Plockhuggningen ersattes av hyggesbruket. Detta medförde att ungskogens andel ökade, liksom lövsly och örter.
Den växande älgstammen skapade nu större problem än tidigare. Skadorna på skogen blev mer omfattande och många ville minska stammen.

Svenska Jägareförbundet utsåg 1950 en kommitté att undersöka förutsättningarna för bättre förhållanden i älgjakten. Utredarnas betänkande utkom 1955. De hade då funnit att en rationell reglering av älgjakten inte var möjlig med gällande lagstiftning, det vill säga så länge den allmänna jakttiden fanns kvar.

Kommitténs förslag innebar bland annat att älgjakten skulle regleras genom licensjakt inom frivilligt bildade älgjaktsområden. Licensgivningen skulle anpassas till älgförekomsten och markens produktionsförmåga. Den skulle också ta hänsyn till skador på gröda och ungskog. Jakttiden skulle omfatta högst 30 dagar. Dessutom föreslogs årskalven som tidigare varit helt fredad lovlig för jakt.
Svenska Jägareförbundet överlämnade hela utredningsmaterialet till regeringen 1957. Därmed var grunden lagd för den framtida älgvården och –jakten. Men det tog tio år innan något hände.

REGLERAD JAKT PÅ FÖRSÖK

Jaktutredningen från 1949 avgav sitt betänkande ”Älgfrågan” 1964. Utredaren gick där på Jägareförbundets linje. Han ansåg att någon form av reglerad avskjutning var den enda tillfredsställande lösningen på problemen kring älgen. En försöksverksamhet med reglerad älgjakt föreslogs i tre län.
Dåvarande Domänstyrelsen och Statens Naturvårdsnämnd fick 1965 i uppdrag att ytterligare utreda formerna för försöksverksamheten. En arbetsgrupp tillsattes som redovisade sina förslag 1966. Huvuddelen av förslagen genomfördes under en treårig försöksperiod i Kronobergs och Västmanlands län med början 1967.
I beslutet fanns också en dispensregel. Den som inte hade tillräckligt stor mark för att få fälla en älg under vanlig licenstid fick rätt att fälla en älg under treårsperioden med jakttiden begränsad till högst sex dagar per år.

REGLERINGEN INTE POPULÄR – I BÖRJAN

Systemet var inte populärt. Dessutom tillsatte länsjaktvårdsföreningarna i de båda länen älgnämnder som föreslog mycket sparsamma tilldelningar med hög andel kalv. Många laddade protestmöten anordnades. Kritikerna ansåg att det nu skulle gå utför med älgstammen och att älgjakten i framtiden skulle bli ett privilegium för bara ett fåtal jägare.

Fortsättning följer....

 Av Madeleine Lewander

Källor:
Älgen - Näring och miljö - Jakt och vård (Svenska Jägareförbundet)
Älgen - Djuret skötseln och jakten (Svenska Jägareförbundet)
Älgen, jakten, jägaren (Svenska Jägareförbundet)