Rekordåret 1982 innebar en kulmen på älgstammens uppgång. Avskjutningen minskade därefter betydligt, på sina håll kraftigt.

Jakt- och viltvårdsberedningen föreslog 1983 en, i stort sett, helt licensierad älgjakt. Markägare med för liten areal för att kunna registrera licensområden skulle bara få skjuta kalv, dock i obegränsad mängd.

Regeringen var av samma åsikt. Men i riksdagen 1987 skede ännu en kompromiss. Om vissa villkor uppfylldes fick jägare med liten areal också möjlighet att skjuta ett valfritt djur under högst fem dagar. Resultatet blev det så kallade B-området.

I förarbetena till den nya jaktlagen angav riksdagen målen för jakt- och viltvårdspolitiken. Dessa innebar både en strävan efter vitala viltstammar och att hålla dessa på en nivå där risken för skador av vilt var liten.

Den nya jaktlagstiftningen trädde i kraft 1 januari 1988. Älgjakten skulle nu bedrivas som licensjakt på A- eller B-områden samt inom oregistrerade kalvområden.
A-område kunde registreras av markägare med en så stor areal att det medgav en avskjutning av minst en vuxen älg per år. Jakttiden omfattade minst 30 dagar fram till säsongen 1994/95.

Ett fritt antal älgkalvar fick fällas på arealer som inte registrerats som A-eller B-område, kalvområden. Jakttiden på B-områden och kalvområden var fem dagar eller den kortare tid som länsstyrelsen bestämde.

De områden som 1987 var registrerade som generellområden fick fram till utgången av 1994 jaga enligt de tidigare reglerna.

Fortsättning följer....

Av Madeleine Lewander

Källor:
Älgen - Näring och miljö - Jakt och vård (Svenska Jägareförbundet)
Älgen - Djuret skötseln och jakten (Svenska Jägareförbundet)
Älgen, jakten, jägaren (Svenska Jägareförbundet)