Jakt gynnar artrikedomen i Sveriges natur - Svenska Jägareförbundet

Svenska Jägareförbundet

Meny

Fjällräven börjar återhämta sig tack vare jägarnas predatorkontroll av rödräv tillsammans med utfodring vid fjällrävslyor. Foto: Mostphotos

Jakt gynnar artrikedomen i Sveriges natur

En rikare fågelfauna och en fjällkedja med fjällräv. Predatorkontroll är en vilt- och naturvårdsåtgärd som bidrar till att upprätthålla naturens artrikedom.

Människan påverkar naturen på många sätt, vilket gynnar en del arter på bekostnad av andra. Rovdjur (predatorer) begränsar ofta bytesdjursstammarna. Det är naturligt och livskraftiga stammar av inhemska predatorer är en del av ekosystemet. I vissa fall kan en predator dock utgöra ett hot mot andra arters fortlevnad, till exempel när den gynnas oproportionerligt mycket av människan, eller när den som främmande art införts utanför sitt naturliga utbredningsområde. Då kan predatorkontroll – en jakt som minskar predatorstammen till en nivå som är mer gynnsam för andra arter – vara en viktig vilt- och naturvårdsåtgärd.


Minken är en främmande art i Sverige. Studier i Sverige och Finland visar att det finns fler fågelarter i områden där man jagar mink. Foto: Mostphotos

Mink och mårdhund är två invasiva (främmande) predatorer i Sverige. Minken är en nordamerikansk art som importerades till pälsdjursfarmer på 1920-talet och etablerade sig i naturen efter rymningar. Mårdhunden är en sydostasiatisk art som infördes till Sovjetunionen för att sedan sprida sig västerut. Den är idag etablerad i Finland och har börjat sprida sig in i Sverige via Norrbotten.

Både mink och mårdhund kan påverka fågelfaunan negativt, eftersom de gärna äter markhäckande fåglars ägg och ungar. De är dessutom goda simmare som kan ta sig till skärgårdsöar där fågellivet tidigare varit i det närmaste ostört av däggdjurpredatorer.

Forskning i Norrbottens skärgård har visat att sändarförsedda mårdhundar simmar upp till 1.2 km och att de rör sig intensivt över öarna de når. Genom att placera viltkameror vid fågelbon har man sett att mårdhunden kan köra bort ruvande fåglar upp till en grågås storlek för att sedan äta äggen.

I Finlands och Uppsala läns skärgård har man undersökt hur minkkontroll påverkar fågellivet. Båda studierna visade att det finns fler fågelarter i områden där man jagar mink. En del fågelarter ökade också när minken minskade, exempelvis gravand, skedand, vigg, svärta, större strandpipare, rödbena, roskarl, labb, silvertärna, skärpiplärka och stenskvätta. Flera olika projekt pågår för att gynna fågellivet i skärgården genom minkjakt. Svenska Jägareförbundet driver dessutom ett naturvårdsprojekt som syftar till att utveckla ett effektivt förvaltningssystem för mink, samt ett projekt för att hindra att mårdhunden etablerar sig i Sverige. 

I fjällkedjan har rödräven blivit vanligare det senare århundradet. Viktiga orsaker är förmodligen ett varmare klimat och ökad födotillgång i det alltmer människopåverkade landskapet i och kring fjällen. När rödräven etablerar sig på fjället konkurrerar den ut den mindre fjällräven, som var mycket nära att dö ut för 20 år sedan. Rödrävskontroll genom utökad jakt i viktiga fjällrävsområden har – tillsammans med utfodring vid fjällrävslyor för att öka artens reproduktion och överlevnad – gjort att fjällräven börjat återhämta sig. Rödrävsjakten utförs av länsstyrelsens naturbevakare, men man försöker också stimulera till ökad rödrävsjakt bland lokalbefolkningen.

Flera vadarfåglar har minskat på grund att nya brukningsmetoder reducerat tillgången på goda livsmiljöer i jordbrukslandskapet, samtidigt som predationstrycket ökat. Vadarna behöver strandängar som hålls öppna genom bete och slåtter, men upphörd hävd har i många fall gjort att dessa växt igen. I andra fall har betestrycket istället ökat för mycket, vilket gjort att det finns så lite vegetation att fåglarnas bon och ungar exponeras och alltför lättåtkomliga för predatorer. Dessutom har en del predatorer sannolikt blivit vanligare. De gynnas i det nya landskapet, samtidigt som jakttrycket minskat i ett historiskt perspektiv.

För att rädda en del vadarfåglar – som brushane, rödspov och svartbent strandpipare – kan det behövas predatorkontroll av exempelvis rödräv, grävling och kråkfågel. Ett pågående projekt bedrivs ideellt av Mörbylånga jaktvårdskrets på Öland i samarbete med länsstyrelsen i Kalmar län. Det är ännu för tidigt att säkert utvärdera resultatet, men rödspovens minskning har upphört sedan projektet inleddes, och den har uppvisat år med ovanligt god häckningsframgång.

Huruvida man ska ägna sig åt predatorkontroll för att gynna andra arter är ytterst en etisk fråga, men människan gynnar hela tiden vissa arter på bekostnad av andra. Det är bara metoderna som skiljer.

Jägarnas vilt- och naturvård gör att viltet – och många andra arter – får tillgång till skydd, vatten och foder. Predatorkontroll kan användas för att kompensera för annan mänsklig påverkan på naturen. Ibland är det nödvändigt, om man vill rädda en hotad art.

Så även om du inte själv jagar, gillar du förmodligen jägare utan att veta om det.

#gillaenjägare


Genom att placera viltkameror vid fågelbon har man sett att mårdhunden kan köra bort ruvande fåglar upp till en grågås storlek för att sedan äta äggen. Foto: Mostphotos

Källor:


  • Dela med e-mail
  • Skriv ut
2019-02-01 2019-02-07