte heller vid sådan transport av fällt vilt som sker med stöd av 1 § andra stycket 5 terrängkörningsförordningen (1978:594). Förordning (1998:1000).

Terrängkörningslagen

1 § Körning i terräng med motordrivet fordon för annat ändamål än

jordbruk eller skogsbruk är förbjuden i hela landet

1. på barmark,
2. på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog, om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen,
3. på snötäckt jordbruksmark, om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på marken.

Inom de delar av fjällområdet som regeringen bestämmer är körning i terräng med motordrivet fordon förbjuden även på annan mark än som anges i första stycket. Lag (1996:1551).

Terrängkörningsförordning

Körning på barmark

1 § När ärenden eller åtgärder inte kan utföras på något annat

lämpligt sätt får trots 1 § första stycket 1 terrängkörningslagen (1975:1313) motordrivna fordon användas

1. av statliga eller kommunala tjänstemän i tjänsteärende,
2. av läkare, distriktssköterskor, barnmorskor eller veterinärer i yrkesutövning och
3. av fjällräddningen samt vid räddningstjänst av statliga brandkårer eller kommunal organisation för räddningstjänst.

Fordonen får användas av alla dem som utför

1. projektering, byggande, underhåll och skötsel av kraft-, gas-, vatten- eller avloppsledningar samt radio- eller teleanläggningar
2. projektering, byggande, underhåll och skötsel av vägar,
3. transport av sjuka personer till läkare eller sjukvårdsanstalt eller i andra jämförliga trängande fall,
4. underhåll av renskötselanläggning och för arbete med renskötsel vid bevakning av renar och vid drivning och samling av renar inför omedelbart förestående märkning, slakt eller flyttning samt för renskötarnas försörjning med livsmedel och andra dagligvaror i direkt samband med renskötseln,
5. hämtning av fälld björn, älg, hjort eller vildsvin till lämpligast belägna bilväg samt vid arbete inom vilthägn i direkt samband med uppfödning av djurart för vilket hägnet är avsett och
6. skötsel- och anläggningsarbete inom park-, idrotts- eller friluftsområden.

Fordonen får därutöver användas

1. på enskilda utfartsleder eller andra sådana enskilda färdleder i terrängen som är avsedda för motorfordonstrafik och
2. inom tomter, järnvägs- eller fabriksområden eller andra arbetsplatser, särskilt anordnade tävlings- eller övningsområden eller andra liknande områden.

Förordning (2003:792).

Övriga bestämmelser om undantag från 1§ terrängkörningslagen (1975:1313)

12 § Länsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, föreskriva om ytterligare undantag eller besluta om undantag i enskilt fall från bestämmelserna i 1 § terrängskörningslagen (1975:1313). ***

***Undantaget som finns i 20 § stk. 4 Jaktförordningen gäller endast att en varaktigt rullstolsburen person får jaga från motordrivet fordon men alla som har tillstånd att jaga från motordrivet fordon måste söka om dispens att köra motordrivet fordon i terräng om man vill jaga från annan plats än väg. Ansökan ska gälla om dispens från 1 § terrängkörningslagen.

För de regleringsområden som anges i 6§ och klassificeras A, får länsstyrelsen medge undantag från förbudet endast om det finns synnerliga skäl. Förordning (1997:713).

Naturvårdsverkets allmänna råd till terrängkörningslagen (TKL) och terrängkörningsförordningen (TKF);

Beslutad den 19 januari 2005

Till 2 § första stycket TKL och 12 § första stycket TKF

Dispenser

Särskilda skäl för dispens bör kunna vara t.ex. rörelsehinder, bevakningsarbete, forskning, utbildning, räddningstjänstens övningar, malmprospektering, funktionärs arbete i samband med golftävling, motorsporttävling, transportbehov till fastighet på grund av äganderätt eller särskilda rätt till fastigheten eller materialtransporter av t.ex. byggmaterial.

Dispens från terrängkörningsförbudet enligt TKL bör inte medges om körningen riskerar att medföra skada av betydelse på mark eller vegetation eller skada eller störning av betydelse på djurlivet eller dess livsmiljöer, friluftsliv, rennäring eller kringboende.

Dispens från terrängkörningsförbudet enligt TKL bör inte medges för körning inom skyddade områden, om terrängkörning inte tydligt är förenligt med syftet för området och områdets bevarandeändamål.

Till 2 § andra stycket TKL och 12 § andra stycket TKF.

Föreskrifter om undantag från terrängkörningsförbudet för körning i regleringsområde bör inte meddelas.

För synnerliga skäl för dispens bör krävas mycket tung vägande allmänna eller enskilda intressen som inte kan tillgodoses på annat sätt. Körningens påverkan på de intressen lagen skyddar bör vara försumbara.

Till 12 § första stycket TKF

Rörelsehinder****

Rörelsehinder bör kunna vara ett särskilt skäl för dispens. Dispensen bör inte regelmässigt medges enbart på grund av rörelsehinder och för vilken typ av körning som helst. Myndigheten bör i varje enskilt fall ta ställning till ändamålet med körningen och tyngden i den enskildes behov i förhållande till områdets känslighet och allmänna naturvårds- och friluftslivsintressen.

I de fall körningen medges bör endast körning inom visst avgränsat terrängområde medges, exempelvis nära bostad, kring en fiskesjö eller i ett jaktområde. Undantag för större områden, t.ex. hela län, bör inte medges. Undantag bör inte heller medges för körning inom skyddade områden.

Dispensen bör var tidsbegränsad till förslagsvis tre eller fem år, eller den kortare tid som rörelsehindret kan förväntas kvarstå. Åberopat rörelsehinder bör styrkas med läkarintyg som innehåller en beskrivning av rörelsehindret och en bedömning av rörelseförmågan i terräng samt behov av hjälpmedel.

Som rörelsehinder bör inte räknas enbart hög ålder.

**** I Naturvårdsverkets allmänna råd till TKL är rörelsehinder ett skäl att få dispens från TKL 1 §, terrängkörning på barmark bland annat.

Att tänka på vid ansökan - 31 § jaktlagen och 1 § terrängkörningslagen

Att tänka på vid ansökan om tillstånd att jaga från motordrivet fordon och körning i terräng om man blir funktionsvarierad.

Ansökan om undantag från 31 § jaktlagen och 1 § terrängkörningslagen ska skickas till länsstyrelsen. Är du långsiktigt rullstolsburen behöver du inte ansöka om undantag från 31§ jaktlagen, men undantag från 1§ terrängkörningslagen.

Ansökan ska innehålla en personligt skriven motivering, vilket område ansökan gäller och läkarintyg som beskriver funktionsvariationen.

Om ansökan beviljas gäller den jakt på klövvilt och ett fåtal arter ytterligare, ska man jaga vilda fåglar, mård, iller, bäver och skogshare måste man ansöka om undantag för dessa arter enligt 21§ jaktförordningen. Ansökan ska till länsstyrelsen. Ska man jaga björn, varg eller lo måste man ansöka om undantag enligt 21§ jaktförordningen till Naturvårdsverket.