Den jakt som bedrevs under 1900 talets början och några årtionden framåt med fälbåtar och skredstänger i jaktlag på vårisarna torde knappast återkomma av flera skäl. Fälbåtarna, de som finns kvar, är numera ofta på museer och den gamla kunskapen om jakt på is har i många fall gått förlorad med den gamla säljägargenerationen.

Sälen är en värdig motståndare.
Sälens sinnen är välutvecklade med utmärkt syn och hörsel som gör det utmanande att jaga säl oavsett om jakten sker från land, kobbar och skär eller från båt eller på is.

Några enkla förhållningssätt kan underlätta försöken att komma till skott. Försök att alltid närma dig sälen ljudlöst och med vinden i ansiktet. Om det är möjligt är det en fördel att ha solen i ryggen. När sälar ligger uppe på hällar eller på is kan det innebära att man får ta omvägar för att komma i rätt position.

Oavsett hur sälen jagas är det viktigt att tänka på säkerheten vid jakten, skyttet och jägarens uppträdande i båtar och på is men även på hala klippor utgör faromoment vid säljakt.

Vapen, ammunition och ballistik
Naturvårdsverket föreskriver klass 1 vapen vid säljakt men i skyddsjaktbeslutet har man medgivit undantag så att klass 2 vapen är tillåtna. Vanlig ammunition för älgjakt kan användas men ammunition laddad med så kallade "varmintkulor" är att föredra då de minskar risken för att kulan studsar mot vattnet. Lämpliga varmintkulor är t.ex. Hornady V-Max och Nosler Ballistic Tip.

Kulbana 6,5*55 120 gr Nosler Ballistic Tip 873 m/s.

Inskjutning
En säl i vattnet är inget stort mål. Det är huvudet som utgör träffytan och det är inte alltid hela huvudet som är ovanför vattenytan. Det vapen och ammunition man använder bör ha en inneboende precision som gör att fem skott ger en träffbild som håller sig inom en gammal femkrona på 100 meter.

En studsare inskjuten mitt i på 100 meter ger möjligheter att utnyttja kulbanan på ett optimalt sätt upp till 150 meter vilket i de flesta fall är ett tillräckligt skjutavstånd. Det ger också ett okomplicerat skytte på avstånden upp till 100 meter. I exemplet ovan har kulan sänkt sig 35 mm vid 150 m och är aldrig över siktlinjen vilket innebär att man kan sikta mitt på sälen upp till 150 m. Vindavdriften är en annan utmaning. I exemplet ovan blir vindavdriften vid rak sidvind med 5 m/s 40 mm på 150 m vilket i praktiken innebär att man kan sikta mitt på sälen upp till 150 m.

I praktiken är 150 meter i de flesta fall för långt skjutavstånd, särskilt om man skall ha några utsikter att bärga sälen med hänsyn till siktdjup då de flesta sälar hinner sjunka.

Jakt på eller i närheten av is
Jakten på isen är i mångt och mycket en bortglömd jaktform. I dag kan kanske båten användas för att patrullera längs iskanter i jakten på vilande säl eventuellt i kombination med kortare eller längre skidturer över drivisen. Här kan till och med en gammal skredstång komma till användning. Säkerheten är naturligtvis viktig så att man håller reda på var alla i jaktlaget befinner sig. En studsarkula går långt.

Jakt från kobbar och skär
Dagens säljakt bedrivs huvudsakligen från båt i kombination med en eller flera skyttar på kobbar och skär där skärgården är lämplig för jakt. Det kan vara praktiskt att i ett sådant båtlag utse en till "jaktledare" som beslutar om de säkerhetsmässiga detaljer som är mycket viktiga vid all jakt. Det krävs en mycket genomtänkt vapenhantering i båten. Det är lämpligt att inte ha någon patron i patronläget vid i och urstigning för att undvika alla risker. Skyttet mot vattenytan innebär risk för studsande kulor vilket kräver tydliga regler för var sälen kan skjutas i förhållande till båtens plats. Återigen ett beslut som jaktledaren skall fatta.

Ett tillvägagångssätt som kan vara effektivt när man upptäckt sälar på ett skär är att så snabbt det går sätta i land en skytt och backa undan båten. Sälarna som gått i sjön brukar av nyfikenhet komma upp särskilt om motorn har slagits av och startas på nytt. En viktig detalj är att veta djupet så att sälen kan bärgas och tas tillvara.