Under första världskriget 1914-1918 som medförde brist på livsmedel, kulminerade tjuvjakten. Foto: Madeleine Lewander
Del 2: Svårt för älgen när kriget kom
1880-1929. Vi skjuter betydligt fler älgar idag jämfört med vad vi gjorde på 1800-talet. Den avskjutningsstatistik som finns tillgänglig sedan slutet av 1800-talet är inte exakt men visar påtagligt hur den svenska älgstammen förändrats, både av större historiska händelser och varierande jaktregler.
Avskjutningsstatistiken runt sekelskiftet 1800/1900-talet speglar till viss del stammens utveckling vid den här tiden men uppgifterna bygger endast på lovligt fällda älgar. Tjuvjakt var vanlig och utbredd i hela landet.
Vid 1880 hade jakttiden i större delen av Sverige begränsats och omfattade bara senare delen av september. En viss återhämtning gick att märka. Älgen började sakta återkomma till Sydsverige.
Men i hela landet fanns en stor variation i bestånden. Totalförbud mot älgjakt rådde i Västerbotten och Kronoberg. Till älgens förmån talade att det knappt fanns någon varg. Beteskonkurrensen från får och getter i skogarna minskade dessutom allt eftersom skogsbetningen avtog.
I början av 1900-talet ökade älgstammen. En ny jaktlag och -stadga utfärdades 1912. Därmed uppfylldes de mellan- och sydsvenska jägarnas önskemål om en till efter brunsten senarelagd jakt. Oktoberjakt tilläts från 1913 i Syd- och Mellansverige medan Norrbotten, Västerbotten, Jämtland Västernorrland samt Idre och Särna i Dalarna hade septemberjakt.
Där jakt var tillåten 1921 infördes dessvärre ett allmänt kalvförbud medan korna var lovliga. Många kalvar lämnades ensamma till vintern. Foto: Oscar Lindvall |
TJUVJAKTEN KULMINERADE
Älgstammen växte nu snabbare. Men en betydande tjuvjakt pågick fortfarande. Och under första världskriget 1914-1918 som medförde brist på livsmedel, kulminerade den. Älgstammen höll på att köras i botten och drastiska åtgärder måste ännu en gång vidtas för att rädda den.
MÅNGA ENSAMMA KALVAR
År 1921 totalförbjöds jakt efter älg i Norrland och i stora delar av övriga landet. Där jakt var tillåten infördes dessvärre också ett allmänt kalvförbud vilket inte gynnade stammen, snarare tvärtom, eftersom korna fortfarande var lovliga. Många kalvar lämnades ensamma till vintern.
I Norrland gällde totalförbudet längst, ända fram till 1926. Även sedan det upphävts behölls under några år fredningen av korna. Resultatet lät inte vänta på sig. Älgstammen växte.
Den allmänna jakttiden avkortades 1928. Från att ha pågått hela september respektive oktober minskades den till fyra dagar i september för de nordliga länen medan övriga fick jaga två till sex dagar.
Fortsättning följer....
Av Madeleine Lewander
Källor:
Älgen - Näring och miljö - Jakt och vård (Svenska Jägareförbundet)
Älgen - Djuret skötseln och jakten (Svenska Jägareförbundet)
Älgen, jakten, jägaren (Svenska Jägareförbundet)
